QueenofDawn

Träning och riktigt mörk choklad är i stort sett det enda jag brinner för just nu. Jag pluggar, tränar och äter choklad. Det låter inte så illa men i längden lär det ju framkalla tristess. Men tristess framkallar redan nu mina håltimmar och idag var det lite värre än vanligt. Mobilen ringde 06:20 och tyckte att jag skulle gå upp men det tyckte inte jag! 06:30 ringde det igen och då gav jag med mig, jag hasade mig upp, in i badrummet och beundrade min frisyr som legat till sig sådär ljuvligt under natten. När jag hade gjort i ordning allt som jag skulle där, gick jag och klädde på mig och åt frukost, fortfarande med ett huvud som jag önskade att jag med hjälp av mina axlar kunde avlasta dess tyngd. Väl när jag satt på bussen kände jag att "det är så typiskt om jag kommer till skolan nu och så är min lärare fortfarande sjuk", men det stod ingenting på internet, ingenting i skolan och inget sms från läraren, då borde han ju vara där. Framåt tjugo över åtta inser vi fem tjejer som sitter och väntar att det inte kommer någon lärare, för dem blev det en håltimma på en och en halv timme, för mig blev det en alldeles för tidig morgon eftersom nästa lektion börjar halv ett. Så nu sitter jag här och jag har redan hunnit med att träna och gå till affären för att köpa sojamjölk, bananer och choklad. Jag väntar med spänning på bananen som är i ugnen och det tar alltid längre tid än vad jag tror för den att bli klar så jag hinner gå och duscha innan ugnen piper och säger att det är färdigt!

Pussar & Kramar, Pärlan  

Imorgon är det skola igen. Ny vecka. Igen. Nya läxor. Nya inlämningsarbeten. Nya utmaningar. Snart är det lov och jag längtar, även om jag inte är utmattad eller trött på skolan. Ännu. Och inte heller är jag trött rent fysiskt ännu - jag räknade med att jag skulle "dö" efter en skoldag med mitt nya schema men så har det inte blivit än! *Peppar peppar* Och det kan inte bli "värre" än vad det är nu för i fredags började en av mina nya kurser! Stresshantering & mental träning. Det låter kanske aptråkigt, men yoga och massa olika sådana avslappningsträningar gör mer än vad man tror. I fredags fick vi göra egna stressprofiler och nej, min var inte så positiv och ändå tycker inte jag att jag är särskilt stressad om någon frågar mig! Men poängen är ju att vi under kursens gång ska kunna göra stressprofilen och känna att det inte är så många saker man måste sätta kryss för. Vi ska bli "botade".

Nu ska jag se om det finns något på tv:n och gör det inte det så ska jag läsa lite mer om den industriella revolutionen och dricka upp min Mojito, alkoholfri såklart! ;) Surt tycker magen, men gott tycker munnen!
Puss & kram

Kom precis hem från min första körkortsteorilektion, långt ord! Min lärare är fantastiskt bra! Skitrolig, hon älskar att prata om sig själv, har alla körkort man kan ha och har dessutom kört i princip varje fordon också. Åh, jag känner på mig att körkortsteorin klockan 8 varje fredagmorgon trots allt kommer bli väldigt rolig! Nu ska jag plugga eller pyssla lite med något roligt och sen ska jag tillbaka till skolan.
Puss & kram, spralliga Pärlan

I feel so much better without you

Första dagen i skolan och jag är dödstrött. Det har kittlat i min hals hela dagen och det verkar som att min hals bestämt sig för att göra ont också, för nu gör det ont. Jag vill inte bli sjuk, speciellt inte nu när det snart är helg dessutom, det är så typiskt! Idag fick vi våra nya scheman som börjar gälla på måndag. Mitt schema suger ännu mer än förra terminen, jag visste inte ens att det var möjligt. Jag har "sämre" håltimmar nu, dom är sådär exakt för korta för att hinna hem och göra något hemma innan jag ska åka tillbaka, dessutom börjar jag åtta fyra dagar i veckan, tre räckte! Nej, nu börjar jag åtta även på fredagar och som en liten bonus slutar jag 17:10. Ibland känner man verkligen att man har turen på sin sida...

Puss & Kram, Pärlan

Så var det 2009. Nytt år igen! Det är sjukt vad snabbt tiden går om man tänker efter. Snart är det två månader sedan jag kom hem från Västindien, men det känns som igår. Men igår kom jag hem från Stockholm. Underbara Stockholm som jag för varje gång jag åker dit, verkligen känner hur mycket jag saknar. Jag har varit hos min kusin sedan i tisdags (min födelsedag dessutom). Det har varit skitkul, hon är verkligen helskön min kusin. 24 år och helt knäpp. Det började redan på centralen när hon skulle hämta mig - för det första såg hon mig inte trots att jag stannade mitt framför henne, för det andra började hon babbla om Morid (stavning?) som jobbade för Röda Korset, som hade velat "låna henne" för en minut och efter många om och men så fick han det (min kusin hade sagt flera gånger att nej det går inte, jag hinner inte jag är redan sen för att möta min kusin!". Men en minut fick han alltså, men några frågor angående Röda Korsets arbeten blev det inte, nej utan snarare en fråga om att få hennes nummer och min kusin svarar så snällt "Blir du ledsen om du inte får mitt nummer?", det blev han, men som hon sa till mig sen "Han var så liten, han var 20!". Redan då började jag gråta av skratt och så fortsatte det i fyra dagar. Jag skulle kunna skriva om varenda dag, om vad vi gjorde och så men det skulle bli ett inlägg på hur många rader som helst. Nyår var i alla fall toppen, vi hamnade på en fest hos en gammal hockeykompis till min kusin, vi ramlade innanför dörren hemma hos min kusin framåt sjutiden på nyårsdagen. 

Nu ska jag alldeles strax åka till stan och kika runt lite på rean och därefter möta Therese för en te eller förmodligen en kaffe för hennes del. Och nu höll jag på att glömma bort det viktigaste! Igår skänkte min kära kusin en mössa till mig, Skalle-Per, han är nu min och han är väldigt lurvig, därav det passande(?) namnet. Varm och skön är han i alla fall men det är ingen som riktigt vet vad han är gjord av. Han är säkert en kanin eller en ekorre (som min pappa sa), från Kanada tror jag han var i alla fall, det är min morbror som köpt honom, typ på jesus tid.

Puss & kram, Pärlan år 2009