I'd rather dance than talk with you
Jag sitter och skrattar för mig själv. Jag har ingenting att göra varken ikväll eller imorgon. Just nu sitter jag och chattar med en kille som gick i min skola men tog studenten i onsdags. Han gav mig mitt ögongodis msn. Mitt ögongodis som jag aldrig ens pratat med. Vad ska jag säga?! "Hej, jag har spanat in dig sedan i julas, du är grymt söt!" Känns aningen pinsamt och ganska patetiskt. Det blir inte heller bättre av att han jag chattar med kan se mig och ögongodiset framför sig på ett föräldrarmöte om ca 10 år och att han redan nu paxat att få vara best man på vårt bröllop haha. Herregud, vart ska detta leda?
Det är farligt att veta för lite
If I had eyes in the back of my head
I would have told you that
you looked good
as I walked away
I would have told you that
you looked good
as I walked away
Ännu en gång känner jag det där tomrummet. Jag förstår inte vart det sitter. Jag förstår inte varför jag känner av det heller. Det är något jag missar. Det finns något jag saknar i livet men jag vet inte vad, jag kan inte komma på det. Kanske är det dig jag saknar. Men jag vet inte. Jag vet inte vad jag känner. Det känns så bra. Jag mår bra med dig. Jag är mig själv, jag försöker inte vara någon som jag tror att du vill att jag ska vara. Jag är bara mig själv så mycket jag kan. Men jag vet inte hur det står till därinne. Vad det är som saknas. Det kan inte vara dig jag saknar - eller?
Lot of people spend their time just floating
We were victims together but lonely
You got hungry eyes that just can't look forward
Can't give them enough but we just can't start over
Building with bent nails we're
falling but holding, I don't wanna take up anymore of your time
We were victims together but lonely
You got hungry eyes that just can't look forward
Can't give them enough but we just can't start over
Building with bent nails we're
falling but holding, I don't wanna take up anymore of your time
Tomrummet. Det skapar en obehaglig känsla. Det känns i hela kroppen. Inte bara i magen - utan verkligen i hela kroppen. Jag vill fylla ut tomrummet men jag vet inte med vad. Hur ska jag veta vad som kan ersätta tomrummet? Hur den där obehagliga känslan ska kunna botas. Kanske är det du som orsakar tomrummet samtidigt som så mycket annat känns bra? Kanske är det någon osäkerhet för att jag inte vet vart jag har dig som skapar tomrummet.
Höjden av diplomati är att be någon dra åt helvete på ett sådant sätt att personen faktiskt ser fram emot resan
Att linjens
enkelhet
skulle upplevas som
krånglig
var det ingen som förstod
Att din lust
efter hämnd
skulle ställa till med problem
var det ingen som
såg
Att kärleken
slet
ditt hjärta i
tusen bitar
kunde ingen
ana
Du såg alltid
så töntigt
lycklig
ut
enkelhet
skulle upplevas som
krånglig
var det ingen som förstod
Att din lust
efter hämnd
skulle ställa till med problem
var det ingen som
såg
Att kärleken
slet
ditt hjärta i
tusen bitar
kunde ingen
ana
Du såg alltid
så töntigt
lycklig
ut
Jag tror på våld mot corn flakes
Underbar dag tillbringad med Zaila Cash. Jag orkar inte ens skriva vad vi har gjort idag för det är alldeles för mycket men roligt hade vi i alla fall. Väldigt roligt!
Naken ner på knä
Det gör ont. Jätteont. Jag är rastlös och jag vet inte vad jag vill göra. Jag vill göra allt men ändå ingenting. Jag vill vara med alla men ändå så vill jag vara ensam. Jag vill vara med dig men ändå inte. Jag önskar att jag misstolkade allt. Men jag vet inte. Du brukar säga vad du tycker och jag tar åt mig, precis som vanligt. Det du sa. Något bara försvann. Bara gick sönder i tusentals bitar och jag vet inte vad jag ska göra nu. Jag kände ingenting i början. Jag vet inte ens varför du började prata med mig igen. Eller igen... du pratade med mig hela tiden men inte alls såhär mycket. Varför började du prata med mig, ville träffa mig? Det måste funnits en anledning. Jag är så tom men ändå så full av känslor just nu. Jag vet inte hur jag ska hantera detta. Gråta, skrika, skratta, vara arg, deprimerad, glad? Jag känner att den här situationen är något som jag inte kan hantera. Den är för stor. Den är inte hanterbar. Inte för mig. Jag vill inte tro att det här har hänt. Att verkligheten skulle ha blivit verkligare än min fantasi gör mig frustrerad.
