Hur lyckliga kan vi bli, vi som vet vad stjärnorna består av?

Dålig dag blev bra dag. Jag fick just mina föräldrar att komma överens om att vi ska åka på torsdag morgon istället för imorgon kväll. Jag är HEMMA på valborg! Wihooooo!!!! Cortègen med Emmeli och Puddingen tror jag! Sedan får vi se om J with Love bangar på att vara med mig en stund. Jag skulle behöva närhet om det så bara handlar om kramar! 

     

Idag hade alla ettor nationella prov i engelska. Det kändes inte alls bra. Jag förstod men jag kände inte att jag kunde svara rätt. Jag svarade men det kändes fel! Efter en väldigt trött dag åkte jag till Slottsskogen (en gång till för dagen, jag var där med Adam, Zaila Cash och Anna70D på rasten) med Emmeli och Puddingen. Vi hade roligt. Vi åt jättemånga mackor, cookies och en hel del vatten (för min del) och cola LIGHT för Puddingens del. Jag lekte fotonörd i Slottskogen, bilderna är tagna av mig. Naturnörden herself!

    

Nu ser jag fram emot min Valborg som ska bli lyckad vare sig folk är glada eller sura! Jag ska vara glad och jag ska ha roligt som f*n!

Puss & kram på er allihopa, Pärlan

"Lever du eller har du bara inget i huvudet?"

Så nära. Så fruktansvärt nära. Det är du. Ja, det är ni allihopa. Ni är runt mig hela tiden. Dagligen ser jag er, pratar med er, skrattar med er, mår bra med er. Men jag är så långt bort. Så ensam. Så fruktansvärt, läskigt ensam. Och jag vill inte be om hjälp. Jag försöker. Jag försöker få er att se, förstå hur jag mår men det går inte. Ni ser inte genom min fasad. Jag mår inte dåligt. Jag mår bra, jag är lycklig men jag är ensam. Jag känner mig så fruktansvärt ensam ibland och det är då jag vill ha närhet. Det är då jag ger närhet. Det är då jag vågar att både ge och ta.

Fjärilen breder ut sina vingar för att flyga iväg just när molnen låter solen skina igenom

Morgon. Jag saknar känslan av att vakna upp bredvid någon. Någon som man gillar. Jag slog bort tankarna om det, tog ett tuggummi och tittade på Scrubs istället. Jag kände hur ångesten kom krypande. Svenska, geografi, nationella prov i engelska, italienska.... saker som jag egentligen inte borde ha ångest över. Om det inte hade varit så att jag hellre vill vara med dig. Jag är trött, ögonen vill nog sova mer, men inte huvudet. Jag orkar knappt skriva just nu, jag mår bra, varken dåligt eller överdrivet bra. Bara bra. Men jag känner mig oduglig. Inte bra nog. Och jag vet, jag vet ju så väl att jag inte är den enda som känner så men jag kan ju bara känna det som jag själv känner, jag kan inte känna andras känslor också.

Vad jag än gör, hur jag än är, så verkar du tolka det så fel

I solens tomma fläckar syns morgondagens ljus.
Ditt raka hår genomgår en metamorfos.
Ögonen byter skepnad.
Aldrig har jag tidigare skådat din skönhet så som i gryningens ljus.
Flimret byts ut mot klara bilder.
Plötsligt står du, som aldrig förr och tindrar.
Din skönhet bländar.
Och aldrig har jag sett något så vackert som när ditt hår möter den bleka vinterhyn.
Skönheten viskar försiktigt att jag aldrig kommer få känna dig.
Isande försvinner en känsla ur min kropp.
En känsla av oduglighet.

Jag borde egentligen sova. Klockan är över två. Jag kom hem för en stund sedan. Jag var i stan med J with Love. Mysigt. Frågan är bara hur jag ska få honom att förstå att jag verkligen tycker det. Kopiera alla sms jag skrivit till "andra J" eller kanske låta honom bita mig mer? Jag som känner mig så genomskinlig. Speciellt med honom. Jag borde inte bli så "missförstådd". Jag är blyg. Jag kan vara jätteblyg, även om jag pratar så är jag blyg. Jag vet inte vad jag ska säga så jag pratar på om allt. Jag är rädd. Ja, rädd för att göra eller säga något "fel". Osäker på vad jag ska göra och vad jag kan göra utan att allt blir "fel".

