Hur vill Du ha det?
Det brukar jag fråga mitt hjärta. Den lilla pumpande saken i min bröstkorg. "Hur vill Du ha det? Vad vill Du egentligen?" Ibland ser jag mitt hjärta framför mig, som ett rött litet hjärta, som ett Alla Hjärtans Dag-hjärta och det är då när jag ser det framför mig som jag frågar det saker. Jag vet inte om jag går efter mitt hjärta eller mitt förnuft. Jag skulle tro att det är rätt lika men någon av dem måste alltid vinna. Ibland går förnuftet före hjärtat och tvärtom. Det är så jobbigt när hjärtat säger en sak och förnuftet en annan. Jag gjorde slut. I onsdags gjorde jag slut. Slut, slut, slut. Jag känner mig som världens elakaste människa. Jag har gråtit tre kvällar i rad nu. Bara gråtit och gråtit och gråtit för att hjärtat vill en sak och förnuftet en annan. Jag känner mig så fruktansvärt elak. Men jag vill inte. Jag vill inte vara med någon när jag inte kan ge mig själv till hundra procent. När jag inte kan säga "Hej! Här får du mig. Hela mig. Inte bara en bit utan verkligen hela jag. Jag är din och jag är så bra som jag bara kan vara." Jag kan inte det nu. Jag kan inte vara den bästa flickvännen. Jag kan inte vara så bra som möjligt. Jag skyllde på att jag inte har tid. Jag har inte tid att offra något just nu. Jag har inte tid att dra ner på någon aktivitet i mitt liv. Jag vill ha det som jag har det nu. Min balans. Den för tillfället Orubbliga Balansen. Förlåt. Förlåt så innerligt för att jag svek. För att jag lämnade. För att jag inte kan få dig att känna att jag fortfarande finns i ditt liv. Förlåt, förlåt, förlåt. Som Mia Skäringer säger;
"Jag var den som ville lämna. Att lämna gör lika ont som att bli lämnad. Skulden man känner när man lämnar och förödmjukelsen man känner som lämnad är lika. Att känna övergivenhet och att överge är lika hemskt. Sant. Man sörjer inte mindre."
Jag har inga ord till dig. Jag kan inte ens förklara för mig själv. "Vad gjorde jag? Varför gjorde jag såhär? Varför lämnade jag?" Jag vet inte. Det finns bara ett enda stort Jag-Vet-Inte i mitt huvud. Jag vet varken vad jag känner eller tänker. Jag gjorde så fel och så rätt. Jag vet bara inte hur man släpper taget helt och hållet när man fortfarande känner något där inne. När man fortfarande bryr sig. Jag vet inte.
