The Last Summer Night

Jag är helt slut. Imorgon börjar jag klockan åtta. Det blir nog super om jag somnar nu!
Godnatt sista sommarnatt, puss på dig härliga värld

 
 

The Sound of Silence


I'm a thousand miles away from You

Rosa och vitt. Mitt rum och jag. Härligt.

Jag kom just hem från min joggingtur i stan. Det var skönt. Faktiskt. Det var skönt ända tills de sista fem minuterna. Då var det spykänsla och "jagande" av två killar i min ålder. Jag kände bara att jag var tvungen att springa ända fram till spårvagnen, jag fick absolut inte stanna och låta dessa två killar springa om mig. Nej nej absolut inte! Men fytusan vad glad den ena killen såg ut när de "sprang om" mig när jag satt och väntade på spårvagnen. Egentligen är det ju ganska bra det där. Att någon "jagar" en, då springer man ju mer än man kanske skulle gjort utan jagandet. Det blir mer en tävling. Jaja, nog om springande. Jag kom hem för en stund sedan. Vrålhungrig och svettig. Duschen är min bästa vän alltså. Och hur underbart är det inte att få duscha när man är sådär äckligt varm och svettig?! Snart blir det mat och därefter blir det pluggande - duktigt nog.

Puss!

De som skriver ljuger, allt är tvärtom

Det är sällsamt vackert
Här kommer hösten igen
Det är kallt som i stenhus
Det doftar av regn

När väggarna rasar och Du undrar vad som hände

Idag är det officiellt sista sommardagen
Imorgon kommer hösten


Jag har mina ord som Du sa

Jag kan inte somna om. Det är så typiskt. Nog för att jag gick och lade mig tidigt igår men ändå. Jag är inte ens sådär att jag kan ligga kvar och bara vila. Jag är för pigg men jag är samtidigt inte klarvaken. Ironiskt nog hade jag fått sms bara en liten stund innan jag vaknade. Från en person som jag börjar tappa bort. En person som jag trodde att jag redan tappat bort. 
Kanske var det ödet att jag skulle vakna innan personen somnade. Kanske inte. Svarade gjorde personen i alla fall. Personen hade varit på rave och det var tydligen jätteroligt. Kul att man inte förlorar all update. Jag är inte van vid att få sms innan sju på morgonen så gissa om jag var förvånad över att mobilen blinkade blått. Och gissa då hur förvånad jag blev när jag såg numret det var ifrån. Första tanken var att det blivit något fel, jag vet ju hur många gånger jag själv råkat skicka sms till fel person, det är en klassiker just sådär på morgonen när man varit vaken hela natten. Men det var till mig. Kanske var jag den enda som var vaken, som svarade på det. Och kanske borde jag vara glad men jag ägnar mer tid åt att fundera på varför det helt plötsligt blev aktuellt att höra av sig. Har jag inte redan tappat bort Dig bland alla andra? Jag trodde att Du var borttappad föralltid, eller åtminstone för ett väldigt bra tag framöver. Jag kan ändå inte tro att vi hittar tillbaka. Inte som vi beter oss nu.

Du kan skriva Fröken Svår på kuvertet; de kallar mig så där jag bor

Sova. Det är vad mitt huvud vill just nu. Kroppen också skulle jag tro. Klockan är bara tio, det är lördag, jag är tonåring. Det borde inte vara såhär. Eller vad då borde? Jag gör väl vad jag vill, men det låter ju depp att gå och lägga sig runt tio en lördagkväll. Nåja, om jag sover nu så blir det snabbare söndag, sedan måndag och slutligen tisdag. Jag längtar tills på tisdag. Zaila Cash, you know why! ; )

Känslokriget är slut. I alla fall för den här gången. Skönt att "ladda ur" ibland. Kanske borde jag ta bort förra inlägget. Kanske inte. Jag väljer nog inte. Det jag skrev då, menade jag då. Det jag skriver nu, menar jag nu. Jag tar inte bort saker som jag menat när jag skrivit det. Och det är så, vissa stunder saknar jag ihjäl mig efter Dig - Din närhet. Och det är väl inte så konstigt att jag vill att Du ska känna detsamma - egentligen?

Nu blir det till att släcka lampan, lyssna på Winnerbäck och sova. Dröm sött varma, soliga underbara värld

 

Hör Du vad tyst det är

Känslokrig. Tårarna sprutar samtidigt som skrattet vill höras.
Jag mår bra, det gör jag, men jag kan inte ljuga. Inte ens för mig själv.
Inte om någonting.
Jag saknar Dig.
Och jag vill att Du ska sakna Mig också.
Jag vill ju det.


När fåglarna kvittrar, hjärtat bankar och pulsen slutar slå

Jag gillar egentligen inte ens att sy

Who do You Love

Lördag. Strålande sol och ljuvlig, perfekt värme. Ikea kan dra åt skogen. Vita hyllor som är vaniljsås"vita" borde bannlysas. Har de en gång varit vita borde de fortsätta vara vita även om produktionen flyttas från Pakistan till Polen. Nej, men seriöst, jag blev arg haha. Nu sitter jag här, fortfarande utan hyllor. Idiot-Ikea. Nu låter det som om dagen varit dålig, men nej nej! Den har varit väldigt bra ändå. Det bästa av allt är nog ändå mina hörlurar som pajjade när jag var ute och sprang för någon dag sedan. Nu glappar det i kontakten och ibland hör man ur båda hörlurarna, ibland ur högra, ibland ur vänstra och ibland inte ur någon. Det är lite spännande faktiskt, jag har nästan tävling med mig själv - "Gissa vart ljudet kommer från!". Jag får pengar på måndag så då kanske det blir ett par nya så jag vet vart ljudet kommer ifrån!

Eftersom det är så härligt väder har jag solat en stund och det är verkligen perfekt värme idag. Inte för varmt, inte för kallt utan lagom. Det där svenska ordet som är så bra! Lagom. Stackars världens alla språk som inte har det ordet. Det är antingen för mycket eller för lite. Aldrig lagom.

Nu ska jag dra med mig min klädhög och sätta mig och laga och sy om kläder! Och just det, igår kom mamma hem. Jag fick världens finaste armband av henne. Och jag som verkligen älskar armband alltså. Mums, det är färgglatt och så hänger det en massa bitar som ser ut som glasskärvor. Underbart fint. Och det bästa av allt var ändå att jag var helt oförberedd på en present. Det blir sådär extra roligt sådana gånger.

Pusskalas & tårtkrig!

It doesn't make a difference

Jag hittade just min kamera. Eller ja, jag fick den av min syster i våras och jag har aldrig använt den. Det är en systemkamera, men inte digital. Jag måste köpa film och batterier i helgen och sen blir det klickklick. Dock blir det inga updates med bilder här eftersom den som sagt inte är digital!
Puss!!

Living on a prayer

Ny klänning. Nya skor. Nya idéer. Nya åsikter. Nya Jag. Just nu gillar jag både mig själv och mitt liv.  

Vad ska Du göra med Min tid?

  Kan Du leva vid en brant med ena foten över kanten?

Idag är det åtta veckor kvar tills att jag åker till Curaçao. Två månader går nog ganska fort ändå. Åtminstone så kan man ju alltid hoppas på det. Fast å andra sidan tycker jag om vädret här hemma just nu. Eller ja, i alla fall idag. Solen skiner och det är varmt redan vid nio på morgonen, då är det bra väder enligt mig. På Curaçao är det över 25 grader dygnet runt. Jag fruktar redan sömnlösheten som kommer bli.



Jag vet fortfarande inte vad jag ska fördriva min övertid med. Eller jo, kanske läsa lite skolgrejer. Smart där. Tänk att jag kom på det helt själv. I eftermiddag blir det i alla fall shopping och inget läxläsande!

Puss!

Skulle Du kunna ställa Dig naken och mena allt Du sa?

Fredag. Första skolveckan är snart avklarad. Idag har jag bara en lektion, engelska. Så kommer det vara varannan vecka hela hösten. Det är väldigt skönt. Då känns det faktiskt värt att börja åtta tre dagar i rad och dessutom sluta ganska sent de dagarna.

Jag är tre timmar för tidig. Jag vaknade vid sju - utvilad och pigg. Nu har jag gjort mig i ordning extra länge för att tiden skulle gå, men ändå har jag tre timmar att fördriva. Jag tänkte städa lite först i alla fall. Lika bra att göra det nu när jag ändå inte har något bättre för mig.


Puss sålänge


Dina läppar som längtat sig iväg säger; allting är bra

Klockan är bara strax efter nio och jag är dödstrött. Jag skulle kunna somna här och nu, rakt på datorn. Det lät faktiskt riktigt skönt - så trött är jag! Snart blir det alltså sängen trots det tidiga klockslaget. Jag börjar ironiskt nog 12:20 imorgon så jag skulle kunna vara vaken länge och ändå få sova ut. Men nej, självklart kommer veckans trötthet nu. Inte konstigt eftersom jag börjat 08:00 tre dagar och slutat mellan 15:00-16:00. Stackars kropp!
Dröm sött fina värld och pusskalas från Pärlan!