God Natt allihopa!
Kramar, den motståndsfulla, trötta Pärlan

Kan en gammal gnista tändas till liv igen?

Fredag. Känns lite jobbigt att det är fredag. Helg. Det känns som att vi har varit lediga onsdag-fredag ändå. Jag är rastlös och vill ha något att göra, därför blir det inte bättre av att jag inte har något att göra i helgen. Jo plugga men jag orkar inte det. Jag vill vara social. Supersocial. Om jag får som jag vill så ska jag och J in och fika ikväll.
Hoppas hoppas!

Vad menas med att man är motståndsfull mot något? Det låter väldigt negativt och jag kan inte riktigt känna att jag förstår hela innebörden med det. "Jag är motståndsfull". Låter inte alls bra! :(

Jag är hungrig och väntar på mat. Idag tog faktiskt JAG initiativet till att börja laga mat, jag kokade upp vattnet till pastan haha! :) Nu ska jag lyssna på dampmusik, bli gladare och sedan äta! Ha det bra alla festprissar där ute, ni andra också!

Ibland blir jag så trött. Trött på allt. Men mest på mig själv.

Åh, jag vet inte vad orsaken är, men jag är så stressad. Den där äckliga känslan av att hela kroppen behöver göra allt samtidigt. Alla kroppsdelar vill ha sin motion och aktivitet, allihopa just samtidigt. Jag har inget att vara stressad över. Jag har väl inte direkt gjort mina recensioner men de ska ändå in nästa vecka så det är absolut ingenting att stressa upp sig över! Jag vet verkligen inte vad det är förutom att det är en obehaglig känsla i hela min kropp. Och den fanns inte där igår. Då var jag jättelugn.

Igår. Det var en mycket skön skoldag. Jag började klockan 12 och gick och kollade på "Invasion!", en film om zombies i Göteborg. Den var mycket bra! Efter det kommer jag inte ens ihåg vad jag gjorde förutom att jag, adam, zaila cash och anna gick och köpte chai latte som vanligt... Jag var i alla fall hemma vid halv fyra, fyra. Då gjorde jag mat åt mig själv eftersom jag skulle hem till J with Love och mamma & pappa inte ens hade kommit hem. Inget matsällskap åt mig inte. Dum som jag är hade jag på mig shorts när jag åkte till J with Love, ja det var extremt kallt men jag hade med mig andra kläder men jag bytte inte om. Varför!? Jag tror aldrig att jag har åkt spårvagn så länge som jag gjorde igår. Det kändes som att vägen hem till J with Love var oändlig. Milslång. Det var den inte. När vi äntligen kom hem till honom kollade vi på Scrubs <3 Bill Lawrence måste ha en väldigt sjuk humor, hur i hel*ete kom han på serien över huvud taget!? Underbart underhållande är den i alla fall så vi tackar Bill.
Efter en stund blev både jag och J sugna på att baka. Klockan var 9 och vi kom inte på något att baka så vi gick till affärn och köpte chips istället. Chips med glass, smarrigt värre! Efter ett antal Scrubsavsnitt låg vi och lyssnade på musik och pratade istället. Jag vet inte varför men jag tycker det är så underbart att kunna ligga i någons säng och bara vara tyst. Att man inte alltid måste prata. Jag har inget emot att prata, det vet ju ni som har träffat mig eller känner mig, men det känns så skönt att man faktiskt kan vara tyst ibland utan att det blir "pinsam tystnad". Jag kan inte det med alla, vissa människor bara måste man prata med hela tiden. Det handlar om trygghet har jag läst.