Fler och fler av fjärilarnas vingar faller av för varje ord du säger
Jag undrar fortfarande hur du lyckades. Hur du fick mig att bli så svag. Och jag kan inte sluta känna mig som ett pucko. Att jag gick på allt gör inte saken bättre. Jag borde aldrig gått på det här. Men man lär sig av sina misstag och helt klart lärde jag mig något av detta. Lita aldrig på någon som du inte känner till 100%. Kom ihåg det. Det kan rädda dig från undergångar. Jag förstår fortfarande inte hur du lyckades. Det är verklighetsfrämmande. Och det är jobbigt och svårt att förstå att det är jobbigt för dig att vara omtyckt. Jag älskar dig inte. Inte på det sättet. Men tydligen var även det för mycket. Jag förstår verkligen inte hur det här gick till.
För att ödet bestämde att allt skulle förstöras just idag
Världen rasar
Jag skulle aldrig sagt något. Det var fel redan från första början. Jag har aldrig känt mig såhär tom. Jag har aldrig känt mig så värdelös som nu. Ingen har fått mig att känna mig så meningslös som du. Allt p.g.a. att jag trodde jag kunde säga vad som helst till dig. Världen rasade och jag befann mig mitt i raset.
Jag skulle aldrig sagt något. Det var fel redan från första början. Jag har aldrig känt mig såhär tom. Jag har aldrig känt mig så värdelös som nu. Ingen har fått mig att känna mig så meningslös som du. Allt p.g.a. att jag trodde jag kunde säga vad som helst till dig. Världen rasade och jag befann mig mitt i raset.
Ingen trodde att hennes charm skulle försvinna som en oas i öknen
Jag vet inte vad jag ska skriva. Vad jag ska säga. Vad jag ska göra. Jag är arg och less. Jag är så trött. Så trött, trött, trött på det här. Och nu är det så lätt att bara skylla allt på dig. Att allt skulle vara ditt fel. Men det är inte så. Självklart inte. Men jag har velat så länge men du ignorerar det. Och det finns ju anledningar till varför jag har visat att jag velat. Så kan du nu berätta för mig varför jag ska fortsätta? Jag vill ju men du förstår inte hur mycket energi det tar. Hur mycket jag verkligen saknar dig ibland. Som idag - jag grät för att jag saknade dig och jag vet inte varför. Vad är det som jag saknar? Vi träffas inte ofta. Vi pratar varje dag. Men vad saknar jag? Vad finns det att sakna? Man kan inte sakna något som aldrig har funnits. Och nu faller tårarna, igen. Jag blir så frustrerad. Jag vet ingenting. Jag blir så förvirrad.
The wind was whispering words I never understood until the day I met you
Vindarna skrek
så
fåglarna blev
rädda
men vad gjorde detså
fåglarna blev
rädda
allt jag brydde mig om
var
din närhet
Det är bara att inse - jag kan inte springa ifrån dig. Du hinner ikapp. Och det känns inte så farligt. Snarare tvärtom. Det känns skönt. Du skapar trygghet. Du gör mig trygg och det har du alltid gjort. Jag försökte fly från något som inte är något man ska fly ifrån. Men hur skulle jag kunna veta det? Jag tror inte jag haft det förhållanden till någon förut. Det är något speciellt med dig. Jag vet bara inte vad. Det är bara väldigt skönt att du finns.
Vinden viskade
ord
som jag aldrig
förstod
förrän dagen
jag
mötte dig
Som om tusen pusselbitar skulle falla ihop trots att jag använde allt lim jag hade
Ibland blir jag så trött på mig själv att alla mina gränser försvinner. Jag blir så trött att jag slänger allt runt omkring mig och dagen efter finns det bara en massa att samla ihop och försöka pussla ihop. Efter några dagar är det bra igen och otroligt nog ser man knappt att pusselbitarna är ihoplimmade efter kraschen.
