Life has no exits. There is only one way to go.
You don't have to suffer anymore my dear.
It's not over, you just started something new.
Some day in the future we will meet again.
We may not be the same persons but
we'll know that we're the same persons inside.
Fly safe up there.
It's high above and you may fall.
Remember that and everything'll be okay.
Det känns så hemskt att säga det här men jag mår så bra. Det är så bra nu. Även om jag förlorat en person jag älskade högt så vet jag ändå att han har det bättre nu, så mycket bättre och därför är jag inte ledsen. Självklart kommer jag sakna honom, men inte nu. Varken jag eller han har tid att sakna varandra nu för just nu mår vi båda så sjukt bra eller hur morfar?
Jag vet inte ens vad det är. Vad det är som gör mig såhär. Förmodligen ingenting. Det här är nog den jag är. Glad. Levande. Och hur kan en så levande person ha varit så deprimerad, så livlös? Inte vet jag. Jag har inte facit på mina fel. Jag vet bara att livet har inga exit, inga nödutgångar. Jag har lärt mig att det finns bara en utgång i livet och det är döden. Den naturliga döden.
Nu ska jag slappa, glo på dumburken och njuta av att Elias ska ta bilder på Stockholm åt mig, snacka om lyckoträff. Sov gott allihopa.
Puss och kram, Pärlan