När klockan var framåt halv tolv tvingade jag J att följa med mig till spårvagnen. Tack gud för att jag gjorde det för vi fick vänta i en halvtimme(!) på den där satans spårvagnen. Då är man tacksam för sällskap från någon som inte är ett rangligt fyllo. När jag kom till Brunnsparken så skulle inte min buss gå förrän om en halvtimme så då gick jag in på Donken och köpte en hamburgare! Inte likt mig men gott var det. Det var superskönt att komma hem sen och bara få lägga sig i sängen (jag föredrar dock uppvärmda sängar, min var svinkall) men hade jag vetat hur komplicerat det skulle bli att åka hem och hur mycket jag fick vänta skulle jag ha stannat hos J. Herregud, jag gör aldrig om den där resan, inte med flit! Sista gången jag kollade på klockan innan jag somnade, då var den halv två. Jag borde alltså inte ha vaknat ännu!

Nu ska jag göra frukost, ja mitt vanliga tapetklister blir det, förmodligen en massa frukt också eftersom mina föräldrar äntligen köpte frukt igår! : )
Pussar & kramar, Pärlan

This is a rave, not a halloween party!

Jag vaknade före klockan ringde imorse. Jag var hur trött som helst men bestämde mig ändå för att gå upp. Jag fick syn på påsen med godis som jag och J with Love inte hade ätit upp igår. Satte mig i sängen och smaskade på det som fanns kvar innan jag gick och duschade. Efter det gjorde jag mig i ordning och åt min havregrynsgröt, den vanliga frukosten som jag aldrig tycks tröttna på även om det är som tapetklister. Nu sitter jag här, helt påklädd och färdig, klockan är 10:48 och jag börjar inte förrän 12. Jag ska i och för sig in och träffa "andra J" snart. Snacka om att jag älskar den bruden av hela mitt hjärta och hur underbart känns det inte att vi ska gå i samma klass nästa år också!? Tvåan känns inte alls hemsk även om J with Love har sagt att han ska mobba mig, och då kan han mobba mig varje dag eftersom vi tyvärr hamnar i samma klass ; )

image327
image328


Do you believe in a God that satisfies, do you believe in a God that open eyes, do you believe in a God that tells you lies or do you believe in me?

Nu ska jag dra mig inåt stora staden!
Pussar & kramar, Pärlan

Morgondagen visar hur gårdagen kunde ha blivit

Just varit med J with Love. Mysig pojke det där. Fikan med "andra J" blev flyttad till imorgon då jag dessutom ska vara med J with Love igen. Hoppas han är lite mindre snigellik imorgon! Jag väntade i över en halvtimma på honom idag, det var kallt men till min fördel var det något band i skolan som repade så alltid fick jag ju lite roande musik! När han ÄNTLIGEN kom så gick vi en promenad, efter en stund kom J på den "braiga" idén att vi skulle köpa godis. Smaskigt värre. Efter det fortsatte vi vår promenad till Poseidon där vi utforskade det härligt rena vattnet i fontänen ("Håll Sverige Rent" vart håller ni hus?). Allt som allt gick vi ett antal km, men väldigt mysigt var det! Nu har jag lite ont i fötterna dock.

Nu orkar jag inte skriva mer, ska borsta tänderna och gå och lägga mig! Sov gott allihopa.
Pussar & kramar, Ni-vet-vem

Think twice and you better think fast

Jag blir så arg, arg, arg! Jag skrev just ett blogginlägg som bara *poff*! Mitt internet hade lagt av men alla internetsidor var fortfarande igång och när jag tryckte på publicera så försvann allt. Usch! : (

Idag börjar jag i alla fall 14:00 - ja jag är redan vaken, jag kunde inte sova eftersom jag väcktes av det underbara solljuset (men jag hade en underbar dröm som jag gärna hade drömt vidare på!). Vi har kulturdagar i skolan fr.o.m. idag till på fredag. Vi får välja lite halvt ungefär när vi börjar och slutar under dessa dagar och nej man kan inte skolka från dessa dagar, vi måste skriva recensioner på det vi sett. Inget jag klagar över. Jag skolkar aldrig ändå. Jag har ingen aning om när jag slutar idag men jag funderar på att fråga "J with Love" om han vill "leka" idag. Jag behöver sällskap. Efter eller kanske före det ska jag tvinga "den andra J" att fika med mig. Hon och jag behöver prata över en Chai latte (beroendeframkallande!).