 


Ghostbusters

Och så var snart ännu en dag slut. Men en väldigt rolig dag - igen. Det började med att jag vaknade före klockan vilket händer ett väldigt fåtal gånger per år. Första lektionen var engelska i 45 min. Den gick smärtfritt och efter det kom matten med söta Per. Efter vår så extremt, väldigt svåra mattegenomgång som bara berättade om vad funktion, variabel och någonting mer var så hade vi studiehandledartid då vi tydligen bestämde att vi ska ha knytkalas med klassen nästa fredag - vi får väl se hur det slutar! Efter lunchen blev det historia med franskbrytande Nicolas, nu menar jag verkligen att han bryter på franska! Lyssnar man inte noga så skulle man tro att han pratade franska. Lite gulligt. När vi lämnat lilla Frankrike hamnade jag på fika med två i min klass och precis som de senaste dagarna skrattade jag nästan ihjäl mig. Det var bl.a. en liten tjej som hade sjukaste minen när vi satt och skrattade. Sist men inte minst hade jag italienska - och det var bästa lektionen på hela dagen! Jag gillar verkligen vår grupp och idag var det dessutom några nya, ja ännu fler elever från Polhem. Söta rackare.

När jag kom hem från skolan åt jag lite mellis och så drog jag in till Slottsskogen och sprang. Ibland är det verkligen skönt att springa - framför allt när man sprungit klart och är på väg hem! Nu har det precis varit middag, för mig själv, eftersom pappa missade planet hem, hur man nu lyckas med det. Snart blir det till att göra engelskaläxan som jag fick idag. Söta Jazz hade panik för att hon inte förstod en av frågorna haha. Min söta, lilla blomma!

Mina horoskop har stämt väldigt bra de senaste dagarna, dagens var inget undantag; "Vissa eftergifter krävs nu av båda parter för att något ska kunna ordnas upp på bästa möjliga sätt."

Puss! 

Det luktar som vår

Vissa dagar vaknar man upp och allt känns bara bra. Du vet inte varför men Du känner att allt i Ditt liv känns bra för tillfället. Sådana dagar är nog bland det finaste som finns.

Om tiden vill ifatt

 
 

Godnatt världen

Jag vet att det är ett spel och att Du har kämpat för något som jag tagit för givet

Bra dag. Väldigt regning, men väldigt bra dag ändå. Skolan känns helt okej, eller ja bra faktiskt. Klassen känns också bra (peppar peppar!). För tillfället känns det som om det känns lite för bra nästan. Just nu sitter jag och gör läxor och jag är supertrött. Jag skulle kunna somna just nu men jag håller mig hellre vaken och somnar tidigt - jag har dessutom lite "sovmorgon" imorgon. Jag börjar nämligen halv tio - de senaste tre dagarna har jag börjat 08:00.

Jag är ensam hemma. Det känns tomt. Inte ens skönt. Jag väntar på att någon ska komma hem men det är ingen som gör det. Pappa kommer hem imorgon kväll och mamma på fredag kväll. Just nu vill jag ha sällskap. Jag känner mig ensam. Och istället för att tänka på ensamheten borde jag göra klart mina läxor nu. Och för första gången i mitt liv (ja det är väl andra eller tredje gången jag köpt en) så ångrar jag att jag köpt Ben & Jerry's glass. Den är god men jag, usch, ja jag känner mig helt plötsligt som värsta tröstätaren! Kan någon komma hit och hålla mig sällskap? Det är helt ok att sova över, allt för sällskap! Åh, jag känner mig ensam.

Puss & kram


Vinden viskade ord som jag aldrig förstod förrän dagen jag mötte Dig

 
 

Du har så lätt för att stampa sönder när Du väl har fått in en fot

Tisdag. Jag kom just hem. Skolan slutade 15:00 och sedan dess har jag varit i stan med Matilda, Pytte och Zaila Cash. Vi väntade på att gå till Meeths och så ringer en kompis till Pytte och säger att det är inställt - självklart ska sista kvällen på ett tag bli inställt - och självklart just när vi väntat i två timmar.

Anyway, jag började åtta imorse igen, men idag med italienska vilket var riktigt roligt faktiskt. Gruppen är annorlunda sedan förra året men det gör ingenting, snarare tvärtom, jag tycker gruppen verkar skitbra.

  


Och nu känner jag en annan sak, eller ja jag har känt det hela dagen. Det är jobbigt, eller det känns märkligt, konstigt, fel, patetiskt att det är som det är i skolan. Ett halvmenat hej, ögonkontakt utan reaktion, inget leende eller någon form av bekräftelse på att jag ser dig eller att du ser mig. Ingenting. Nonchalerandet kommer från vadå? Vi om några borde väl kunna prata med varandra, eller har jag fel, är vår relation så komplicerad att vi känner varandra så bra på ett sätt att vi knappt kan prata med varandra eller vad är felet? Och jag lägger inte över någon skuld på dig, jag gör ju minst lika fel om inte ännu mer eftersom jag förmodligen svarar hej ganska drygt. Jag skulle inte bli förvånad om du känner att jag ignorerar dig. Men jag gör inte det, jag vet bara inte varför och det om något stör mig just nu, varför vi inte är "normala" eller som vi brukar vara mot varandra när vi är ensamma som när vi är i skolan. Båda verkar dock ha svårigheter med det så kanske borde jag inte ta tag i det, men eftersom det just nu känns lite tomt och eftersom jag saknar dig så gör jag det ändå

Nu måste jag göra engelskaläxan, ja jag skulle gjort den igår men jag läste i alla fall igenom texten! Och sen har jag spanskaglosor till imorgon bitti och ord i mötesteknik. Vad jag nu ska med dem till. . . Nej, säkert bra att ha, åtminstone om jag hamnar på ett möte i framtiden.
Puss!

Nästan molnigt med sol


När vinterisen ligger klar

Den dagen då vi släpper varandra på riktigt
Och den dagen då vi knappt ser på varandra annat än i smyg
De dagarna då vi glömmer bort varandras existens
Timmarna som går utan viljan att träffas
Tvekan om vad som ska göras åt saken just idag
Det var igår


Replokalen norr om stan

Första riktiga skoldagen. Språken verkar riktigt roliga, framför allt är det riktigt roligt att ha fått "tillbaka" spanskan nu. Jag saknade den förra året!
Det märks verkligen att man har varit ledig ett tag, kroppen blir urtrött av en dag i skolan och kanske är det ganska förståeligt eftersom jag började 08:00 och slutade 15:50. Mitt schema är inte så bra måste jag säga. Som Adam sa; "Du vet de där vävgrejerna man hade på dagis? Ta en sådan när den är klar och så drar du ut den så att det blir stora hål i den, då har vi fått ditt schema!". Kunde inte sagt det bättre själv! Jag har fyra eller fem riktigt jobbiga håltimmar. Nu pratar jag om håltimmar på 2-3 timmar! Jag borde njutit mer av mitt schema förra året. Usch. Men som sagt, mina språk (spanska och latin) verkar skitroliga. Jag fruktar dock italienskan imorgon. Steg 2. Och vad kan jag? Vad känner jag att jag kan? Ingenting! Det blir förmodligen en hel del plugg för min del när det gäller framför allt italienska. Och när jag ändå pratar om språk; nu måste jag göra min engelskaläxa medan kroppen har energi i sig.

Puss & kram, stresshantering & mentalträningskurs-behövande, men lika glada Pärlan

Mitt horoskop idag var inte särskilt glädjande men jag tror det stämmer;
"En relation börjar knaka lite i fogarna och du undrar hur det hela ska utveckla sig."

Du har så svårt att vara ensam så du går till lilla mig

Jag har så svårt att veta om jag ens betyder nåt för Dig
Du spelar nåt slags spel
och det kan så lätt bli mitt fel
när Du ser på lilla mig
Och en dag försvinner jag ur Dina ögon som en svår och jobbig grej







Daisy

Jag ska bygga något större


Grått är också fint

Säg till Viola att hon lyser
att hon var vackrare än sången


Innan mörkret faller

24 augusti

Det betyder att det är fyra månader kvar till julafton. För något år sedan hade jag haft min önskelista klar redan nu. I år är har jag inte det. Jag vet inte ens vad jag önskar mig. Pengar, som vanligt, är ju alltid bra att ha och så får man köpa vad man vill. Systemkamera borde egentligen stå på listan men den ska jag ju köpa nu i höst innan vi åker bort. Men som sagt, det är fyra månader kvar! Det låter så lite och när man väl är där så känns det som om det var igår det var fyra månader kvar. Nog om julafton. Just nu sitter jag och äter frukost, lyssnar på Winnerbäck - precis som jag gör i princip tjugofyrasju just nu. Men han är så bra och efterblivna jag insåg det för några veckor sedan även om min syster är helt besatt av honom, eller ja hans musik antar jag att det är ;) och därför har tjatat om hans musik i evigheter!

Idag lyser solen (tack för det!!). Och snart ska jag träffa Adam igen, stackarn som jobbar i dagens fina väder. 
Efter det ska jag hem, sätta mig ute i solen, som förhoppningsvis fortfarande skiner, och göra min engelskaläxa så att jag inte får ångest över att jag inte gjort den. Den är tills på torsdag men ändå! 
Och nu konstaterade jag just det som jag konstaterat så många gånger förut; helger har alltid en tendens till att flyga förbi. Varför gör inte skolveckorna det? Även om det är fler dagar så går det oftast i snigeltakt!

