Torsdag 18. 9. 2008
Förändringar är en del av livet. Det är naturligt att saker förändras. Men det är jobbigt att vara en sådan person som drabbas av ångest så fort förändringar sker. Jag vill i princip alltid ha det som det alltid varit. Det enda som jag vill och alltid har velat förändra har varit innehållet i min garderob och utseendet på mitt rum. Inget mer. Det räcker med förändringar där.
Varför jag får ångest vet jag inte. Eller innerst inne, om jag verkligen tänker efter och analyserar, som jag alltid annars är så extremt bra på, så vet jag nog vad orsaken till min ångest är. Jag vill ju inte må såhär, få den här ångesten men kanske är jag rädd för att få reda på orsaken till den, för kanske är det en rädsla som oroar sig för vad som händer i ett liv utan ångest. Jag har ju vant mig vid det nu. Hur skulle en vecka utan någon ångest se ut? Jag vill inte ha ångest men jag oroar mig alldeles för mycket för vad som händer om jag inte känner någon ångest. Det är lite som att vilja äta av kakan samtidigt som man vill ha den kvar. Och kanske är det så att ångesten är det som får mig att stå kvar med båda fötterna på jorden.
Varför jag får ångest vet jag inte. Eller innerst inne, om jag verkligen tänker efter och analyserar, som jag alltid annars är så extremt bra på, så vet jag nog vad orsaken till min ångest är. Jag vill ju inte må såhär, få den här ångesten men kanske är jag rädd för att få reda på orsaken till den, för kanske är det en rädsla som oroar sig för vad som händer i ett liv utan ångest. Jag har ju vant mig vid det nu. Hur skulle en vecka utan någon ångest se ut? Jag vill inte ha ångest men jag oroar mig alldeles för mycket för vad som händer om jag inte känner någon ångest. Det är lite som att vilja äta av kakan samtidigt som man vill ha den kvar. Och kanske är det så att ångesten är det som får mig att stå kvar med båda fötterna på jorden.
Kommentarer
Trackback