I know some things in life may change and some things they stay the same
Hur länge orkar jag springa? Och hur länge orkar du följa efter? Är det någon mening att fortsätta kämpa, eller ska jag stanna nu?
Like time, there's always time
On my mind
So pass me by, I'll be fine
Just give me time
Like time, there's always time
On my mind
So pass me by, I'll be fine
Just give me time
The empty space is hurting her soul
Du hade chansen. Jag är arg. Mest på mig själv. Jag väntade. Är det försent?
You're like the ash in my bed
Jag väntar fortfarande
But I would walk 500 miles and I would walk 500 more just to be the man who walked 1000 miles to fall down at your door
Någonstans inom mig är det något som skriker. Skriker rätt ut att jag vet vad du håller på med. Men jag vill inte lyssna. Jag vägrar. Och det har jag gjort förut. Men den här gången måste jag lyssna. Om skriket har rätt, vilket jag tror att det har, så kommer allt försvinna. Vad du än håller på med så går jag nu. Jag går härifrån. Och jag lämnar dig ensam. Om du springer efter vet jag inte - jag skulle inte tro det - men jag går ändå. Jag hoppas, men jag offrar inte min glädje och trygghet för något som jag inte vet om det ens existerar.
Adjö.
Jag läste i gårdagens tidning att du föll för mig imorgon
Du gör mig trygg
Ut med domarn och in med Nalle Puh!
UNDERBAR DAG!
Idag var det StällUppCup! Det var svinroligt - även om vi kom fyra så hade vi i alla fall världens grymmaste hejarklack! Undrar om det var någon som hade särskilt mycket röst kvar. Cupen innehöll bokstavligen talat blod, svett och tårar. Blodet från alla som skadades (en Hvitfeldtare bröt dessutom revbenet), svettet på både spelarna och de i hejarklacken (våran såklart, alla andras sög) och tårar på en av domarna som blev utskälld efter första matchen mot Hvitfeldtska. Rätt åt henne, hon kunde ingenting om fotboll.
Det var en grym dag alltså! Nu är jag helt slutkörd och har dessutom ett "permanent" plåster på armen! Jag tog nämligen en spruta imorse och inte tänkte väl jag på att plåstret skulle lämna ett fint litet märke på armen efter dagens slut. Aja nog om det, nu ska jag äta, jag är vrålhungrig!!!
Pussar & kramar, den sönderskrikta, tävlingsinriktade Pärlan
Idag var det StällUppCup! Det var svinroligt - även om vi kom fyra så hade vi i alla fall världens grymmaste hejarklack! Undrar om det var någon som hade särskilt mycket röst kvar. Cupen innehöll bokstavligen talat blod, svett och tårar. Blodet från alla som skadades (en Hvitfeldtare bröt dessutom revbenet), svettet på både spelarna och de i hejarklacken (våran såklart, alla andras sög) och tårar på en av domarna som blev utskälld efter första matchen mot Hvitfeldtska. Rätt åt henne, hon kunde ingenting om fotboll.
Det var en grym dag alltså! Nu är jag helt slutkörd och har dessutom ett "permanent" plåster på armen! Jag tog nämligen en spruta imorse och inte tänkte väl jag på att plåstret skulle lämna ett fint litet märke på armen efter dagens slut. Aja nog om det, nu ska jag äta, jag är vrålhungrig!!!