Nu måste jag äta klart och duscha.
Puss!

Det känns lite mer värdefullt sedan Du var här

Tv:n är på. Min flash player fungerar äntligen igen - tack vare pappa. iPoden spelar för fullt och lampan är tänd. Datorn är på, jag skriver, men jag vet inte vad. Jag skriver om vad som händer just nu i brist på bättre, roligare saker att skriva om. Onödigt kan tyckas för ögonen är så trötta och tunga att jag undrar vad som får dem att fortfarande se. Väntar de på något? Väntar jag på något? Och i så fall vad? 

Jag tror att jag gör det. Jag väntar på något. Det har varit toppen i flera dagar nu men kanske har jag gått omkring hela sommaren och väntat på något och att det är det som gjort att jag mått så upp och ner, bra och dåligt. Är det väntandet som fått mig att hitta tillbaka till mig själv, till mitt liv, meningen med mitt liv? För jag känner det nu. Jag känner livsglädjen. Och det är precis som jag skrivit förut, det är så jag känner just nu. Imorgon kanske livsglädjen är på ett avstånd som gör mig ledsen men då vet jag att jag alltid kan hitta den igen. Det trodde jag inte för ett tag sedan. Då trodde jag att jag var förlorad i mig själv - föralltid - tills den dagen det skulle ta slut.
Men jag finns, jag lever, jag njuter av livet, jag uppskattar livet, mig själv, andra. Jag lever igen.
Jag lever på riktigt igen.

Och jag vet, för att andra har sagt det och för att jag intalat mig själv det, för att det finns något som driver mig till att tro det, att jag kan klara precis vad jag vill. Bara jag kämpar för det. Och jag har insett så mycket saker bara den senaste veckan eller ja de två senaste veckorna. Det finns människor som man inte klarar sig utan, inte bokstavligen talat men känslomässigt skulle man inte leva "på riktigt" om dessa människor inte fanns. Dessa personer finns med oss livet ut. Sedan finns det de människor som vi tror att vi behöver för att ha en chans att överleva - de människor som vi intalat oss att vi behöver för att de gjort så himla mycket för oss. De har varit så otroliga, gudaliknande, fantastiska varelser. Men i själva verket har vi fått för oss det för att vår egen osäkerhet har förträngt och bortsett från att vi är precis likadana. Att vi är minst lika bra som de där människorna som vi tror och intalat oss att vi absolut inte klarar oss utan. Och när vi inser att vi är precis lika otroliga, gudaliknande och fantastiska som vi trott att dessa människor varit så kommer förnuftet tillbaka och vi förstår att ett liv utan någon av dessa människor skulle gå att leva. Det skulle kanske inte vara det lättaste i början men man vänjer sig och snart glömmer man nästan bort dessa personer. Personerna glider ifrån oss. Jag glider ifrån Dig. Men du låter mig göra det. Du låter mig gå föralltid.

Jag lever igen och bara känslan av att vara trött känns härlig. Att tänka att snart släcker jag lampan, funderar på vilket konstigt inlägg jag just skrivit och att sedan somna gör mig glad. Jag är glad för att jag är glad. Och jag är lycklig för att jag är jag och att jag hittat tillbaka till mig. Det som jag trott att jag förlorat föralltid. Och om min kropp nu väntar på något så får den gärna fortsätta med det. Huvudsaken är att jag är "hos mig igen". Att jag känner att jag är jag igen. Att min kropp sedan går runt och väntar på något, det bryr jag mig inte om.

Godnatt och puss underbara, levande och galna värld

Det finns en fagrare glans

att blodstänken på byrån skulle påminna mig
om gamla dagar var inget jag direkt funderade på
när jag stod där och valde möbler till mitt
nya, modernare liv som skulle bli så bra

och att livet skulle vara så ironiskt
just i den divisionen var som en nyhet
från 50-talet
svartvit, glamourös, intetsägande
och tråkig för någon så ung och oförstående som jag

och att ångra mitt val av byrå kändes
som en idé på alldeles för långt avstånd
för kanske är det bara bra att komma ihåg några
stunder med Dig i min vardag som faktiskt
inte var så dumma

När Du gör vad som helst för en dialog

Hum hum från Humlegården


The International Hippie Day in Kungsbacka, a little damn håla "near" Gothenburg

Well, så sitter jag här igen. I min mjuka, underbara säng, som jag för tillfället bara vill slänga mig ner och sova i. Natten spenderades ju hemma hos Zaila Cash i hennes fruktansvärt, icketilltalande, läskiga hus - ja meningen formulerade jag helt själv efter mina upplevelser. Det var dock tur att hon hade en studsmatta som jag studsat på ett antal gånger det senaste dygnet. Vid halv tolv missade vi bussen hem därifrån eftersom Zaila Cash och hennes kompisar (som BOR där!) inte fattade att vi skulle ta bussen åt andra hållet för att komma rätt. Vi fick vänta ännu en timme och under den timman förvandlades jag till Charity, the flowerpower hippie. Gosh, I was hot!

När vi äntligen(!) kommit in till Göteborg åkte jag och Matilda och hälsade på Adam på hans jobb. Stackars, förvirrade krake. Han var så trött att han glömde en massa saker hela tiden. Jag lider med Dig Fatso!

Nu ska jag hoppa i sängen och sova en liten stund, vi får se vad som händer till kvällen men jag vet att det väntar en Ben & Jerry's Strawberry Cheescake i frysen. Mums!
"Godnatt" och puss!

If you can't hold on then bring it on

Det går inte att beskriva i ord hur underbar den här dagen har varit. Jag vet inte ens varför, men den har varit grym och mitt humör på toppen av toppen! Helt galet bra med andra ord. Nu sitter jag i en kompis gamla hus som det spökar i. . . jag är rädd. Jag ska dock sova mellan två kompisar (jag har tvingat dem att sova "runt" mig så att jag med större chanser överlever natten!)
Imorgon ska jag träffa Adam men om det är någon som vill göra något med mig på kvällen så I'm free! Nu ska jag äta mackor med min extremt goda marmelad, försöka sluta tänka på spöken och dricka te. Puss!!

P.S. Jag Älskar Dig Underbara Värld! D.S.

Se Dig Om

Kvällspromenad och nu är det tandborstning och sängdags. Imorgon ska jag vara på centralen 08:15 och i skolan 09:00. Jag längtar.
Puss & godnatt ljuvliga värld

 

Solen skulle just gå upp när vi kommit hem till hennes hus

Aaaah, jag är så fruktansvärt ivrig! Jag vill till skolan, helst redan NU. Jag vet inte varför och förmodligen lär jag ångra att jag velat till skolan när de första uppgifterna delas ut. Men jag är så iiiiivrig! Jag vill till skolan! Jag är knäpp.

Och så var det den där ädle springaren

10:15-18:30 har jag varit i stan. En heldag på stan skulle man kunna säga! Jag har haft en väldigt bra sista sommarlovsdag i alla fall. Nu är det bad med badbomb och sedan middag. Återkommer sen när nervositeten förmodligen tagit vid! Puss

Det är väl tanken som räknas ändå?

Varför, varför, varför vaknar jag för andra dagen upp med världens jobbigaste känsla? Även om känslan går över när jag börjar göra mig i ordning så är det svinjobbigt. I natt vaknade jag dessutom flera gånger och jag skojar inte,jag var genomblöt av svett alla gångerna. Jag vet inte om jag helt plötsligt fick feber och därav feberdrömde och svettades - men det är jobbigt. Det är frustrerande att se fram emot att få sova ut när man inte får det, när man vaknar och känner att hela natten har underhållits av en massa mardrömmar.



Och som jag sa så går känslan över när jag gör mig i ordning. Och känslan försvinner fort när Adam skriver till mig så fort jag loggar in på msn. "Jag spyr på blotta tanken över att gå i skolan utan dig" Jag känner samma sak, verkligen. Att se sig själv på lektioner utan Adam, min Adam. Vi som överlevt vissa lektioner tack vare varandra, vi som haft så roligt, vi som använt vår fantasi mer än någon annan. Vi två ska inte gå i samma klass längre och det är rent av en pissig sanning. Du vet i alla fall Adam, att vad Du än väljer att göra så kommer jag alltid att stötta Dig och Ditt beslut. Oavsett vad det blir. Och som jag sa; Om du sitter i skolan imorgon eller någon annan dag och tycker att det känns åt helvete så tänk på att det finns en tjej i en klass som är helt främmande och att hon älskar dig mer än något annat!

