I'm so tired

Blablabla


Someday you will be loved

Jag vet inte vad jag vill med någonting. Bara en sådan enkel sak som att ha en blogg gör mig galen. I ena stunden älskar jag att ha en blogg där jag kan skriva vad jag vill, bara få ur mig allt jag tänker och känner. I andra stunden hatar jag bloggen, vill radera den och aldrig mer låtsas om den. Men jag vet att jag kommer ångra mig direkt efter att jag tryckt "delete". Jag vet inte så mycket just nu. Det är lite för mycket i livet för stunden. Plugg, vänner som kommer och går, kärlek, mitt dåliga matförhållande och träning. Om man en gång har skapat ett psykiskt helvete när det kommer till mat, kan man då komma ur det där helvetet och bli "normal" igen? Jag är inte sjuk, kommer inte bli sjuk och vill nog inte bli sjuk igen men ändå tjatar folk om det. Det är som att det står "Ex-anorektiker" med knallröd, blinkande text i pannan på mig. Ibland får jag lust att bara skrika rätt ut. Det är ändå ingen som förstår. Det finns tusentals personer som genomgått samma sak som jag men det innebär inte att någon förstår hur just jag känner mig. Jag är ett kontroll-freak och det var just därför jag blev sjuk. Just nu har jag ingen kontroll över någonting. Framför allt inte mina känslor och jag vet inte varför jag måste ha kontroll över precis allt i mitt liv. Det blir bara så jobbigt för mig själv. 

Just nu önskar jag bara att jag hittar en person som jag kan berätta precis allt för.


Love

Jag avskyr känslor, för det finns ingen chans i världen att jag kan styra dem


RSS 2.0