Ladybird
Tomorrow
"Style is knowing who you are, what you want to say and not giving a damn"
Leave Me Alone
Nu har det snart gått en vecka sedan jag klippte mig och yesbox, det blev lugg! Jag stormtrivs. Det är dock lite jobbigt när det blåser mycket för då har jag inte längre luggen i pannan utan någon helt annanstans!
Idag åkte mitt lilla monster hem igen och jag måste erkänna att det känns lite tomt, men jag lär inte sakna våra småbråk som vi hade mest hela tiden! Däremot lär jag sakna hennes eviga frågande som får en att känna sig väldigt allmänbildad. Och kanske kommer jag även att sakna en "anledning" till att få vara barnslig, dansa till Mamma Mia och måla i Barbie-målarböcker. Om saknaden blir för stor återkommer hon förmodligen i oktober vilket är ganska snart. Och appropå oktober så kollade jag på resor till Marocko igår. Jag vill dra med mig min pappa dit lagom till höstlovet. Och nej Syster Yster, jag har inte glömt eller kommer missa Winnerbäck! Han är inplanerad sedan en tid tillbaka och kommer så att fortsätta vara.
Om en vecka börjar skolan. Bitterljuvt. Det ska bli både skönt och roligt att komma tillbaka men samtidigt oroar jag mig alltför mycket inför mitt schema. Det kan bli ett katastrofschema i år igen. . . Och så är det ju dags för projektarbetet lite senare i höst. Vad ska jag skriva om!? Man ska ju ändå ha ett tillräckligt stort ämne för att få ihop ett bra arbete men samtidigt får det inte vara ett för brett ämne. Jag känner mig en aning pessimistisk till årskurs 3 om det inte märks, men när jag väl står där på studenten och får se med mina egna ögon att jag verkligen tar den och att skolan är slut så är det nog skitroligt. Studenten, here I come.
Idag åkte mitt lilla monster hem igen och jag måste erkänna att det känns lite tomt, men jag lär inte sakna våra småbråk som vi hade mest hela tiden! Däremot lär jag sakna hennes eviga frågande som får en att känna sig väldigt allmänbildad. Och kanske kommer jag även att sakna en "anledning" till att få vara barnslig, dansa till Mamma Mia och måla i Barbie-målarböcker. Om saknaden blir för stor återkommer hon förmodligen i oktober vilket är ganska snart. Och appropå oktober så kollade jag på resor till Marocko igår. Jag vill dra med mig min pappa dit lagom till höstlovet. Och nej Syster Yster, jag har inte glömt eller kommer missa Winnerbäck! Han är inplanerad sedan en tid tillbaka och kommer så att fortsätta vara.
Om en vecka börjar skolan. Bitterljuvt. Det ska bli både skönt och roligt att komma tillbaka men samtidigt oroar jag mig alltför mycket inför mitt schema. Det kan bli ett katastrofschema i år igen. . . Och så är det ju dags för projektarbetet lite senare i höst. Vad ska jag skriva om!? Man ska ju ändå ha ett tillräckligt stort ämne för att få ihop ett bra arbete men samtidigt får det inte vara ett för brett ämne. Jag känner mig en aning pessimistisk till årskurs 3 om det inte märks, men när jag väl står där på studenten och får se med mina egna ögon att jag verkligen tar den och att skolan är slut så är det nog skitroligt. Studenten, here I come.
Lalalala
Idag kommer lillmonstret ner och hälsar på moster, mommo & moffa. Hoppas hon är snällare än sist jag träffade henne och att hon framför allt är snäll mot min stackars uppsvullna mörkblå/lila/gula/gröna armbåge. Jag slog i den igår igen, som om inte en gång vore nog! Idag är det Frisördags med stort F! Jag blir alltid så nervös innan jag ska till frisören. För det första har jag gått hos en och samma frisör sedan första gången jag klipptes men sedan vi flyttade är det lite svårt att klippa sig hos henne. För det andra är det frisören som har saxen i handen och därmed också makten. Idag kan jag komma hem sjukt ful eller galet snygg. Jag föredrar det sistnämnda. Eventuellt kommer jag hem med en helt ny frisyr som inkluderar en lugg, eller så kör jag säkra kort och kommer hem med nyklippta toppar!
Kanske
Den 26 augusti börjar skolan igen. Tredje ring. Sista året på gymnasiet med andra ord. Och det är så ångestfyllt. Jag vill inte sluta skolan. Att ta studenten ska inte innebära ångest utan lycka. Vad är det för fel? Det är inte som att möjligheten att studera försvinner för att gymnasiet tar slut. Jag är nog knäpp.