Pussar & kramar, den sönderskrikta, tävlingsinriktade Pärlan
Birds are leaving over autumn's ending, One of us will die inside these arms
Somebody told me
nearness
was the most
important
thing in life
I didn't
believe him
But
he was right
just
as usual
Jag känner mig så tom. Lycklig men tom. Jag vet inte vad jag ska säga, göra eller skriva. Och det jag allra minst vet är vad jag förväntas göra nu. Eller om jag förväntas göra något alls. Vad händer nu? Det känns lite antiklimax. Är det slut på jagandet nu? Är det roliga slut nu eller började det just? Jag kommer inte ihåg när min hjärna senast gick på högvarv samtidigt som den låg hundra år efter. Eller om det någonsin tidigare inträffat.
nearness
was the most
important
thing in life
I didn't
believe him
But
he was right
just
as usual
Jag känner mig så tom. Lycklig men tom. Jag vet inte vad jag ska säga, göra eller skriva. Och det jag allra minst vet är vad jag förväntas göra nu. Eller om jag förväntas göra något alls. Vad händer nu? Det känns lite antiklimax. Är det slut på jagandet nu? Är det roliga slut nu eller började det just? Jag kommer inte ihåg när min hjärna senast gick på högvarv samtidigt som den låg hundra år efter. Eller om det någonsin tidigare inträffat.
Naked as we came
Galet, jävla underbart överlycklig. Jag vet inte vad som hände. Jag förstår fortfarande inte riktigt vad som hände. Allt gick från noll till hundra på så kort tid att min hjärna fortfarande ligger efter. Men hjärnan får gärna fortsätta vara efter om det gör att jag fortsätter vara såhär lycklig - jag kan inte förklara det men jag går nästan och fnittrar för mig själv för att jag är så himla glad! Och dessutom har jag slutat fundera så mycket. Slutat överanalysera allt. Det för inte med sig något bra ändå. Och varför ska jag förvänta mig en massa saker? Jag blir hellre överraskad än att gå runt och förvänta mig en massa för att sedan bli besviken!
Söndag. Ingen söndagsångest - faktiskt! Min helg har varit bra. I fredags var jag hemma och bara tog det lugnt, igår jobbade jag och eftersom det var Göteborgsvarvet så var det skitmycket att göra men ack så roligt vi hade under all stress och allt flörtande! Jag bråkade med J igår.. men vi löste det idag. Det var inget allvarligt, superseriöst bråk men ändå haha. Efter det, eller ja på kvällen så kom J with Love hit. Vi kollade på lite filmer och Scrubs, helt fascinerande hur många gånger han måste ha sett alla Scrubsavsnitt eftersom han kunde varenda jäkla replik! Och idag efter en massa gos så tvingades jag iväg och jobba. Det blev ändå en väldigt bra dag. Roligt med en massa söta tanter och farbröder som ger en beröm! ; ) Nu ska jag duscha och sedan blir det plugg! Jag har en "muntlig redovisning" i italienska imorgon... lite nervöst.
C-ya! Pärlan
Söndag. Ingen söndagsångest - faktiskt! Min helg har varit bra. I fredags var jag hemma och bara tog det lugnt, igår jobbade jag och eftersom det var Göteborgsvarvet så var det skitmycket att göra men ack så roligt vi hade under all stress och allt flörtande! Jag bråkade med J igår.. men vi löste det idag. Det var inget allvarligt, superseriöst bråk men ändå haha. Efter det, eller ja på kvällen så kom J with Love hit. Vi kollade på lite filmer och Scrubs, helt fascinerande hur många gånger han måste ha sett alla Scrubsavsnitt eftersom han kunde varenda jäkla replik! Och idag efter en massa gos så tvingades jag iväg och jobba. Det blev ändå en väldigt bra dag. Roligt med en massa söta tanter och farbröder som ger en beröm! ; ) Nu ska jag duscha och sedan blir det plugg! Jag har en "muntlig redovisning" i italienska imorgon... lite nervöst.
C-ya! Pärlan
Det är hon
Vad har jag gjort...
All she need is a warm caress
Jag har tråkigt. Och just nu - förlåt för att jag klagar, speciellt en fredagskväll - men just nu har jag ingen lust till någonting. Det är bara tråkigt just nu och ångesten över de saker jag just nu skulle kunna plugga på dränker mig. Jag orkar inte ens läsa. Jag bara orkar inte och det får ångesten att njuta.
Cold hands, warm heart
We just need some time apart
And everything will be okay
Oh no, not again
Why does it always happen?
It seems like every other day
You're too quiet, I'm too loud
Now we've rid a storm cloud
Och återigen lyckades det faktiskt bli fredag igen!
