QueenofDawn

Söndag 17 augusti 2008
 

Ångest? Nej! Obeskrivligt skönt att slippa den där ångesten som jag känt ett tag. Det skönaste av allt är att jag inte tänker eller jo jag tänker på dig ibland, men det gör inte ont eller orsakar några ångestkänslor. Jag tror inte du sitter där hemma och tänker på mig heller. Det börjar ändå kännas som att något "slut" närmar sig nu. Ett slut på något jag inte vet vad det är. Ett slut på ångest kanske. Om det vore så väl. Slut på all ångest - ja åtminstone för några månader i alla fall. Det skulle vara underbart att slippa den. Jag har haft den till och från t.o.m. nu på sommarlovet. Det har inte varit ett dåligt sommarlov p.g.a. det - jag har faktiskt haft mitt bästa sommarlov någonsin - trots ångesten som hälsat på ibland. Det är trots allt den här sommaren som jag insett vem jag är, hur jag är och att jag verkligen kan älska människor. Jag tappade bort mitt "Jag" men hittade tillbaka - även om det tog tid. Nu kan jag säga att jag kan älska människor.