QueenofDawn

I solens tomma fläckar syns morgondagens ljus.
Ditt raka hår genomgår en metamorfos.
Ögonen byter skepnad.
Aldrig har jag tidigare skådat din skönhet så som i gryningens ljus.
Flimret byts ut mot klara bilder.
Plötsligt står du, som aldrig förr och tindrar.
Din skönhet bländar.
Och aldrig har jag sett något så vackert som när ditt hår möter den bleka vinterhyn.
Skönheten viskar försiktigt att jag aldrig kommer få känna dig.
Isande försvinner en känsla ur min kropp.
En känsla av oduglighet.

Jag borde egentligen sova. Klockan är över två. Jag kom hem för en stund sedan. Jag var i stan med J with Love. Mysigt. Frågan är bara hur jag ska få honom att förstå att jag verkligen tycker det. Kopiera alla sms jag skrivit till "andra J" eller kanske låta honom bita mig mer? Jag som känner mig så genomskinlig. Speciellt med honom. Jag borde inte bli så "missförstådd". Jag är blyg. Jag kan vara jätteblyg, även om jag pratar så är jag blyg. Jag vet inte vad jag ska säga så jag pratar på om allt. Jag är rädd. Ja, rädd för att göra eller säga något "fel". Osäker på vad jag ska göra och vad jag kan göra utan att allt blir "fel".

God Natt allihopa!
Kramar, den motståndsfulla, trötta Pärlan