Idag var vi på botaniska trädgården på naturkunskapen. Sista lektionen - riktigt tråkigt för Nkn har varit skitkul i år! Eftersom kameran följde med så blev det lite pics - och ja jag lekte återigen naturnörd! Men det var riktigt mysigt. Jag, Anna, Jazz, Zaila Cash & Matilda. Haha - förlåt Matilda återigen för du-vet-vad! Hahaha, så underbart överraskad jag blev alltså, och snacka om snäll födelsedagspresent från mig också haha.
Fredagen har i alla fall hittills varit riktigt bra och jag hoppas den fortsätter vara det. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, blev tal om att leka med J with Love - vi får se hur det blir med det, jag är på lekhumör så det skulle vara mysigt! Jag har inga andra planer ikväll - än så länge - kanske skulle kunna joina Jazz & ev. Matilda ute i skogen men det känns inte riktigt som min stil! ; )
Haha underbart dåliga bilder - hoppas ingen tror att vi helt seriöst ser ut sådär. The maniacs in botaniska trädgården! Vi hade skitkul och det är i alla fall det som räknas : )
Ha det bra! : D
Toodles, Pärlan
Fredagen har i alla fall hittills varit riktigt bra och jag hoppas den fortsätter vara det. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, blev tal om att leka med J with Love - vi får se hur det blir med det, jag är på lekhumör så det skulle vara mysigt! Jag har inga andra planer ikväll - än så länge - kanske skulle kunna joina Jazz & ev. Matilda ute i skogen men det känns inte riktigt som min stil! ; )
Haha underbart dåliga bilder - hoppas ingen tror att vi helt seriöst ser ut sådär. The maniacs in botaniska trädgården! Vi hade skitkul och det är i alla fall det som räknas : )
Ha det bra! : D
Toodles, Pärlan
Färgerna skrek på blommans nakna själ - Träden led och fåglarna grät
Jag saknar. Och jag saknar något som jag egentligen aldrig haft - något som jag fortfarande inte har. Och det är därför jag saknar. Jag saknar något som fyllt ut ett tomrum bara genom att finnas. Något som alltid fått mig att vilja försöka - det som alltid fått upp mig när jag sjunkit till botten. Jag saknar det som får mig att må sådär bra. Jag saknar dig - jättemycket.
Cortègen (jätteförsenad update på bild!)
Min granne är fan inte klok - men han är trevlig ändå. Ja ni ser ju vad jag bor granne med - och bilden speglar helt och hållet hans personlighet och min bild av honom! ; ) Cortègen var en succé - självklart enkomt tack vare honom haha. Fick en bild på honom från valborg därav det extremt sena "inlägget" om Cortègen. Jag var ju tvungen att ha bildmaterial! Han i rött.... han går tydligen under namnet Brännis - och den fräcke fan sa att jag såg sliten ut. Svårsmält det där alltså haha! Men attans vad jag & Emmeli skrattade åt honom : )
We got to get up and make this happen - No one's walking back home and I'm all alone
Ingen skyllde
hennes
osäkerhet på
dig
Kanske var det din
charm
eller din närhet
som gjorde
henne
till ett nervvrak
Själv sade hon
att det
inte var hans charm
och
inte heller var
det hans närhet
Det
var hans sätt
att
se och tala
om andra som gjorde
mig
så osäker och feg
hennes
osäkerhet på
dig
Kanske var det din
charm
eller din närhet
som gjorde
henne
till ett nervvrak
Själv sade hon
att det
inte var hans charm
och
inte heller var
det hans närhet
Det
var hans sätt
att
se och tala
om andra som gjorde
mig
så osäker och feg
Dagens ljus är något vi själva avgör hur det ska se ut
precis
som vanligt
Och
precis som alltid
stod jag där
som
ett fån
Du tittade på mig
och
jag kände hur mina kinder
förvandlades
till en lätt nyans
av
äppelblom
Och när man tvingas skriva under "press" blir resultatet ganska roligt - underhållande var det i alla fall!