Anxiety
Ångest. Men orsaken?
Special
Livet är bra lättsamt ibland och andra dagar är det alldeles för komplicerat
+ 4
Restart
Nu velar jag som aldrig förr.
Nix pille!
Yesbox
23 november 2008,
datumet som vände min värld upp och ner i över ett halvår
datumet som vände min värld upp och ner i över ett halvår
Du kan dränka dig i minnen eller litervis med vin
Det är nonchalansen blandad med mitt beroende som gör det till en komplicerad och i princip omöjlig situation
"There's nothing that can't be done if we raise our voice as one" M.J.
Borta bra men hemma bäst!
Hemma igen!
Vem är Du?
Det värsta av allt är väntan
When I moved the world
Jag älskar lördagar!
Rainy Day
" I was just guessin' at numbers and figures,
pulling the puzzles apart.
Questions of science, science and progress.
Do not speak as loud as my heart.
And tell me you love me, come back and haunt me.
Oh and I rush to the start.
Runnin' in circles, chasin' tails,
comin' back as we are "
Sommarlov
Packar, packar, packar.
Jag kan inte ta med mig 3 hela garderober, men nästan!
Jag kan inte ta med mig 3 hela garderober, men nästan!
När allt som kändes så rätt blir så fel
Just nu vet jag verkligen inte vad jag vill. I ena stunden är jag så självständig och vill inget annat än att klara "mig själv", d.v.s. utan dig. I andra stunden vill jag inget annat än att du ska vara en liten del av mitt liv.
Du hade inte svarat om du inte velat. Det hade du inte! Jag vill ha kontakt med dig, jag vill att du ska finnas i mitt liv men det känns så komplicerat. Jag, vi, nej jag, jag gör det för komplicerat. Jag har byggt upp osynliga murar omkring mig och jag trodde de skulle hålla för allt. Ingenting skulle kunna komma åt mig innanför mina skyhöga murar. Men du gjorde det. Innan jag ens visste om det själv. Det är som om du alltid varit innanför murarna tillsammans med mig. Men det är komplicerat, för jag gör det komplicerat. Jag vill inte ha det så. Men tydligen så vill jag nog det ändå. Jag känner mig svag när jag hör av mig till dig. Jag känner mig svag när jag berättar saker för dig. Jag är inte spännande. Jag har inte en massa roliga saker att berätta hela tiden. Jag är bara jag och en gång verkade det som om det räckte för dig. Men nu, nu vet jag inte längre. Sist vi träffades kändes det som om du "släppte in mig". Som om jag fick en chans att börja lära känna dig men jag sprang iväg. Jag sprang och sprang och sprang, trots att jag hade skavsår och var trött. Jag ville bara bort. Du kunde komma för nära. Du kom innanför mina murar och det var den dagen som jag insåg att du hade tagit dig igenom dem.
Tänk om jag kunde läsa dina tankar - läsa dem och förstå dem.
Du hade inte svarat om du inte velat. Det hade du inte! Jag vill ha kontakt med dig, jag vill att du ska finnas i mitt liv men det känns så komplicerat. Jag, vi, nej jag, jag gör det för komplicerat. Jag har byggt upp osynliga murar omkring mig och jag trodde de skulle hålla för allt. Ingenting skulle kunna komma åt mig innanför mina skyhöga murar. Men du gjorde det. Innan jag ens visste om det själv. Det är som om du alltid varit innanför murarna tillsammans med mig. Men det är komplicerat, för jag gör det komplicerat. Jag vill inte ha det så. Men tydligen så vill jag nog det ändå. Jag känner mig svag när jag hör av mig till dig. Jag känner mig svag när jag berättar saker för dig. Jag är inte spännande. Jag har inte en massa roliga saker att berätta hela tiden. Jag är bara jag och en gång verkade det som om det räckte för dig. Men nu, nu vet jag inte längre. Sist vi träffades kändes det som om du "släppte in mig". Som om jag fick en chans att börja lära känna dig men jag sprang iväg. Jag sprang och sprang och sprang, trots att jag hade skavsår och var trött. Jag ville bara bort. Du kunde komma för nära. Du kom innanför mina murar och det var den dagen som jag insåg att du hade tagit dig igenom dem.
Tänk om jag kunde läsa dina tankar - läsa dem och förstå dem.
Bittersweet
B I T T E R L J U V T