QueenofDawn

Vattnet sköljde
bort
alla saker vi haft
Glädjen spreds
och barnens
skrik
blev en ton vi aldrig
glömde
Vattnet sköljde
genom
en hårlock
och
begravningen var slut

Ingen visste varför vi satt kvar
vinden sov
och likaså mina fötter
Jag hörde mig själv
mumla något
som inte uppfattades
för vinden
vaknade
och vi satt fortfarande kvar

Ingen vet varför lövet
som föll
var blodrött
Och ingen sa något om att
färgerna på himlen
skiftade
För trots allt
så var det bara våra
ögon
som skapade ljuset

Nystandet vreds
i takt med musiken

Hjälplös låg hon och stormade havet

Färgerna skrek på blommans nakna själ

Galenskapen fick hennes tankar ur balans