Vattnet sköljde
bort
alla saker vi haft
Glädjen spreds
och barnens
skrik
blev en ton vi aldrig
glömde
Vattnet sköljde
genom
en hårlock
och
begravningen var slut
Ingen visste varför vi satt kvar
vinden sov
och likaså mina fötter
Jag hörde mig själv
mumla något
som inte uppfattades
för vinden
vaknade
och vi satt fortfarande kvar
Ingen vet varför lövet
som föll
var blodrött
Och ingen sa något om att
färgerna på himlen
skiftade
För trots allt
så var det bara våra
ögon
som skapade ljuset
Nystandet vreds
i takt med musiken
Hjälplös låg hon och stormade havet
Färgerna skrek på blommans nakna själ
Galenskapen fick hennes tankar ur balans
Vi klättrade på stegen för att lära känna varandra bättre men jag föll ner - kanske är det orsaken till våra känslor
Vi famlade efter
varandra
i ett mörker
I ett stort tomrum
av
musik
som studsade mellan
väggarna
Stönandet
övergick hastigt
i ett evigt
lugn
varandra
i ett mörker
I ett stort tomrum
av
musik
som studsade mellan
väggarna
Stönandet
övergick hastigt
i ett evigt
lugn
Något skrek en ton som fick hela världen att stanna upp även om det bara var för en sekund
Jag är rädd
för att
förlora
något som vi
egentligen
aldrig har haft
Vad gjorde jag nu? Antiklimax. Det blev fel - tror jag. Kanske känns det rätt - och samtidigt fel. Konstigt är det i alla fall. Kanske för att jag sovit. Eventuellt för att jag trots allt förväntade mig något. Något mer än det här.
för att
förlora
något som vi
egentligen
aldrig har haft
Vad gjorde jag nu? Antiklimax. Det blev fel - tror jag. Kanske känns det rätt - och samtidigt fel. Konstigt är det i alla fall. Kanske för att jag sovit. Eventuellt för att jag trots allt förväntade mig något. Något mer än det här.
Och när hon gick där mot paradiset cirkulerade fåglarna runt omkring henne. Hon viskade tyst för sig själv "Det är rätt väg"
De sista stegen jag tar
Fötterna vill knappt gå
men huvudet tar vid
Hon viskar tyst
Hej då världen
Fötterna vill knappt gå
men huvudet tar vid
Hon viskar tyst
Hej då världen
Spring is finally here and we're so well dressed It's a talent and it's our style
Paniken börjar lägga sig och känslan av att den börjar försvinna är en obeskrivlig lättnad. Insikten av att man inte är oälskbar eller fel är en del av orsaken till att paniken ger sig av. Inblicken i hur livet faktiskt kan vara. Jag vet som så många andra att ibland känns ingenting som att det är värt något. Det finns ingen ork, ingen lust - till någonting. Det är då osäkerheten hälsar på. Ställer frågor som "Vem är du egentligen?" och "Vad gör du kvar här om du ändå inte orkar något?". Osäkerheten - det som kan ställa till det så för oss. Och varför kommer den och hälsar på då? Utan att ens förvarna oss? Har någon svaret på det? Det spelar ingen roll vem man är - hur man är - för osäkerheten hälsar på alla någon gång i livet. Frågan är bara varför. För inte gör det väl någon nytta? Osäkerheten övergår långsamt till säkerhet - om man orkar kämpa - om man vågar försöka må bra. Om man vågar inbilla sig att man för en stund faktiskt är säker på sig själv. Till slut står man där - hand i hand med säkerheten. Säkerheten som för ett tag sedan verkade vara ens ärkefiende - den står man plötsligt och är god vän med. Det är då man inser att vill man så kan man - vågar man så går det - för är det värt att se chans efter chans försvinna? Chans efter chans att få må bättre. Det blir inte bättre än vad vi gör det till.
