QueenofDawn

"Du ville bara hjälpa till och vara snäll
mot dom som praktiskt taget ingenting förstår
Du ville bara göra gott och ändå fick du namnet Fröken Svår"

God morgon. Eller god och god, jag vaknade med ett ryck eftersom jag blev jagad av Hitler i min dröm, jag lyckades somna om och sov ytterligare en timme, skönt. Igår var jag hos KusinVitamin hela dagen, kul att träffa henne, hon har alltid så mycket att berätta. Piiiiip. Host host, hoppas Du får ett fint nyår kusse ;) haha piiip. Nu sitter jag och äter frukost (ananas & ingefära), får knappt i mig det och jag förstår inte varför, det var samma sak igår kväll, jag hade gjort i ordning mat som jag i vanliga fall snarare vill ha mer av, men igår fick jag inte i mig mer än 2-3 skedar. Jag har börjat tänka för mycket igen och återigen behöver jag den där instruktionsboken om killar, om någon bara kunde skriva den. Det finns nog alldeles för mycket där inne som jag skulle vilja skriva av mig, men jag kan inte. Jag kan inte skriva det här och tyvärr verkar det allt som oftast vara det enda som fungerar. Och jag vet, jag har verkligen i-landsproblem.


Idag är jag ensam hemma. Jag har varit duktig och bäddat sängen, men jag får damp av att ha lakan som är svarta. Varje dammkorn syns och dessutom är resten av mitt rum vitt eller babyrosa. Bort med det svarta i mitt rum och in med mer vitt. I förrigår insåg jag att några av mina bilder hade varit riktigt snygga att framkalla och rama in, men förstås, låt mig påminna om att alla bilder försvann då min dator fick ett litet damp-anfall. Nej nu ska jag sluta klaga och istället gå och göra mig i ordning för att gå och träna!
Pussar & kramar, Pärlan

"Which way will you run
when it's always
all around you
and the feelin' lost
And found you again
a feelin'
that we have no control"

Tänk att julen är över redan. Borta med vinden. Vart tog den vägen? På tisdag fyller jag år, på tisdag åker jag också "hem" till Stockholm, till min kusin som "återkommer med planer". Hon har planerat ihop en massa saker skulle jag tro, det oroar mig, det kan bli galet roligt nämligen. Jag längtar till nyår. Och jag längtar bort härifrån i några dagar, speciellt mina fönster och utsikten från dem.
Puss & kram, Pärlan

Tisdag, tror jag i alla fall. Jag är så vilsen på både tiden och dagarna. Ibland är det som om jag drabbas av en black out och glömmer bort allt. Det skulle lika gärna kunna vara klockan fyra på en söndageftermiddag som klockan 10 en tisdagmorgon, jag är helt lost. Men det är inte långt kvar nu, på fredag är det avslutning, det blir j u l l o v. Lovelylicous. Det enda som kvarstår nu är en historiaredovisning som jag innerst inne vill fly ifrån. Bara springa springa springa. Men jag vill inte ha en historiaredovisning som jagar mig heller. Usch.

Jag längtar fortfarande tillbaka till Curaçao. Jag kanske aldrig slutar sakna det? Det var som mitt lilla paradis mitt i höstmörkret. Åh, jag vill så gärna åka tillbaka. Hur var det nu Adam uttryckte sig, "Jag har fått en sådan boost i mitt kärleksliv!". Jag höll på att dö av skratt, men kanske var det så det var för mig med! En boost både i kärlekslivet och när det gäller självförtroendet. Och det är väl oundvikligt att sakna tillgången till det varma havet som dessutom var så blått att jag trodde det var oäkta. Ett oäkta hav som omringade mig i två underbara veckor. Det är tur att kameran finns så att man kan bevara minnen även på bild och inte bara i huvudet.

2½ men måste nog vara en av de bästa serierna i världen. Underhållning, kanske inte på så hög nivå men roligt är det! Det är bara lite trist nu när jag sett de flesta avsnitt 2 gånger. Men vad gör man inte för att slippa läsa skolböcker?

Vinterpussar & snökramar, Pärlan

Åh förlåt, men vissa människor är verkligen fullkomligt dumma i huvudet. Och ja, nu finns det jättemånga som kan ta åt sig av det här och tro att det är honom/henne som jag skriver om, men go ahead, jag orkar inte bry mig, ta åt dig om du vill. Jag förstår mig inte på folk som klämmer ur sig en sak och sen kan de verkligen inte ha en ordentlig, "mogen" diskussion om saken, försöka reda ut det, eller åtminstone komma på orsaken till kommentaren. Nej, nej, det verkar supersvårt. Vissa människor kanske är mentalt handikappade, men i en mildare grad så att det inte märks i någon annan situation än en sådan som jag just beskrev. Otroligt.

Snart är det jul. Faktiskt väldigt snart. Och sen fyller jag år. Och sen är det nyår. Jag hoppas att 2009 blir lika bra som 2008. Jo, det måste det bli, eller ännu bättre. Stockholmsåret är snart slut. Det hade varit lite fräckt att ha fötts eller fått en bebis 080808, inte för att jag vill ha en bebis eller så, men kanske en hund eller katt. Något som är 08 rakt igenom : )

Snart ska jag kila iväg till bussen för att åka till skolan och ha redovisning av en bokrecension. Jag läste "En komikers uppväxt" av Jonas Gardell. Den var bra, speciell. Såhär i efterhand så tänker man verkligen att han hade en tragikomisk uppväxt. Boken är som en liten berg-och-dalbana, i ena stunden är den rolig, i andra vill man bara gråta. Det är lite såsom år 2008 har varit, ibland har allt varit roligt rakt igenom och livet har varit min bästa vän, andra dagar har jag bara velat lega hemma och gråta bort en vecka eller två. På något sätt tror jag ändå att 2008 har varit ärlighetens år. I alla fall för mig. Det känns som att jag har varit mer rak på sak i år, och andra mot mig för den delen. Men ärlighet varar faktiskt längst, ibland svider dock sanningen ganska rejält, men(!) det går ju över så småningom. Det finaste i år har nog ändå varit en sak nu på slutet av året. Jag fick veta att mitt i min jobbiga och deprimerade höst förra året, så lyckades jag vara en liten ljuskälla för någon annan som också mådde dåligt. Det konstiga är att jag på något märkligt, underförstått sätt måste ha känt att han mådde dåligt, för han var den enda som jag orkade vara snäll och rolig mot. Den enda som jag orkade lägga ner lite av min lilla livsglädje som jag hade då. Å andra sidan kanske vi båda fick varandra att må lite, lite bättre, på ett väldigt underförstått sätt.

I N S P I R A T I O N S L Ö S

Det är vad jag är just nu. Trots att jag är full av tankar och idéer om det mesta. Jag får det inte att gå ihop. Det känns bara så tomt där uppe.

Vissa av mina vänner är väldigt trångsynta och ser bara när andra gör fel. Just dessa vänner kan aldrig se när de själva gör exakt samma sak som de sagt åt mig att inte göra. Är det verkligen så svårt att se att man själv gör precis likadant? Tydligen så verkar det så. Men nu är jag alldeles för trött för att blogga, jag är så trött att jag skulle kunna somna nu, mitt på datorn. Jag vet inte varför, jag sov faktiskt riktigt bra i natt. Förmodligen är det allt julpyssel som har tagit all min energi. Mina paket är nog året finaste. Rosor, rosetter, guld och rosa. Stjärnor och glitter. Kan det bli finare? Nu ska jag försöka sova!
Pussar och kramar, julpysselgalna Pärlan