The Professor and La Fille Danse

Mobilen är avstängd. Jag är inte online på msn. Det enda som är på är musiken på datorn och min blogg. Och det är så skönt. Jag njuter av att ingen kan prata med mig. Jag är okontaktbar och det är bara så skönt. Och jag vet, jag brukar alltid tjata om hur mycket jag avskyr folk som inte svarar i mobilen - men jag förstår det underbara med att bara få ta bort vissa saker ibland. Att koppla bort det sociala bara för en dag eller två. 

     


Hela dagen har jag läst. Läst och lyssnat på Damien Rice. Damien Rice, Death Cab For Cutie och Jack Johnson. Och jag älskar det. Det enda som finns - eller som har funnits för mig idag har varit just jag och musiken. Och min bok förstås. Trots att jag suttit ute med en massa folk runt omkring mig har det varit som om de inte existerat över huvud taget. Bara små detaljer - "osynliga" men viktiga detaljer. Och det är så konsigt, att bara genom att en person går förbi så känner man sig mindre ensam. Även om personen inte säger något, eller ens ger en endaste blick. Att få skärma av sig från omvärlden men samtidigt ändå se och njuta av den mer än vanligt - det är vad jag gör på mitt sommarlov i år.


Well I don't know if I'm wrong
'cause she's only just gone
Here's to another relationship
bombed by my excellent breed of gamete disease
I'm sure when I'm older I'll know what that means
Cried when she should and she laughed when she could
Here's to the man with his face in the mud
and an overcast play just taken away
from the lover's in love at the centre of stage

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0