Nu måste jag äta frukost och sen dra in till stan och fika. Tidigt, jag vet men jag har ju ansvarsfulla och duktiga kompisar som faktiskt arbetar på sitt sommarlov, t.o.m. sista lediga dagen. Galet om ni frågar mig.
Pussar och kramar, Pärlan

Jag såg en man ligga och dö på en bänk i natt

Dagens avslutande inlägg. Jag tillbringar kvällen med Lars Winnerbäck och hans texter berör mig så mycket att jag just nu sitter och gråter. Jag är trött också och imorgon är sista dagen på sommarlovet. Jag är lite rädd. Mitt bästa sommarlov tar slut - vad händer sedan? Men konstigt nog längtar jag till hösten - trots att förra hösten var bland det jobbigaste, om inte det allra värsta jag någonsin varit med om. Den här hösten ska bli tvärtom. Den ska bli bra, bra, bra. Den ska bli som jag vill ha den, inget annat. Jag vägrar uppleva ännu en höst som gör att jag i fortsättningen kommer frukta och hata hösten.
Nu ska jag fortsätta lyssna på Winnerbäck och titta lite på tv. Jag gillar att ligga i min säng när jag har en massa ljus tända. Min säng, jag, Winnerbäck och en massa kuddar.
Godnatt och puss regniga Göteborg

Har du hittat rätt?
Kan du höra ditt skratt?
Kan du leva vid en brant med ena foten över kanten?
Vi vinner ingen tid
Och vi får inte vänja oss för då är allting förstört
Jag är hos dig igen
Som du kanske redan hört

Humöret och förnuftet går arm i arm med kopplet i varsinn hand


Ibland känner jag för att ringa och säga hejdå
för att se om du känner något
för att se om du skulle säga något
när jag ringer och säger att det inte går
Att jag måste ut
och att jag ringer för att säga hejdå

Nästan Perfekt



Och jag känner inte riktigt
Och jag lever inte riktigt
Under dagarna som inte riktigt finns
Men så kommer en säsong igen
Och strömmen går igång igen
Och nätterna blir ljusa
Och jag känner och jag lever
Och jag minns

Självisk personifiering

Beslutsamheten
hade ingen betydelse
då Du rev allt jag någonsin byggt
genom din glömska

natten blev plågsam
och minnena som jag bett Dig ta med
återvände i en känslokall
verklighetsfrämmande dröm

glädjen pumpades som adrenalin
och beslutsamheten blommade
då förnuftet insåg att Din styrka
är en ickeexistensiell tanke

och hatet som inte kunde skilja sig
från den fina kärleken frågade varför jag
skulle låtsas bry mig om Dig och din
så fantastiskt fina värld


Ja, det finns en person men Han är skadlig för Mig

Ordet kär passar inte in i mitt för tillfället(?) så fina liv. Åtminstone passar inte bilden som Du gett mig av hur det är att vara kär in i mitt liv. Inte någonstans. Mitt liv är för enkelt och bra för att jag ska ha tid att vara kär om det är så komplicerat som Du får mig att tro.

När vintern gömmer Dina spår så att du inte hittar hem
Kom ihåg mig då

Civilkurage

Det känns bättre nu. Mycket bättre. Det gjorde det redan vid tolv. Bra, bra, bra.
Puss!

Ändå känns det som om hela världen sjunger; har du kommit någonstans har du sumpat din sista chans?



Hon känner efter om livet kan va lite mer
Det är grått som om ett moln träffat hennes kvarter
Det är ingen som pratar längre
Det är såna dagar som vänder allt upp och ner

För en doft av sommarens sista dagar

Update om gårdagen. Jag träffade Zaila Cash, gick på stan en stund, luktade på parfym (som vanligt!) och sedan träffade vi Matilda och drog till Meeths. Där fick vi reda på att nästa tisdag är sista kvällen på obestämd tid. De ska stänga ner för att lokalerna håller på att byggas om och brandföreskrifterna inte tillåter fler än 50 personer i de lokaler som fortfarande går att vara i. Vi är ca. 80 pers. där. Det suger för där rök våra gemensamma tisdagar nu när vi skiljs åt i skolan. Vi har i alla fall bestämt att raster och luncher ska skrivas upp så vi vet när vi kan ses! Det låter jättebra men det skulle ju vara typiskt om vi knappt hade några gemensamma lediga tider bara för det. Och märker ni att jag tänker negativt idag? Att jag inte är så där WOOOW!-glad idag? Jag skyller på nattens drömmar, dem var jobbiga. Jag vaknade med ångestkänsla i magen trots att jag inte känt den på över en vecka. Men det är som jag sagt tidigare, är man jämt lycklig och jätteglad så upplever man till slut inte glädjen och lyckan för att det har blivit ens vardag.

Om det inte blir bättre redan idag så ska det vara bättre imorgon. Sista dagen på mitt sommarlov (som har varit bästa någonsin!) ska absolut inte levas med ångest eller några negativa känslor. Jag ska vara glad imorgon om jag så måste skratta åt ingenting för att må bättre.

Nu ska jag rita och skriva fina saker i min nya kalender. Mina bästa vänner skrev i den innan jag åkte hem och det värmer sådär härligt i kroppen när jag läser det som de har skrivit om och till mig. Vänner är bland det absolut bästa som finns.
Ciao & Puss 

Sweet Heart / Sweet Heat

Jag orkar inte skriva om dagen nu. Jag gör det imorgon.
Godnatt söta värld


Hjärter Dams Sista Sång

Hon vänder sig om när du vunnit
och solar i glansen
och hon äger styrkan
du alltid trodde var din
När tystnaden dånar som oljud
och stramar kring halsen
När rimfrosten glittrar
då står hon vid dörren och vill in


Det känns lite konstigt att vara hemma. Eller ja där mitt hem är. Hemma känner jag mig i Stockholm också. Det kommer nog alltid vara så att jag kommer sakna Stockholm lite varje dag. Det är ju trots allt väldigt annorlunda i jämförelse med Göteborg. Och det lät genast så negativt betonat. Jag gillar ju båda städerna, det gör jag. Men att ha bott 15 år i Stockholm gör nog att det är ganska naturligt att jag känner såhär. Jag längtar redan tillbaka faktiskt. Trots att jag i torsdags, när jag precis hade kommit hem till Sandra kände "Vad fan gör jag här? Jag vill hem." Den tanken försvann i nästa ögonblick och var som bortblåst resten av veckan. Den veckan fulländade hela sommarlovet och jag kan med handen på hjärtat säga att detta var mitt livs bästa sommarlov. Jag har inte gjort en massa speciella saker som är något att direkt berätta om men jag har gjort en massa saker som betytt saker, som jag velat göra. Som jag mått bra av att göra. Jag har hittat tillbaka till mig själv. Och nu känns saker riktigt, riktigt bra - trots att världen inte är något jag förstår mig på. Jag förstår mig inte på så mycket men jag känner mig trygg i mig själv för en gångs skull. Jag tänker inte hela tiden på min kropp, hur den ser ut, vilken vinkel som är snyggast osv. Jag känner mig bra som jag är. För en gångs skull.

Hon är eldfast och stark
Hon är sårbar och öm
Hon kommer från främmande vidder
Hon stannar hos dig som en dröm

Det känns inte. Eller det kändes inte. Ingenting. Och det rådde inte ens någon förvirring för att jag inte kände. Det kändes så naturligt, så självklart att jag inte skulle känna. Jag känner inte. Inget. Ingenting. Jag känner ingenting. Kanske kände jag, men jag känner inte.

Men nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade, älskade Du

Oiiija

Med tanke på att det är ett år sedan Du försvann nu så vill jag bara skriva ett inlägg som handlar om Dig. Eller som är till Dig. Jag hoppas Du har det bra vart Du än är. Och jag tror av hela mitt hjärta att Du har det bra där Du är nu. Du gjorde det ju för det bättre eller hur. Du ska bara veta, eller det är klart Du vet att alla saknar dig fruktansvärt mycket men samtidigt vet vi ju om att Du förmodligen mår bättre nu. Ett år går så fort Oiiija och ändå har jag inte fattat att Du är helt borta, eller ja helt borta fysiskt alltså. Ett år.  

Hum hum från Humlegården

Back @ home. Fint väder gjorde susen. Jag längtade inte hem ett dugg men det känns lite bra att vara hemma ändå. Nu ska jag duscha och äta lite. Puss

P.S. Jag pratar stockholmska igen! D.S.

"Jag älskar mitt meningslösa liv hur är ditt liv?" Och någon svarar: "Jag är glad att bo i Stockholm"

Jag vill inte åka hem - än mindre vill jag träffa Dig.
Stockholm i mitt hjärta.
Åtminstone för stunden.
Jag vill inte hem.

Jag och Tezz har redan startat morgonen på ett underbart sätt. Hon vaknade av att jag klappade henne på näsan, hon duschade, jag sminkade mig, vi klädde på oss, struttade runt, dansade och freakade loss till ravemusik.
Kokade vatten, drack te, åt frukost.
Läste KP och alla barns problem, tyckte om oss själva och våra problem.
Insåg hur bra vänner vi är men att en tredjedel just nu är i skolan.
Vi älskar Dig Ängeln.
Kolla på spegeln när du kommer hem.
Och din whiteboard.
Puss!

Like a little baby girl prayer

Borta bra men hemma bäst - ? Inte den här gången. Jag vill inte åka hem. Jag har trots det varit här sedan i torsdags. Men jag känner mig så hemma här. Jag känner så många här, jag kan stan, jag har levt här i 15 år trots allt. Det kommer alltid vara mitt hem - och det är inte så att jag inte trivs i Göteborg eller så - jag gillar Götet det gör jag! Jag trivs där, jag känner mig hemma där också, men det är inte samma sak. Mina bästa vänner bor dessutom inte där. Och det är jobbigt, oavsett vad någon annan säger, att bo 50 mil ifrån några som är som systrar för en. Att behöva prata på telefon istället för att helt spontant bara ses. Det blir ju inte direkt så att man åker till stan och tar en fika, pluggar ihop, sover över en natt eller umgås efter skolan. Det blir aldrig så - inte med dem - inte längre - inte nu. Det var så - och jag saknar det! Men det känns så skönt just nu, att få sova en natt med de två människor som trots allt värmer ens hjärta som mest - oavsett bråk, diskussioner, kärleksproblem osv. Det värmer alltid lite extra i hjärtat när vi ses alla tre tillsammans.