Och nu bästa vän - så hoppas jag att Du förstår att även om du mår dåligt nu och har gjort i fem år så blir det bättre - om du åtminstone försöker - om du slutar se allt det dåliga. Om du kan börja se de bra sakerna även när du mår dåligt. Jag vet att det är svårt - och kanske tycker du att jag inte vet något om hur du mår, men det gör jag - jag har mått "likadant". Du har ingen aning. Du vet bara saker om dig själv, hur du mår just nu för hur mycket om mig vet du egentligen? Du känner mig, den sida jag visar utåt, det jag berättar och har berättat för dig. Men du vet inte och känner inte det som jag inte vågar berätta. Jag vet så mycket mer än vad du tror och jag vet att du kommer må bra om du orkar försöka må bra. Om du vågar försöka ta dig ur ditt "dåliga" tänkande. Det handlar faktiskt "bara" om din egna inställning. Och du kan inte skylla din psykiska hälsa på någon annan - även om du haft det svårt, vilket du inte är ensam om - så kan du inte skylla det på någon annan. Man kan må bra även om man genomgått en massa jobbiga saker. Det går faktiskt, jag lovar dig det. Det handlar bara om din inställning. Hur du väljer att du vill må. Vill man så kan man.
Och nu bästa vän - så hoppas jag att Du förstår att även om du mår dåligt nu och har gjort i fem år så blir det bättre - om du åtminstone försöker - om du slutar se allt det dåliga. Om du kan börja se de bra sakerna även när du mår dåligt. Jag vet att det är svårt - och kanske tycker du att jag inte vet något om hur du mår, men det gör jag - jag har mått "likadant". Du har ingen aning. Du vet bara saker om dig själv, hur du mår just nu för hur mycket om mig vet du egentligen? Du känner mig, den sida jag visar utåt, det jag berättar och har berättat för dig. Men du vet inte och känner inte det som jag inte vågar berätta. Jag vet så mycket mer än vad du tror och jag vet att du kommer må bra om du orkar försöka må bra. Om du vågar försöka ta dig ur ditt "dåliga" tänkande. Det handlar faktiskt "bara" om din egna inställning. Och du kan inte skylla din psykiska hälsa på någon annan - även om du haft det svårt, vilket du inte är ensam om - så kan du inte skylla det på någon annan. Man kan må bra även om man genomgått en massa jobbiga saker. Det går faktiskt, jag lovar dig det. Det handlar bara om din inställning. Hur du väljer att du vill må. Vill man så kan man.
There was a time when you let me know
What's real and going on below
But now you never show it to me, do you?
What's real and going on below
But now you never show it to me, do you?
Some kind of poetry in the warm afternoon
Elden förstörde
alla
våra saker
Allt vi köpt
alla bilder som
du
tagit genom åren
Elden tog allt
utom
våra minnen
och
vår kärlek
Frosten knastrade
under
dina fötter
Fötterna som vandrat
en
milslång väg
Värmen tinade
sakta
upp marken
Marken som lett dina
fötter
runt världen
Fötterna som ledde
dig
till ditt livs mening
alla
våra saker
Allt vi köpt
alla bilder som
du
tagit genom åren
Elden tog allt
utom
våra minnen
och
vår kärlek
Frosten knastrade
under
dina fötter
Fötterna som vandrat
en
milslång väg
Värmen tinade
sakta
upp marken
Marken som lett dina
fötter
runt världen
Fötterna som ledde
dig
till ditt livs mening
Kärlek är när man bubblar i kroppen utan att man egentligen tänker så mycket på det
Lycka, lycka, lycka!
Nu är jag bara lycklig. Underbart lycklig.
Jag saknar dig.
Men jag är underbart lycklig ändå.
Imorgon blir det picknick med Puddingen, Zaila Cash och ev. Emmeli. Myspys! Längtar redan men först måste jag iväg och handla grejer tills imorgon och sen plugga! Idag blev jag så fruktansvärt stressad när jag insåg hur mycket jag måste plugga i helgen och nästa vecka. Jag grät inombords.
Nu ska jag kila och köpa picknickgrejor!
Puss!
Nu är jag bara lycklig. Underbart lycklig.
Jag saknar dig.
Men jag är underbart lycklig ändå.
Imorgon blir det picknick med Puddingen, Zaila Cash och ev. Emmeli. Myspys! Längtar redan men först måste jag iväg och handla grejer tills imorgon och sen plugga! Idag blev jag så fruktansvärt stressad när jag insåg hur mycket jag måste plugga i helgen och nästa vecka. Jag grät inombords.
Nu ska jag kila och köpa picknickgrejor!