"We're done with great love, we're back to great lovers." Jag vaknade utan den där tunga känslan i magen. Det där som har tyngt mig i några veckor. Det är så skönt, jag är så fri nu. Kanske hade J with Love rätt igår. Jag behövde bara gråta ut, rensa bort "det gamla". Nu mår jag i alla fall bättre och jag har legat och funderat en stund. Jag behöver inte kärlek, inte den sortens kärlek och inte just nu. Jag har en massa kompisar och jag föredrar kompisar framför kärlek. Jag älskar att vara med killar, trots att ni kan vara så svåra att förstå sig på, men det är klart, ni brukar bara vara svåra att förstå när det handlar om kärlek, nu pratar jag bara om vänskap. Jag älskar verkligen att vara med mina killkompisar. Varför? Ingen aning, jag kan inte sätta fingret på det men jag känner att jag alltid är mig själv till 110% när jag är med killar. Jag menar verkligen inte att jag är falsk eller inte gillar att vara med mina tjejkompisar. Jag skulle aldrig överleva utan J, S och T - och med dom kan jag vara mig själv och det är det jag räknar som riktig vänskap.
 
Nu ska jag göra havregrynsgröt, min mage kurrar ihjäl sig. Jag skriver mer ikväll.
Pussar & kramar, Pärlan

"Just give me a reason to love you"

Vi torkar askan ur elden på våra väderstreck

Oh, mina kinder svider. Jag tycker synd om mig själv men jag får faktiskt skylla mig själv. Mina kinder har blivit lite väl solutsatta tror jag. Idag har för övrigt varit en väldigt bra dag men "konstig". För det första så var jag skräckslagen när jag vaknade, jag hade nämligen en så jä*la fruktansvärd mardröm i natt. Jag drömde att det var tredje världskrig. I alla fall krigade Tyskland och Ryssland mot Sverige. När jag vaknade var jag gråtfärdig. Efter det blev det i alla fall mycket bättre. I skolan var alla glada. När jag var på väg till "bamba" så mötte jag Jakob, herregud han HÄLSADE på mig! : ) Märks verkligen att han är lite tappad bakom vagnen just nu haha ; ) Efter lunchen gick jag, Adam, Jazz och Zaila Cash och fikade, skitmysigt och så härligt att kunna sitta ute utan att frysa! När jag kom hem var det dags att sola och till min stora förvåning fick jag efter två timmar ett sms från Johan. En kille som gick på samma konfa som jag. Vi har inte pratat eller träffats på 2 år (?) vilket är väääldigt lång tid. Nu ska jag förmodligen träffa honom nästa vecka, ska bli mysigt. Hoppas vi känner igen varandra bara ; )

 

På onsdag (valborg) bär det av hem till Stockholm. Där ska jag senare på någon fest med Sandra, vet dock inte vart ännu. På torsdagen blir det hem till farfars tjej och fira henne på födelsedagen tillsammans med bl.a. Kusinvitamin <3 Efter det, alltså på fredagen är det dags för begravning. Blandade känslor, men skönt att få ta farväl på riktigt. Känner mig (hemskt nog) inte ledsen. Visst kommer jag sakna honom men jag vet att han har det minst 1000 gånger bättre nu.

Nu ska jag in till stan & tjocka genom att äta pizza med päronen!
Tooodles! Pärlan

And when did everything become so weird?