Och vad vet jag, kanske har jag inte något hem. Varken Stockholm eller Göteborg. Dessa två människor är nog mitt hem. Mitt hem är flexibelt och det är trots allt det jag blivit van vid och som jag älskar. Jag känner mig hemma vart jag än är, bara jag har dessa två i mitt liv.

Godnatt sockersöta, råkalla Stockholmsnatt

3

What a feeling! 3 igen. Vi tre alltså. Underbart.

Miiiau

Back in pink! Ja, nu blev jag så less på att ha en "färglös" blogg så nu får ni stå ut med en hejdundrande rosa blogg igen! Jag diggar den i alla fall. Puss!

Hey, I'm the blood in your veins

Söndag 17 augusti 2008
 
Ångest? Nej! Obeskrivligt skönt att slippa den där ångesten som jag känt ett tag. Det skönaste av allt är att jag inte tänker eller jo jag tänker på dig ibland, men det gör inte ont eller orsakar några ångestkänslor. Jag tror inte du sitter där hemma och tänker på mig heller. Det börjar ändå kännas som att något "slut" närmar sig nu. Ett slut på något jag inte vet vad det är. Ett slut på ångest kanske. Om det vore så väl. Slut på all ångest - ja åtminstone för några månader i alla fall. Det skulle vara underbart att slippa den. Jag har haft den till och från t.o.m. nu på sommarlovet. Det har inte varit ett dåligt sommarlov p.g.a. det - jag har faktiskt haft mitt bästa sommarlov någonsin - trots ångesten som hälsat på ibland. Det är trots allt den här sommaren som jag insett vem jag är, hur jag är och att jag verkligen kan älska människor. Jag tappade bort mitt "Jag" men hittade tillbaka - även om det tog tid. Nu kan jag säga att jag kan älska människor. 
Toodles, Pärlan

Glimret
som du lämnade
fastnade
Envist
hängde det kvar
i bakhuvudet
Nagellacket torkade
innan
du kom tillbaks


 

Livets ådra förblödde när du kysste min hals

Förmodligen bästa helgen på länge. Nya jeans, massa konstiga människor, film utomhus, o-rolig fest, ont i tån, 1 kg chilinötter och ny kalender. Kings of Convenience, SMK, The Voice fjårtispartaj. Vad mer behövs? Folk? Det har jag varit med tjugofyrasju. Härligt underbart. Nu är det dags för ännu en film och sen blir det sovdags. Puss & kram!

Det höga paradiset i det låga landet

Fortfarande glädje i mängder i min kropp. Dels från igår kväll och dels för att dagen hittills varit super. Jag gick upp vid nio och hoppade studsmatta, plockade plommon i trädgården och sen blev det frukost och film. 27 dresses. Den var söt. Nu har det duschats och sminkats och klätts på sig så snart bär det av till Adam för att se hans senaste tillskott i familjen! "Råttan" alltså. Tydligen en hund på ca 2 dm och 1 kg. Ska bli mycket intressant!
Senare blir det fotbollsmatch och ikväll blir det ? Inget bestämt än men något blir det med all säkerhet!
Puss!

I'd rather dance with you than talk with you

Underunderunderbart! Kings of Convenience. Vad säger man? Söta pojkar - speciellt Erlend Øye. Finfin musik och stämningen var över topp. Jag träffade hur många människor som helst från mitt "förra liv". Adam som vi var med hela kvällen, Elvis, Ida, Henny, April, ja och så Lovisa Gärde förstås som jag inte träffat på år! Jag kan fortsätta att nämna olika namn men ni förstår nog redan att det var en del gamla bekanta som jag träffade! Det var superduperkul.

Eftersom lilla Ängeln är sjuk blev det sedan bara två eller tre SMK låtar. Tyvärr. Men mår man inte bra så gör man inte! Det var roligt att se dem i alla fall - man blir ju garanterat på riktigt bra humör.
Puss på er!

La la la

Kings of Convenience och SMK ikväll!

Update later on!

I woke up as a princess today

Nervös


6071 dagar

6071 dagar har jag levt idag

Hon gör Honung av Salt

Idag har varit en jättebra dag. Onsdag den 13 augusti var en superdag. Den började dåligt då jag vaknade med världens ångest. Ångest för det mesta. Ångest för att jag vaknade upp som jag, skulle gå till skolan för att välja kurser och för att jag var "tvungen" att leva. Jag gick upp, gjorde i ordning frukost, duschade innan jag åt och klädde på mig. Torkade håret, men fick aldrig någon bra hårdag. Därefter begav jag mig så fort jag kunde och ville till stan för att träffa mamma och ta sprutan.

Efter det var avklarat följde jag med mamma till jobbet och var där för första gången. Vi gick på lunch med några kollegor till henne och efter det blev det lite fika. Jag gick därifrån vid halv ett för att träffa Jazz. Jag var nervös. Jag trodde att vår paus under sommarlovet kanske inte hade hjälpt. Men den hade det. Vi hade det så bra, så mysigt. Halv två var vi i skolan. Sal 123. Och jag var som vanligt nervös - men inför vadå? Allt eftersom tiden gick kändes det bättre och bättre. Kurserna var bara sådant jag ville läsa och bara det att jag kan hoppa av ett av mina tre språk om jag vill är underbart skönt att veta. Efter schemaläggningen gick vi och tog vår första chai latte på riktigt länge. Lika gott som vanligt. Vi gick in till Nordstan och köpte lite smink. Sedan ringde Zaila Cash och ville att jag skulle möta henne vid Liseberg för att vi skulle på bio med Pytte. Vi hade det jätteroligt. Efter bion drog jag och Pytte in på avenyn för att möta Matilda vid centralen. Det började självklart spöregna så vi, eller jag sprang omkring med en tidning över huvudet tills jag kom på att jag hade ett paraply i väskan. Fiffigt! För en timma sedan kom jag hem från kulturkalaset.

Det har alltså varit en bra dag. Jättebra. Och det kändes så skönt att det var bra mellan mig och Jazz. Hon och Jag. Vi två. I samma klass. Samma kurser. Hon och Jag. Det kändes bra. Och det vi pratade om, eller ja vi pratade om hur mycket saker som helst men framför allt ett visst ämne var skönt. Det var som självhjälp. Bara att lyssna hjälpte.

Puss och godnatt underbara onsdag 13 augusti. Dig ska jag komma ihåg!


Galenskapen fick hennes tankar ur balans

Hjälplös låg hon och stormade havet
med en inre styrka
som aldrig tidigare skådats
en styrka som nu växte fram
i det stormande havet

Canon, Nikon, Pentax, Hasselblad?

Åh, vad jag längtar till den dagen då jag står med min egna systemkamera. Och jag önskar och vet att det inte är så långt kvar nu. Jag måste bara bestämma vilken jag vill ha. Under de veckor som jag inte haft någon kamera (jag våldgästade min systers kamera i en vecka under sommaren) så har jag hittat en mängd olika objekt att ta kort på, men självklart har jag inte haft någon kamera. Jag längtar verkligen efter att få börja fota!

Oh, just det. Sprutan gick superbra! Men det gör ont när vaccinet sprutas in, sjuksköterskan som tog den frågade mig dessutom innan om jag inte tyckte att den här sprutan gör ganska ont. Det visar sig väl om 10 år att det gjorde ont för att man sprutade in cancer istället för att motverka det. Det är ju trots allt ett helt nytt vaccin ;)

Min lista som jag skrev igår gick super. Jag är inte så dum ändå. Och jag gillar att vara hon med glimten i ögat. Och jag älskar de dagar då jag pushar mig själv och är näst intill självgod. Men mitt motto i livet är ju att egoismen är det finaste vi har om vi kan hantera den och det är något som jag förmodligen alltid kommer stå fast vid.

Puss!

Kom hem nu

Godmorgon! 500:e inlägget skriver jag just nu. Jag ska snart åka in till stan för att ta min andra vaccinationsspruta mot livmoderhalscancer. Jag gillar inte sprutor men det gick bra förra gången i alla fall så vi hoppas att det är någon som är lika försiktig idag som då.

Klockan ringde halv nio. Trots att jag gick och la mig vid elva så var det inte klarvaket någonstans. Det är så skönt de där dagarna, som nu på sommarlovet, när man har tid och kan snooza. Underbar uppfinning. Nu är jag lite piggare efter en dusch och frukost. Idag är det full rulle så energin är väldigt nödvändig. Först är det spruta, sedan fika och schemaläggning med Jazz, sedan måste jag hem och börja packa och därefter ska jag på bio. Trots att dagen är fullspäckad känns det som om någon tung känsla ligger i magen. Jag vet inte vad för sorts känsla, det kan vara ångest, eller oro. Jag känner inte att jag vet vad jag vill med någonting just nu och jag tror det är därför känslan ligger där och gror. Jag hoppas att det blir betydligt bättre när skolan börjar och jag får "något att göra".

