QueenofDawn

Snart är det jul. Faktiskt väldigt snart. Och sen fyller jag år. Och sen är det nyår. Jag hoppas att 2009 blir lika bra som 2008. Jo, det måste det bli, eller ännu bättre. Stockholmsåret är snart slut. Det hade varit lite fräckt att ha fötts eller fått en bebis 080808, inte för att jag vill ha en bebis eller så, men kanske en hund eller katt. Något som är 08 rakt igenom : )

Snart ska jag kila iväg till bussen för att åka till skolan och ha redovisning av en bokrecension. Jag läste "En komikers uppväxt" av Jonas Gardell. Den var bra, speciell. Såhär i efterhand så tänker man verkligen att han hade en tragikomisk uppväxt. Boken är som en liten berg-och-dalbana, i ena stunden är den rolig, i andra vill man bara gråta. Det är lite såsom år 2008 har varit, ibland har allt varit roligt rakt igenom och livet har varit min bästa vän, andra dagar har jag bara velat lega hemma och gråta bort en vecka eller två. På något sätt tror jag ändå att 2008 har varit ärlighetens år. I alla fall för mig. Det känns som att jag har varit mer rak på sak i år, och andra mot mig för den delen. Men ärlighet varar faktiskt längst, ibland svider dock sanningen ganska rejält, men(!) det går ju över så småningom. Det finaste i år har nog ändå varit en sak nu på slutet av året. Jag fick veta att mitt i min jobbiga och deprimerade höst förra året, så lyckades jag vara en liten ljuskälla för någon annan som också mådde dåligt. Det konstiga är att jag på något märkligt, underförstått sätt måste ha känt att han mådde dåligt, för han var den enda som jag orkade vara snäll och rolig mot. Den enda som jag orkade lägga ner lite av min lilla livsglädje som jag hade då. Å andra sidan kanske vi båda fick varandra att må lite, lite bättre, på ett väldigt underförstått sätt.