Fick sällskap av Slemmis på bussen hem. Alltid mysigt med sällskap. Jag var hemma vid halv ett. Jag gjorde fruktsallad och la mig uppe på terassen för att sola och läsa. Läsa om Dante Alighieri och Vergilius. Låter skittråkigt men det var faktiskt helt okej för en gångs skull. Förmodligen var det min iPod och solen som gjorde det hela "roligt". Jag har faktiskt fått bikinirand vilket jag tycker både gott och ont om. Det bra är ju att jag vet att jag blivit brun, att jag inte bara inbillar mig. Men det dåliga är att hur jäkla snyggt är det att ständigt gå omkring i trosor ofrivilligt? Som tur är solade jag bara magen idag så imorgon får det bli ryggens tur. Kanske kan man sola utan trosor eller helt enkelt i string. Smart uppfinning det där. En tråd i rumpan. Det skulle jag nog aldrig kommit på! ; )


Efter allt solande la jag mig i badkaret. Skönt med ett svalkande dopp trots att det var inomhus. Nu är jag helt oljig eftersom jag badade med babyolja hihi : ) Jag borde gå och göra rent badkaret innan pappa kommer hem, halkar och slår ihjäl sig!

Återkommer kanske senare! : ) Toodles, Pärlan

I fåglarnas kvitter hörs sanningarnas lögner

Jag vaknar av att solen skiner in på min vita vägg. Det gör att hela rummet känns varmt. Utanför fönstret flyger kvittrande fåglar omkring. Jag påminns om de tusen bitarna. Pusslet som jag la klart igår. Nu får jag börja på ett nytt pussel och det känns väldigt mellankoliskt. Jag blev precis klar med mitt andra pussel som krävde så mycket tålamod. Något som jag knappt äger. Tålamod.  Konstigt ord. Tåla, mod. Borde snarare heta tålaork. Att tåla att orka.
   Jag lägger de första bitarna i pusslet samtidigt som jag ligger i sängen och känner hur jag får gåshud. Fönstret är inte öppet, elementet är på svag värme men ändå så består mina nakna armar och min rygg enbart av gåshud. Är det kanske tanken på mitt nya pussel som får mitt undermedvetna att rysa. Jag kliver upp ur sängen, rakt på en burk med hudkräm. Reflexen att flytta på foten sätts genast igång. Balansen håller mig fortfarande uppe. Jag går och gör mig i ordning, ordnar frukost så tyst som jag bara kan för att inte väcka de som sover. Jag tar med mig min skål och sätter mig i mitt solljusfyllda rum. Kopplar bort mig från omvärlden. Musiken är det enda som hörs utöver mitt egna hjärta. Det är fortfarande gott om tid. Jag fastnar med blicken på blomman i fönstret. En vit Orkidé. En oerhört vacker blomma. Den får mig att fantisera om hur livet skulle vara om jag hade en skönhet som motsvarade blommans. Jag överväger knappt mitt svar på min egna fråga. "Är livet lättare om man är vacker?"  Mitt svar blir kortfattat. Nej. Kanske blir det faktiskt svårare att leva om man är en åtråvärd skönhet.



Greetings from Pearl with Love

Jag borde verkligen sova. Jag börjar tidigt imorgon. Men jag kan inte sova. Eller jo det kan jag, men jag vill nog inte. Jag väntade på ett sms. Ett sms från J som gjorde mig superglad. J kan verkligen få mig på bra humör med sina sms. Från och med imorgon har det aldrig funnits något f eller b. Bara p och a. Och så ska det förbli. Nu ska jag istället för att sitta här och skriva en massa kodinlägg, chatta med "J with Love" (inte samma J som innan!). Han ska få det stora uppdraget att få mig att lugna ner mig.

Och förresten, solen gör en faktiskt brun. Mina kinder bränner och jag har knappt haft dem i solen! Bara en timme på eftermiddagen : )
   


Sov gott allihopa. Pussar & kramar, Ni-vet-vem

I wanted to find a boy that I could love at least for the night

Nu är helgen slut, eller förlåt, snart är söndagen slut och därmed också helgen. Imorgon är det skola, börjar 08:00, jobbigt fast det ska ändå bli en lovely vecka. Vi har kulturdagar fr.o.m. onsdag. Superduperskönt. Längtar redan till nästa helg då jag tror att J ska ha fest. Det vore verkligen great. En klassfest med lite annat folk as well. Vi behöver det och klassen splittras ju snart så det vore nog väldigt lämpligt med partyparty nu. Det är ju så ljust, varmt och mysigt ute nu också. Partaj nästa helg hoppas vi på alltså eller hur J?