Nu måste jag bestämma vad jag ska ha på mig, jag menar bara det är faktiskt jobbigt för mig för tillfället. Beslutsångesten. Att den aldrig kan lämna mig. Och vem säger inte att det är "jobbigt" att välja kläder? Men nu pratar jag verkligen om jobbigt. Jag får dåligt samvete, ångrar mig, byter om. Jag vet inte ens varför, det är ju mina kläder, kläder som jag har valt och som jag vet passar mig men ändå sker denna procedur dagligen.
Puss & kram

Jag vill suga blod ur din halspulsåder

Kom just hem från Meeths. Det var faktiskt riktigt roligt idag, det var det. Och det känns alltid roligt när folk blir glada av att se en, som om de saknat en de gånger man inte varit där. Nu ska jag mysa till det, tända ljus, läsa lite tidningar, någon bok, lyssna på musik. Men först av allt ska jag skriva en lista om mig. Puss på dig världen - ibland är du ganska fin trots allt!

Det verkar som att allting är okej nu

Vad är tvivel? En känsla av att man på något sätt inte räcker till? Vem ska man räcka till för egentligen? Är det inte enbart sig själv man ska räcka till för?

Mitt inre jag släpptes lös och allt blev som ett magiskt glitter från ett vulkanutbrott

tillfredställelsen av att ha
någon sorts makt
just över dig är skrämmande härlig

och att jag visade mitt inre jag
för allra första gången
kändes sprudlande självsäkert

det finns en människa därinne
som inte alltid är glad och lycklig
men hon är inte den som jag kallar jag

det du såg i natt
hon som du fick uppleva i all hast
hon är den som jag kallar jag

Jag skulle sitta på ett tåg till Paris och låta Stockholm vara

Och som jag önskar att Du var här nu
Jag vill bara höra dina hjärtslag
Och som Jag önskar att vårt krig tog slut
Jag har lärt av mina misstag
Och Du är lika ensam som Jag

Godmorgon världen. Vet ni? Jag känner frid. Det är frid i min själ idag och det är obeskrivligt skönt. Som jag har saknat denna känsla. Jag mår bra idag. Bra, bra, bra. Och ännu gladare blev jag när jag fick publicera bl.a. dessa fina texter skrivna av peanutpartie.blogg.se
Hennes texter går rakt in i mitt hjärta och jag önskar ofta att jag kunde ha samma begåvning när det gäller skrivande som hon har. Wilma, du är grym!

kanske var inte livet som det verkade
dagen skiftade mest i gråtoner
du syntes allt mer sällan
och gryningen verkade fortfarande lika långt borta

kanske var jag
precis så ensam som du sa
då du lämnade mig en dag och aldrig mer kom tillbaka

För Dig

minnena blev suddiga och oklara
men din mormor berättade för mig
om en gång då du var förälskad i en flicka

den första kärleken
men din mormor kom inte ihåg vad hon hette
men flickans efterlämnade spår fick din mormor att
allt eftersom hon mindes börja le

hennes leende och hennes skratt som egentligen
bottnade i en osäkerhet visade 
 att flickan bar mitt namn och att hon som satt
 mittemot var den namnlösa flickan

Och även om jag inte fattar någonting så har jag aldrig försökt intala mig själv att jag gjort det heller

Jag har ingen som helst aning om varför men det kommer text efter text ur mig. Det bara sprudlar med idéer i huvudet. Massor. Ord, meningar, sammansättningar som jag i "vanliga" fall inte valt. Kanske har det nya jag även fått ett avtryck när det gäller mina texter. Jag gillar det just nu i alla fall. Det är skönt att få skriva av sig. Och just det, jag "upptäckte" charmen med Lars Winnerbäck idag. Många av hans texter är väldigt, väldigt fina. Jag gillar dem i alla fall. De gör mig glada, hans låtar. Hans texter.

När det fria i friheten blir så komplicerat att vi känner oss fångade trots att vi upplever våra friaste friheter

jag kom från främmande platser
och plötsligt befann jag mig
i ditt till synes helt perfekta liv

vi visste båda två att känslorna
skulle släppas lösa
och att jag inte skulle kunna tygla dem

nu befinner vi oss på främmande platser
och vi vet inte hur eller om
vi ska bege oss hit eller dit

vi vill gå och vi vill stanna
vi vill göra som våra drömmar lever
vi vill vara fria men inte ensamma

vi älskar varandra men inte allt
och det vi inte älskar förstorar vi upp
 det är det som vi låter förstöra

förstöra det som vi någonsin kunde ha haft
om vi låtit oss älska och vara fria på samma gång
om vi inte låtit friheten skrämma oss

När jag skriver det jag känner och tänker känns det inte längre lika tungt och det vi gjort känns nästan romantiskt

vi förstör saker som
aldrig varit orörda
saker som alltid rörts
av någon som inte är jag

speglarna förvirrar ditt ego
och du söker svaren 
som ingen människa har
just hos mig

vi letar efter saker som
alltid lyst med sin frånvaro
i brist på bättre, modernare
levnadssätt för dig och mig

men vi ger oss inga lösningar
på hur vi ska kunna gå vidare
i våra nya, fina, tomma,
omoderna och tristessfyllda liv

vi lever trots allt bara som vi kan
och som vi förmodligen
alltid har och alltid kommer att göra

när jag skriver det jag känner och tänker
känns det inte längre lika tungt
och det vi gjort
känns nästan romantiskt

När väggarna rasarna och du undrar vad som hänt

"vi lever sönder samma dagar
vad ska vi prata om idag
Var det du som blev som jag
och alla ögonblick vi jagar
för att vara nånting mer än bra att ha

och stjärnor glittrar vackert
och vimlar av passioner kan det tyckas
men inga stjärnor inga himlar
över dom som inte lyckas

jag tror att du har fastnat
mer för tvåsamhet som grej
än för mig trots allt"

Lekarna slutade aldrig bra även om barnen var lyckliga

Melius frangi quam flecti

Kan kroppen, eller ja snarare psyket bestämma sig någon gång. Mitt psyke leker med min kropp känns det som. Det gör lite hur det vill. Inatt sov jag åtminstone bra. Tyvärr är jag ensam hemma, det är lite jobbigt men jag försöker sysselsätta mig så gott det går. Jag vaknade ganska sent idag i alla fall vilket gör att det blir färre timmar att fylla ut med aktiviteter. Jag har inte ätit frukost än så då jag ska väl försöka med det, aptiten är fortfarande sisådär - det händer på kvällarna att jag faktiskt känner att det var gott med mat, men just nu känns det mer som en plåga. Jag vill inte bli sjuk igen, jag blir inte vackrare av det. Därför blir det nu frukost. Puss!

Wednesday Morning, 3 A.M

Frid i själen. Åtminstone går det åt rätt håll. Imorgon ångrar jag väl vad jag just skrivit men det är så jag känner nu och jag njuter av varenda minut. Jag tror att jag ska sova nu, tidigt, men det är lika bra att börja vänja sig vid "skoltiderna". Puss och sov sött!

It's more than just words

Det kommer komma en dag då jag kommer försöka förklara hur mycket mina vänner betyder för mig i ord. Den dagen kommer komma, det vet jag. Men det kommer inte att gå att förklara hur underbart nära de står mig. Hur mycket jag älskar mina vänner. Det finns två som jag älskar över allt annat; och utan er skulle jag aldrig klara mig igenom kriser. Jag tror ni vet vilka ni är för jag har sagt detta till er och jag hoppas ni tog åt er.

Jag vill också skriva till mina föräldrar (som jag vet läser bloggen någon gång i veckan) att jag älskar er också, och att även om jag inte alltid pratar så mycket med er så är det skönt att vara med er. Den där tryggheten som ni sprider bara genom att sitta där i närheten av mig. Vetskapen om att jag kan prata med er när jag vill. Tack för att ni finns.

Macy's day parade






Me vestigia terrent, omnia te adversum spectantia, nulla retrorsum

Han stapplade fram i hennes tomma spår

Och eftersom jag har världen bästa kusin så kanske vi ska åka till Grekland om några dagar. Det är ingenting bestämt, men bara det att hon ens kommer med den idén gör mig oerhört glad. Jag har en grym kusin, helt klart.
Nu ska jag ut på en promenad. Och eftersom updaten är så otroligt dålig när det gäller mitt liv och inte en massa texter så kan jag tala om att jag var med E hela kvällen och natten igår. Det behövdes.
Puss!

T.S. Eliot: Det öde landet

"Mina fötter är i Moorgate, och mitt hjärta
under mina fötter. När det var hänt,
grät han. Han lovade 'börja på nytt'.
Jag sade ingenting. Vad var det att bli ond för?"

Mörkrets ljusa väg fram till den svarta bakgrunden

Hon gick mot
det
totala mörkret
och
tappade bort sig
själv
Det var något i
mörkret
som
gjorde henne
rädd
Han var förlorad
föralltid

Let me be me

Jag har egentligen så mycket som jag vill skriva just nu men jag känner inte att jag kan göra det. Jag vill skriva om det men ändå inte. Kusinvitamins idé lät lysande i alla fall. Det skulle vara underbart om det inte hade varit för att jag börjar i skolan på en fredag. Jag ska träffa henne på söndag i alla fall, det tror jag att jag redan skrivit men det kan aldrig nämnas för många gånger!

