Det tar visst aldrig riktigt slut

Det var som om mitt allt var
Ditt inget
Som om världen gått under för att ett litet steg
skulle förändrat hela vår planet

Det var som om Du aldrig
menade något trots att det lät så varmt och bra
Och nu kändes allt så
kallt och rått
Världen var inte densamma

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0