Puss!
Here we go, singing our songs with our souls
Vad håller jag på med? Kroppen, hallå? Vad gör du med mig? Varför låter du ingen komma mig nära? Varför håller du alla på avstånd? Varför vill du inte låta någon lära känna mig sådär som förut. Hjärtat, har du varit med om för mycket smärta? Dödsförskräckt för att kärleken tagit slut för alltid? För att den kommit och gått? Den är inte slut. Kärleken vilar bara. Och det vet du hjärtat. Det är ju i dig som den vilar, väntar på rätt tillfälle, då den är helt utvilad. Jag saknar den också men båda vill vi att det ska bli rätt, eller hur? Vi vill inte hålla folk på avstånd bara för att vi funderar på allt som skulle kunna bli så fel. Tänk allt som skulle kunna bli så rätt. Missar vi inte en massa genom att göra så som vi gör nu? Så som du gör mot mig nu, kroppen. Du försöker skydda mig, men nu är det fel tillfälle att skydda mig. Kan vi inte samarbeta?
Vi tapetserade om innan du föddes men vi hann inte mer, vi var för fulla av längtan efter dig och din vilja
"När lunderna rodnar och fåglarna flyr"
Jag kommer alltid att hålla i det lilla jag har, därför att jag är för liten för att erövra världen
Alla söker efter lyckan. Lycka hit, lycka dit. Överallt läser man om folk som hittat lyckan i livet, blivit lyckliga osv. Vad är lycka då? Är det samma sak för alla? För vissa är lycka kärlek, vänskap, att få leva etc. Vad är lycka för dig? Jag hade garanterat svarat kärlek förut.
Jag läste om en kille som hade varit tillsammans med en tjej. Han var hennes första "riktiga" pojkvän, och nu pratar vi inte om dagiskärlek eller så. Båda var över 20 år. Saken var den att hon klagade och påpekade allt han gjorde, hur han gjorde det och varför han gjorde det. Hon hade "alltid" varit singel. Behövde hon honom? Saknade hon honom i sitt liv? Tydligen inte eftersom hon klagade på allt. Hon var van vid att vara själv. Och kanske är det så. Kanske intalar man sig själv att man behöver någon? Att man inte klarar att vara singel men sedan inser att det bara är en "onödig" sak. Är det så att man som singel kanske undermedvetet "stöter bort" killar som verkar intresserade? Ibland skriker kroppen verkligen efter kärlek men är det kärlek för stunden eller vill den ha långsiktig kärlek?
Carpe Diem. Fånga dagen. Lev i nuet. Du kan inte göra något åt ditt förflutna. Saker som har hänt har hänt. Både bra och dåliga saker medför kunskap. Kunskap som har format oss till de personer vi är nu.
Nu måste jag plugga. Jag har egentligen kanske inte riktigt lust med det. Men imorgon har jag än mindre lust för det.
Puss & kram, Pärlan
Jag läste om en kille som hade varit tillsammans med en tjej. Han var hennes första "riktiga" pojkvän, och nu pratar vi inte om dagiskärlek eller så. Båda var över 20 år. Saken var den att hon klagade och påpekade allt han gjorde, hur han gjorde det och varför han gjorde det. Hon hade "alltid" varit singel. Behövde hon honom? Saknade hon honom i sitt liv? Tydligen inte eftersom hon klagade på allt. Hon var van vid att vara själv. Och kanske är det så. Kanske intalar man sig själv att man behöver någon? Att man inte klarar att vara singel men sedan inser att det bara är en "onödig" sak. Är det så att man som singel kanske undermedvetet "stöter bort" killar som verkar intresserade? Ibland skriker kroppen verkligen efter kärlek men är det kärlek för stunden eller vill den ha långsiktig kärlek?
Carpe Diem. Fånga dagen. Lev i nuet. Du kan inte göra något åt ditt förflutna. Saker som har hänt har hänt. Både bra och dåliga saker medför kunskap. Kunskap som har format oss till de personer vi är nu.
Nu måste jag plugga. Jag har egentligen kanske inte riktigt lust med det. Men imorgon har jag än mindre lust för det.
Puss & kram, Pärlan