Och låt mig vara fri, det där satans namnet förföljer mig ÖVERALLT! I korsord, artiklar, OS och t.o.m. på Bolibompa! Låt mig ha åtminstone EN vecka då jag slipper höra och se det där namnet. Usch, usch, usch.

Världen vill bedragas

Molningt. Men inte inom mig just nu. Min kusin får mig på strålande humör, det får hon verkligen. Bara det att hon kallade mig "lilla hallontårta vad söt du är" gjorde att hela jag blev glad. Hon har alltid varit min favoritkusin och nu känns det verkligen så självklart. Hon är min favoritkusin. Jag ska träffa henne på söndag och det ska bli så bra. Allt ska bli bra och hon om någon kan verkligen förklara för mig hur man gör. Hon om någon har gått igenom olyckliga saker trots att hon är världens bästa tjej. Trots att hon har ett hjärta av guld, ständigt verkar glad och aldrig verkar vilja någon annan något ont. Jag älskar henne helt enkelt.

Köln, January 24, 1975, Part II b

Vindarna skrek på fåglarnas
själar
och vi såg alla
att det var
 vår
egen spegelbild
Vårt egna
sökande efter
någon
annans själ
Känslan av att få
tillhöra
någon själ
som inte är vår
egna

Where did you go?

Hon gick på djupt
vatten
Mörkret omfamnade
hennes
vita klänning
medan
hon kämpade
för sitt
liv
Livet som hon
förlorat
långt innan hon
dog


Forever young

Godmorgon världen. Det känns tungt idag. Men Matilda sov här och Sandra är hemma nu så det gör det hela bättre. Det gäller bara att ta var dag för sig. Men det är jobbigt. Det är det. Och jag vet inte vad som är värst. Att tryggheten, tilliten och lyckan är borta eller att det känns som om min bästa vän har dött.

Wow or Gow?

Kom just hem med Matilda från "Gay out west" som vi kallar det. Usch, lerigt och träskaktigt var det! Men roligt hade vi! Speciellt åt de usla vakterna. Nu blir det snack, snack, snack, lite tv och sen sova. Sov gott världen och puss på vissa av er!

My confess

Jag lyssnade på radion för någon dag sedan och hörde en tjej säga att hon inte trodde att man någonsin kunde komma över någon som betytt väldigt mycket för en. Jag håller med henne. Det mesta hon sa om kärlek kändes som om det var jag som hade skrivit det. Som om de var mina ord som hon läste upp.

Jag tror inte heller att man kommer över någon helt när de betytt sådär otroligt mycket för en. Jag tror inte att jag någonsin kommer glömma bort dig, det låter så töntigt att säga det och egentligen skulle jag vilja säga det här direkt till dig så att du får höra det från mig och inte läsa det. Du tycker kanske att det är fruktansvärt jobbigt att höra men jag vill att du ska ta det som en komplimang för det är det finaste jag någonsin upplevt. Jag vet inte hur, varför, eller när men jag vet att Du är den första person som har berört min själ. Jag har haft mina sämsta stunder med dig men samtidigt de allra bästa. Du är - var - är fortfarande? - min bästa vän. Jag har pratat om allt med dig på ett sätt som jag aldrig har känt att jag kunnat prata med någon annan på. Det har känts så naturligt med dig bara. Att berätta för dig hur mitt psyke mår eller vad jag funderar över. Jag har inte berättat exakt allt för dig, men så mycket som jag har berättat för dig har jag aldrig berättat för någon annan. Du har helt enkelt berört min själ och jag kommer nog aldrig att kunna förtränga dig. Du är nog den person som känner mig allra bäst. Eller åtminstone så är det vad jag tror - trodde - fortfarande tror?

Took a lot of tears but you had to find those sympathetic years

Jag kan inte stå och se på när min kropp förtinar. Jag kan inte låta mig själv gå ner mig igen. Jag kan bara inte låta mig själv må dåligt. Inte som förra gången. Jag är glad. Jag beskrivs som en glad, levande person och då måste jag ju visa det också. Allt kan inte vara svart, djupt och ledsamt. Man måste få gråta när man vill och behöver men det är ännu viktigare att skratta så mycket man bara vill och leva och vara glad. Ingen är värd att sluta leva för. Ingen människa är värd att sluta leva sitt vanliga liv för.

He said;
And I'm gonna find a way that is right
And I'm gonna get you into the light
And make it okay


I miss love laughing in my face

Jag kom just hem. Jag har varit i stan och gått - som vanligt. Men idag var det ingen musik. Bara jag och en massa, massa människor. Jag, en massa, massa människor och alla mina tusentals tankar.
Lite senare ska jag fika med Matilda och det ska bli skönt, jag pratade med henne förut och bara det hjälpte lite grann.  
Jag tror jag borde äta något - jag har ätit en halv macka och en nektarin idag. Aptiten är som bortblåst för tillfället. Och det handlar inte om att jag försöker få kontroll över något i mitt liv - det är bara så just nu. Jag är inte på topphumör och inte heller aptiten. Det enda som är jobbigt är när man blir sådär yr i huvudet att man tror att man ska svimma.

You are the only one
who's blue skies are grey
So don't cry
You'll be the only one
to make them go away


Plocka rosen, lämna taggen

Det gör ont. Nästan hela tiden. Ibland glömmer jag bort det en stund men sedan kommer det tillbaka. Det är bara en tiondel, om ens det av vad det var förra året men det här gör ändå ont. Jag känner mig inte riktigt hel.

They told me; You are still on his mind

En människas hjärta blir dödsförskräckt bara det tänker på en kärlek som går sönder föralltid

Floder. Jag är som en enda stor flod. Det rinner tårar från mina ögon nästan oavbrutet. Det lugnar ner sig en stund och precis när kinderna har torkat börjar det rinna nya tårar. En människas hjärta går sönder väldigt lätt. I alla fall så känns det så. Jag har ont i hela kroppen, jag har en känsla av att det verkligen gör ont överallt. Men mest i magen och hjärtat. Allt är utom kontroll just nu och jag gråter för allt. Inte bara dig. Det gör så ont. Snälla, rädda mig om du kan.

Tell me that you open your eyes

In the future where will I be?

She lives with an orange tree

http://www.youtube.com/watch?v=PwoRZe_tS-U

Enemy

Sådär ja, nu har jag tränat och det är väl tur att det finns musik, annars skulle i alla fall inte jag överleva mina träningspass. Blä. Det bästa med att träna är ändå duschen efteråt! Så nu ska jag springa iväg och ta den där härliga duschen och sen ska jag tjata på mamma och pappa och försöka få ut dem på stan - jag vill shoppa!
Pussellipuss

You're trying to repair it any way you can

Godmorgon söta, fina värld. Idag ska bli en bra dag. Varför? Nja, jag kände bara för att det skulle bli en utomordentligt bra dag just idag! Jag har sovit hur bra som helst trots att drömmarna kanske inte var de bästa! Jag vaknade utan min huvudvärk som jag hade hela dagen igår och som bara vägrade försvinna! Jag vaknade helt enkelt med en underbar känsla i kroppen. Och just det när jag ändå skriver kroppen, det är helt sjukt men jag har gått ner 4 kg. Det måste vara muskler som försvunnit för jag har verkligen inte blivit smalare! Men fyra kg... det är ju galet! Det borde jag ha märkt utan att behöva ställa mig på den där i vanliga fall så hemska vågen. Nu ska jag med gott samvete äta frukost och sedan ska jag faktiskt träna, tro det eller ej, men jag är riktigt sugen på det faktiskt! Spring i benen!

Pussar & kramar, för numera ovanlighetens solskensstrålande Pärlan

Put your arms around me

Tårar av syra
och en
längtan som blir till
en plåga
Livets mening
delar
vägar med kärlekens
undergång
Vad har jag gjort?


Cosmopolitan

Du måste ställa dig frågan; var är du nu?

Come closer and feel my kiss

Regn, regn, regn. Ösregn. Det har regnat hela dagen. Hur mycket kan det regna egentligen? Jaja, eftersom det är så dåligt väder har vi varit ute och köpt saker, och nu menar jag allt möjligt. Ugn, spis, underkläder osv. Galet. Och vi kollade på systemkamera idag! Iiiihh, jag vill verkligen ha en, speciellt när vi åker iväg! Nu sitter jag och drömmer om en kamera, äter godis och kollar på någon gammal säsong av top model. Det är inte så pjåkigt att det regnar ibland trots allt.

You touched my heart you touched my soul
You changed my life and all my goals
And love is blind and that I knew when
My heart was blinded by you
I've kissed your lips and held your head
Shared your dreams and shared your bed
I know you well, I know your smell
I've been addicted to you




All these things that I've done

Godmorgon världen. Sovit gott? Det har åtminstone jag gjort, even though it took typ halva natten att somna. Nej, men jag somnade inte förrän jag hade ätit och lagt mig åt "fel" håll i sängen. Men ack så gott jag sov sen.
Idag är det måndag(?). Jag är fortfarande helt lost när det gäller dagarna men det är i alla fall trist väder ute, det har jag koll på! Idag ska ingenting speciellt göras, tänkte fråga om vi kunde åka och köpa hyllor till mitt rum men annars finns det inget bestämt. Sommarlovet börjar lida mot sitt slut och det känns verkligen. Det börjar bli "tråkigt" att bara vara ledig faktiskt och usch vad jag kommer ta tillbaka det där när hösten är här och jag sitter med läxor upp över öronen! Nu ska jag i alla fall göra mig lite frukost och kanske springa iväg och träna en stund. Puss! 