Nu ska jag gå ner och se vad vi ha för något i form av ätbara saker. Förmodligen kommer jag tillbaka med frukt som vanligt. Mina föräldrar tycker det är super att jag äter så mycket frukt men min fruktekonomi är ju inte lika rolig. De köper frukt till mig för ca 500kr/vecka. Frukt är ju ganska dyrt men mängden jag äter är nog inte så vanlig bland andra i min ålder. Skitsamma, jag älskar frukt och frukt älskar tydligen min mage. That's it!

Ut & sola om ni inte redan sitter ute med datorn!
Pussar & kramar, Pärlan

Saturday Night Live

Fikat med J ikväll. Eller "avsugarn" som jag har börjat kalla henne. Vi gick till espresso house på vasagatan och där råkade hon i kassan göra fel och gjorde chai latte med vanlig mjölk istället för sojamjölk, men tack vare min charm och att det snart var stängningsdags så fick vi 2 chai latte var, en på soja och en på vanlig mjölk. Tack så mycket för det! : ) Efter det gick vi till Vasaplatsen och tog 3an till Marklandsgatan där vi bytte till 8an för att fortsätta vår milslånga resa hem till Hugo. När vi (äntligen!!!) kom fram till Hugo så ville J åka hem igen. Vi var hos honom i en halvtimma(?) men vi hann mycket ändå! ; ) Trevligt var det i alla fall. När jag och J hade sagt hejdå och jag väntade på bussen kom en uteliggare fram och frågade om jag hade några enkronor, tyvärr hade jag faktiskt inte det vilket var tråkigt eftersom han var så trevlig, men efter att jag hade sagt det så kollade han på mig och tyckte att mina glasögon var ursnygga, "du är skitsnygg i dom". Då sa jag tack så mycket och trevlig helg, han sken upp, tackade och gick vidare. Varför är de flesta så otrevliga mot de som har det jobbigt? Han var fräsch och verkade verkligen kämpa för att bli "Normal". De flesta kan inte ens hjälpa att de hamnat på gatan. Jag är i alla fall trevlig mot de flesta! : )

    



Ha en bra partykväll & sov gott. Pussar & kramar, Pärlan

A woman's world is so full of demands

Jag gillar dig. Jag gillar dig inte. Jag behöver dig. Jag behöver dig inte. Jag vill leva utan dig. Jag vill absolut inte leva utan dig. Allt är så jävla lätt med dig. Men allt är ändå så jävla svårt.  Jag förstår dig så bra. Men ändå så förstår jag ingenting av dig. Jag vet inte vad jag ska säga. Men jag vet ju precis vad jag egentligen faktiskt skulle vilja säga. Jag vet vad jag vill. Vad jag vill med dig, nu. Och vad jag vill att det ska sluta med.  Men jag vet inte varför jag vill det, eller vad som händer, eller hur det kommer sluta för du är så jävla svår. Jag hatar dig. Men jag gillar dig samtidigt lika mycket! Du gör mig så jävla glad. Och samtidigt så jävla arg.
DU HAR ALDRIG EXISTERAT.
    

Lördag. Vackert väder. Vår. Glädje. Frustration över ditt handlingsförlamande. Musik. Tusen bitar - och alla ska de pusslas ihop. Alla vet att det tar tid. Ett pussel med 1000 bitar tar ett tag. Tålamod. Man måste ha tålamod.
Puss & kram, Pärlan

Jag kan somna utan dig tätt intill & jag skickar inga sms som berättar hur mycket jag saknar dig. Kommer jag någonsin göra det?

