QueenofDawn

Snart är det jul. Faktiskt väldigt snart. Och sen fyller jag år. Och sen är det nyår. Jag hoppas att 2009 blir lika bra som 2008. Jo, det måste det bli, eller ännu bättre. Stockholmsåret är snart slut. Det hade varit lite fräckt att ha fötts eller fått en bebis 080808, inte för att jag vill ha en bebis eller så, men kanske en hund eller katt. Något som är 08 rakt igenom : )

Snart ska jag kila iväg till bussen för att åka till skolan och ha redovisning av en bokrecension. Jag läste "En komikers uppväxt" av Jonas Gardell. Den var bra, speciell. Såhär i efterhand så tänker man verkligen att han hade en tragikomisk uppväxt. Boken är som en liten berg-och-dalbana, i ena stunden är den rolig, i andra vill man bara gråta. Det är lite såsom år 2008 har varit, ibland har allt varit roligt rakt igenom och livet har varit min bästa vän, andra dagar har jag bara velat lega hemma och gråta bort en vecka eller två. På något sätt tror jag ändå att 2008 har varit ärlighetens år. I alla fall för mig. Det känns som att jag har varit mer rak på sak i år, och andra mot mig för den delen. Men ärlighet varar faktiskt längst, ibland svider dock sanningen ganska rejält, men(!) det går ju över så småningom. Det finaste i år har nog ändå varit en sak nu på slutet av året. Jag fick veta att mitt i min jobbiga och deprimerade höst förra året, så lyckades jag vara en liten ljuskälla för någon annan som också mådde dåligt. Det konstiga är att jag på något märkligt, underförstått sätt måste ha känt att han mådde dåligt, för han var den enda som jag orkade vara snäll och rolig mot. Den enda som jag orkade lägga ner lite av min lilla livsglädje som jag hade då. Å andra sidan kanske vi båda fick varandra att må lite, lite bättre, på ett väldigt underförstått sätt.

I N S P I R A T I O N S L Ö S

Det är vad jag är just nu. Trots att jag är full av tankar och idéer om det mesta. Jag får det inte att gå ihop. Det känns bara så tomt där uppe.

Vissa av mina vänner är väldigt trångsynta och ser bara när andra gör fel. Just dessa vänner kan aldrig se när de själva gör exakt samma sak som de sagt åt mig att inte göra. Är det verkligen så svårt att se att man själv gör precis likadant? Tydligen så verkar det så. Men nu är jag alldeles för trött för att blogga, jag är så trött att jag skulle kunna somna nu, mitt på datorn. Jag vet inte varför, jag sov faktiskt riktigt bra i natt. Förmodligen är det allt julpyssel som har tagit all min energi. Mina paket är nog året finaste. Rosor, rosetter, guld och rosa. Stjärnor och glitter. Kan det bli finare? Nu ska jag försöka sova!
Pussar och kramar, julpysselgalna Pärlan

Så var det gjort. Nu har jag chattat med holländaren. Det slog mig just att jag aldrig riktigt har förklarat vem det är. Det är i alla fall en kille som jag träffade på Curaçao. Mycket trevlig pojke. Jag är inte alls svartsjuk på att han bor där i tre månader till. Jag vill också ha det varmt och gott!

För en stund sedan hittade jag en jättebra holländsk ordlista, så nu kan jag lite mer än bara vlechten! ; )
Nej nu är det dags för lite fredagsstämning. Puss på er och njut av att det är fredag!
Pärlan

 

Lars Winnerbäck. Jag hittar alltid tillbaka till hans musik. Jag lyssnar sönder den, tror att jag aldrig mer vill höra den, efter någon månad är det som de vackraste melodierna igen. Och det är vinter nu. Har ni tänkt på det? Jag fick min bästa höst. Den skulle bli bra, bra, bra. Raka motsatsen till förra hösten. Och hösten 2008 var nog den bästa hösten i mitt liv. När årsskiftet närmar sig ska jag skriva en årssammanfattning. 2008 är ett sjukt händelserikt år för mig.

Nu ska jag försöka sova lite. Glömma bort lite saker och vakna glad och utvilad. 
Blomblad och målarfärgskramar, Pärlan