Now I'm free
I've left you and your life behind me
I am free like a bird


Come in into my life I've got to show you some things

tankarna skriker att jag har rätt
och
du har fel
men logiken går inte
 ihop
och vi vet alla att
innerst
inne är det precis
tvärtom
jag har fel och du har
rätt

You are my sweetest downfall

jag skulle klara att leva ett helt liv utan dig
det skulle jag
men jag vill det inte

jag skulle tänka på dig oftare än nu
saknaden skulle vara större och tankarna om dig fler
längtan efter din närhet skulle bli oändlig

ångesten och pressen skulle försvinna
minnena skulle bli suddiga och otydliga i samma takt som vi blev äldre
men för varje dag som skulle gå skulle jag
känna din närvaro inom mig

jag skulle klara att leva ett helt liv utan dig
om jag absolut var tvungen
men det är jag inte

I don't know your adress

You love until you don't

Livets hemlighet; allt kommer bli bra

kanske är jag så osäker som du säger
men självföraktens mängd är inte tillräckligt stor
för att jag ska kunna erkänna det

kanske är jag inte så ensam som min själ verkar tro
men ändå skriker den efter närheten från dig
trots att psyket säger emot

och även om det hela tiden är ett spel mellan djävulen och ängeln
så lever jag ett liv helt utan facit
det finns inga fel
och när jag vill ha närhet knackar säkerheten på min dörr

The sadness in your eyes won't go away, it becomes you in a strange kind of way

Nu är fikandet med Adam slut. Det var mysigt och roligt tills vi stötte på en duva med en fot. Vi slapp regn i alla fall. Nu sitter jag och lyssnar på Anna Ternheim i brist på bättre saker att göra. Jag måste säga att hon är riktigt duktig den där Anna. Och ja där tog det slut på saker att skriva. Jag tror jag ska gå och äta middag istället för att försöka tvinga ur mig något "bra" att skriva.
Pusskalas och regnbågsglitter i mängder!

  

Forever in search of the alternative to love

Söndag. Hyfsat väder. Varken regn eller strålande sol men åtminstone varmt. Dagen ska spenderas på stan med min älskade lilla Adam. Fikagalningen. Idag blir det fika med bara Adam och ingen annan, när hände det senast? Det ramlar alltid med någon annan as well.

Maybe if I lay real still
it will go away, maybe it will

Och innan vi avslutar dagens lilla morgoninlägg säger vi grattis till Emmeli som blir hela 17 år asgammal. Stackarn! Men puss på dig Em!
Nu kanske man ska göra något vettigt som att duscha och göra sig i ordning. Puss och kram!

And I'll do anything to make you complete

Do you wanna get married or run away?

She turned around and whispered something he couldn't hear

Jag kan inte bara stå och se på. Det fungerar inte. Jag måste lyssna på mig själv nu; jag har haft rätt så många gånger förr men det har jag insett när det varit försent. Det är samma känsla som för drygt ett år sedan och den här gången vägrar jag att sluta som då. Jag kan inte stanna kvar, det fungerar inte, den här gången ska det vara jag som lämnar, inte lämnas. Tack för någonting och hejdå.

Vill du ha mig här eller ska jag springa iväg; det är bara du som kan svara på det men jag vill höra sanningen

Regnbågen tog slut vid kärlekens hus

Jag är trött. Åtminstone mitt huvud. Riktigt trött också. Men jag kan inte sova, jag har försökt men jag finner inte tillräckligt med ro för att somna. Och jag vet inte heller vad som är bäst; att somna nu och sedan somna sent i natt eller att vara vaken nu och somna tidigt. Ibland önskar jag att jag kunde sova hur länge som helst, men det är något jag är riktigt dålig på. Att sova är en av mina svagheter. Men ibland, ja när man har dåliga dagar t.ex., det är då jag önskar att jag kunde sova länge, bara få sova bort den dagen. Det låter riktigt sorgligt egentligen, speciellt när man tänker efter och inser hur många år av våra liv som vi faktiskt sover bort. Då är det så sorgligt att inse att man ibland önskar att man kunde sova bort ännu mer tid av livet. Men vissa dagar vill man bara inte gå upp. Vissa dagar känns obetydliga, som om dem inte ens hade behövt existera. Och jag kommer alltid fram till samma sak; man behöver det dåliga för att inse hur bra det bra verkligen är. Utan dåliga dagar skulle väl alla dagar upplevas som desamma och i slutänden skulle det bli tråkigt. Tristess. Man ska nog vara glad för att det är som det är och för de saker man har helt enkelt.

You can take a picture of something you see

Går du sönder, ska jag försöka sy ihop dig
Vill du bli lagad, ska jag laga dig
Känner du dig oälskad, ska jag älska dig mer än innan
När du känner dig ensam, ska jag hålla dig sällskap
Om du försvinner, ska jag leta efter dig tills den dagen jag dör
När livet känns tråkigt, ska jag finnas där och försöka göra det roligare
De dagar du vill vara själv, ska jag låta dig vara ensam
Går du din väg, ska jag följa efter dig om du inte säger åt mig att stanna
Känner du dig ful, ska jag berätta för dig hur vacker du är
Om du vill, ska jag visa dig vad kärlek är
När du älskar mig, ska jag älska dig mer än mig själv


My new friend

Jag var just och tränade. Det var skönt men svintråkigt. Något annat som också är skönt är vädret! Det skulle bli "jättedåligt väder" och det är väl verkligen att ta i! Det var mulet och grått fram till för ungefär två timmar sedan då solen och den blå himmelen kom fram. Och visst är det väl så att man mår bättre när det är bra väder ute. Därför känns det ännu bättre att veta att jag ska åka bort i två veckor i höst när vädret brukar vara väldigt tråkigt. Mest regn, regn och mer regn. Nu är det "bara" 82 dagar kvar tills vi åker! Jag längtar!

Idag har jag städat, inte hela lägenheten, så jag har inte varit såå duktig men ändå. Och förutom det har jag dessutom beundrat min garderob som jag bara inte kan låta bli att tycka är snygg invändigt. Färgordnad and gorgeous! Jag har dessutom kommit på mig själv med att faktiskt uppskatta och tycka om mina kläder mer när jag gillar hur det ser ut i garderoben i form av ordning och reda. Konstigt men sant och det är ju bara positivt egentligen för det bidrar ju till att jag städar och håller ordning i garderoben!

Nu ska jag titta lite på Project Runway och fortsätta mumsa i mig maränger. Fy vad gott det är egentligen! Pussellipusspuss!

Older chests

Det är konstigt hur snabbt tiden går. Det känns som om det var miljoner år sedan vi var kompisar. Och det är oförståeligt att det redan har gått ett år. Och det känns så hemskt att man inser vad man har, eller ja snarare hade när man har förlorat det. Det är så fel att vi nästan aldrig kan förstå hur bra något är förrän det är borta.

Det känns verkligen som om det var miljontals år sedan vi pratade med varandra. Det känns nästan overkligt att du och jag träffats, pratat med varandra, skrattat, gråtit, haft roligt ihop. Det är konstigt vad tiden kan göra med ens minne. Ibland känns det nästan som om allt bara är en dröm. Jag har varken känt dig eller fått reda på att du försvunnit. Ingenting har hänt. Men så läser man på andras bloggar, hittar bilder, annonsen och så är minnet igång igen. Det har hänt. Det hände. Och snart är det ett helt år sedan. Det är obegripligt.
  



Kiss me in the morning

Bra kväll. Vid fyra blev jag lämnad ensam hemma och då passade jag på att städa min garderob. Nu är den helt färgordnad och grymt snygg! Efter det åkte jag in till stan och träffade mamma och pappa för att äta middag på stan. Kvällen avslutades med en Ben&Jerry. Mumsigt värre. Nu är det snart dags för sängen. Puss och dröm sött!


Pics



W a t e r   a n d   s a n d ?



W i l d a



B a b y    P i n e



C l o u d s

Thank god it's Friday?

Godmorgon söta, varma värld. Jag har inte så mycket att skriva idag heller, trots att jag vill skriva av mig. Jag tror nästan att jag börjar sakna skolan lite, även om jag har ångest för att det är 21 dagar kvar tills skolan börjar. När den drar gång kanske jag får lite mer vettiga saker att skriva om.
Idag ska jag ut och bada i alla fall, det är tydligen "sista" dagen med riktigt bra väder. Inte för att jag tycker att det är dåligt att det ska bli svalare, snarare tvärtom. Så länge det är soligt tycker jag det är helt okej att det är lite svalare, just nu är det nästan bara jobbigt att det är så varmt för man orkar ingenting.
Men nu ska jag bestämma mig för någon bikini och sedan dra iväg. Pussellipuss

 

RSS 2.0