The wind was whispering words I never understood until the day I met you

Vindarna skrek

fåglarna blev
rädda
men vad gjorde det
när
allt jag brydde mig om
var
din närhet

Det är bara att inse - jag kan inte springa ifrån dig. Du hinner ikapp. Och det känns inte så farligt. Snarare tvärtom. Det känns skönt. Du skapar trygghet. Du gör mig trygg och det har du alltid gjort. Jag försökte fly från något som inte är något man ska fly ifrån. Men hur skulle jag kunna veta det? Jag tror inte jag haft det förhållanden till någon förut. Det är något speciellt med dig. Jag vet bara inte vad. Det är bara väldigt skönt att du finns.


Vinden viskade
ord
som jag aldrig
förstod
förrän dagen
jag
mötte dig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0