QueenofDawn

Vad håller jag på med? Kroppen, hallå? Vad gör du med mig? Varför låter du ingen komma mig nära? Varför håller du alla på avstånd? Varför vill du inte låta någon lära känna mig sådär som förut. Hjärtat, har du varit med om för mycket smärta? Dödsförskräckt för att kärleken tagit slut för alltid? För att den kommit och gått? Den är inte slut. Kärleken vilar bara. Och det vet du hjärtat. Det är ju i dig som den vilar, väntar på rätt tillfälle, då den är helt utvilad. Jag saknar den också men båda vill vi att det ska bli rätt, eller hur? Vi vill inte hålla folk på avstånd bara för att vi funderar på allt som skulle kunna bli så fel. Tänk allt som skulle kunna bli så rätt. Missar vi inte en massa genom att göra så som vi gör nu? Så som du gör mot mig nu, kroppen. Du försöker skydda mig, men nu är det fel tillfälle att skydda mig. Kan vi inte samarbeta?