Ibland blir jag så trött. Trött på allt. Men mest på mig själv.
Åh, jag vet inte vad orsaken är, men jag är så stressad. Den där äckliga känslan av att hela kroppen behöver göra allt samtidigt. Alla kroppsdelar vill ha sin motion och aktivitet, allihopa just samtidigt. Jag har inget att vara stressad över. Jag har väl inte direkt gjort mina recensioner men de ska ändå in nästa vecka så det är absolut ingenting att stressa upp sig över! Jag vet verkligen inte vad det är förutom att det är en obehaglig känsla i hela min kropp. Och den fanns inte där igår. Då var jag jättelugn.
Igår. Det var en mycket skön skoldag. Jag började klockan 12 och gick och kollade på "Invasion!", en film om zombies i Göteborg. Den var mycket bra! Efter det kommer jag inte ens ihåg vad jag gjorde förutom att jag, adam, zaila cash och anna gick och köpte chai latte som vanligt... Jag var i alla fall hemma vid halv fyra, fyra. Då gjorde jag mat åt mig själv eftersom jag skulle hem till J with Love och mamma & pappa inte ens hade kommit hem. Inget matsällskap åt mig inte. Dum som jag är hade jag på mig shorts när jag åkte till J with Love, ja det var extremt kallt men jag hade med mig andra kläder men jag bytte inte om. Varför!? Jag tror aldrig att jag har åkt spårvagn så länge som jag gjorde igår. Det kändes som att vägen hem till J with Love var oändlig. Milslång. Det var den inte. När vi äntligen kom hem till honom kollade vi på Scrubs <3 Bill Lawrence måste ha en väldigt sjuk humor, hur i hel*ete kom han på serien över huvud taget!? Underbart underhållande är den i alla fall så vi tackar Bill.
Efter en stund blev både jag och J sugna på att baka. Klockan var 9 och vi kom inte på något att baka så vi gick till affärn och köpte chips istället. Chips med glass, smarrigt värre! Efter ett antal Scrubsavsnitt låg vi och lyssnade på musik och pratade istället. Jag vet inte varför men jag tycker det är så underbart att kunna ligga i någons säng och bara vara tyst. Att man inte alltid måste prata. Jag har inget emot att prata, det vet ju ni som har träffat mig eller känner mig, men det känns så skönt att man faktiskt kan vara tyst ibland utan att det blir "pinsam tystnad". Jag kan inte det med alla, vissa människor bara måste man prata med hela tiden. Det handlar om trygghet har jag läst.
När klockan var framåt halv tolv tvingade jag J att följa med mig till spårvagnen. Tack gud för att jag gjorde det för vi fick vänta i en halvtimme(!) på den där satans spårvagnen. Då är man tacksam för sällskap från någon som inte är ett rangligt fyllo. När jag kom till Brunnsparken så skulle inte min buss gå förrän om en halvtimme så då gick jag in på Donken och köpte en hamburgare! Inte likt mig men gott var det. Det var superskönt att komma hem sen och bara få lägga sig i sängen (jag föredrar dock uppvärmda sängar, min var svinkall) men hade jag vetat hur komplicerat det skulle bli att åka hem och hur mycket jag fick vänta skulle jag ha stannat hos J. Herregud, jag gör aldrig om den där resan, inte med flit! Sista gången jag kollade på klockan innan jag somnade, då var den halv två. Jag borde alltså inte ha vaknat ännu!
Nu ska jag göra frukost, ja mitt vanliga tapetklister blir det, förmodligen en massa frukt också eftersom mina föräldrar äntligen köpte frukt igår! : )
Pussar & kramar, Pärlan
Igår. Det var en mycket skön skoldag. Jag började klockan 12 och gick och kollade på "Invasion!", en film om zombies i Göteborg. Den var mycket bra! Efter det kommer jag inte ens ihåg vad jag gjorde förutom att jag, adam, zaila cash och anna gick och köpte chai latte som vanligt... Jag var i alla fall hemma vid halv fyra, fyra. Då gjorde jag mat åt mig själv eftersom jag skulle hem till J with Love och mamma & pappa inte ens hade kommit hem. Inget matsällskap åt mig inte. Dum som jag är hade jag på mig shorts när jag åkte till J with Love, ja det var extremt kallt men jag hade med mig andra kläder men jag bytte inte om. Varför!? Jag tror aldrig att jag har åkt spårvagn så länge som jag gjorde igår. Det kändes som att vägen hem till J with Love var oändlig. Milslång. Det var den inte. När vi äntligen kom hem till honom kollade vi på Scrubs <3 Bill Lawrence måste ha en väldigt sjuk humor, hur i hel*ete kom han på serien över huvud taget!? Underbart underhållande är den i alla fall så vi tackar Bill.
Efter en stund blev både jag och J sugna på att baka. Klockan var 9 och vi kom inte på något att baka så vi gick till affärn och köpte chips istället. Chips med glass, smarrigt värre! Efter ett antal Scrubsavsnitt låg vi och lyssnade på musik och pratade istället. Jag vet inte varför men jag tycker det är så underbart att kunna ligga i någons säng och bara vara tyst. Att man inte alltid måste prata. Jag har inget emot att prata, det vet ju ni som har träffat mig eller känner mig, men det känns så skönt att man faktiskt kan vara tyst ibland utan att det blir "pinsam tystnad". Jag kan inte det med alla, vissa människor bara måste man prata med hela tiden. Det handlar om trygghet har jag läst.
När klockan var framåt halv tolv tvingade jag J att följa med mig till spårvagnen. Tack gud för att jag gjorde det för vi fick vänta i en halvtimme(!) på den där satans spårvagnen. Då är man tacksam för sällskap från någon som inte är ett rangligt fyllo. När jag kom till Brunnsparken så skulle inte min buss gå förrän om en halvtimme så då gick jag in på Donken och köpte en hamburgare! Inte likt mig men gott var det. Det var superskönt att komma hem sen och bara få lägga sig i sängen (jag föredrar dock uppvärmda sängar, min var svinkall) men hade jag vetat hur komplicerat det skulle bli att åka hem och hur mycket jag fick vänta skulle jag ha stannat hos J. Herregud, jag gör aldrig om den där resan, inte med flit! Sista gången jag kollade på klockan innan jag somnade, då var den halv två. Jag borde alltså inte ha vaknat ännu!
Nu ska jag göra frukost, ja mitt vanliga tapetklister blir det, förmodligen en massa frukt också eftersom mina föräldrar äntligen köpte frukt igår! : )
Pussar & kramar, Pärlan
Kommentarer
Trackback