Och fan vad skönt det är - utan dig. Och fan vad jag njuter - av att inte höra av dig. Och fan vad underbart det är att veta att jag inte missar något - utan att det är du som gör det. Och gud vad jag intalar mig en massa saker - som faktiskt stämmer. Jag vet att det för tillfället känns så jävla bra - utan dig. Jag kommer alltid att överleva - även utan dig!

image307

"Går du omkring och tror jag är förtvivlad, bara tänker på dig? Du kanske tror jag ligger här och gråter, men baby där har du fel. Mm, man mister en så står där tusen åter. Jag går och shoppar och dricker dyra drinkar
Och jag tänker bara på mig."

Tack J, för att du finns. Jag älskar dig. Du betyder mycket mer än vad jag någonsin kunde tro att du skulle göra. Vi ska fixa det här. Vi ska visa vilka som missar något för inte fan är det vi i alla fall!
Puss & kram, Pärlan

Fredag, igen! : )

Så var det Fredag igen. Great! Vet inte riktigt vad jag ska göra i helgen bara. Är det någon som vill hitta på något så kan ni ju ringa! : )

Idag hade jag sovmorgon till 13:10. Lovely. Helt underbart att få sova ut på en fredag, det är den dagen då i alla fall jag är som allra tröttast så det passade helt perfekt med sovmorgon. I vanliga fall börjar jag 11:10 men ändå! ; )

Det är så hima härligt att det äntligen är vår! Det är varmt och soligt och alla är gladare än vanligt. Våren måste bara sprida glädje mellan oss?! Idag slutade jag fyra och efter det gick jag och fikade med Zaila Cash och Adam. Jag har varit väldigt isig idag, imorse blev det en ischai istället för en vanlig chai latte och nu efter skolan blev det en iste. Jag kan inte hjälpa det men jag njuter verkligen av att man kan dricka kalla saker nu utan att börja frysa!

  


Nu ska jag duscha och göra mig i ordning för att sedan lyssna på "Sweetest ass in the world" och hitta på något att roa mig med. Festa på!
Pussar & kramar, Pärlan

He had a girlfriend at home but I swear that I didn't know!

Ännu en underbar dag. Strålande sol & varmt. Kan det bli bättre? Ja faktiskt. I alla fall kunde det bli det för mig. Trots att vi hade nationellt prov i engelska idag, vilket för övrigt kändes skitbra, så är alla på sådär härlitg humör just nu. Glada, skrattiga, mysiga och snälla. Mer än vanligt förstås.
Nu vet alla att våren verkligen är här.

         

Idag är det den 17 april, det betyder att det är.. 8 dagar tills jag får pengar. Jag har faktiskt någon hundralapp kvar i slutet av den här månaden! :O Det är helt otroligt. Om jag inte lyckas shoppa upp alla pengarna redan första dagen så brukar det bli första veckan. Jag har faktiskt skärpt mig den här månaden och försökt tänka på om jag verkligen behöver alla de saker jag vill ha. Det lönade sig tydligen : )

Förresten, nu när det är vår. Hur underbart är det inte att gilla någon då? : ) Nästan alla pratar om "någon", någon som sedan blir mer än bara Mr/Ms-vem-som-helst. Vart är kärleken under vintern & hösten? Den ploppimage300ar ju alltid upp såhär härligt till våren och under sommaren. Går kärleken i ide? Den blir i alla fall lika uppskattad varje vår, kärleken får en att bli så glad. Ibland räcker det t.o.m. att "bara" känna mer än vanligt att man älskar sina kompisar. Riktiga vänner är ju trots allt det viktigaste & det bästa <3

Och för allas information, jag har blivit beroende av Twister & Calippo IGEN!

Nu ska jag fixa åtminstone 99% hårfria ben så att jag känner mig ännu vårigare!
Sola mycket! Puss & kram, Pärlan

Push it, push it, harder, harder

Underbar dag!!!

Idag har varit en underbar, verkligen perfekt dag! Trots att vi hade svenskaförhör kl 8 och matteprov efter det så var det en underbar dag. Det är så mysigt att ha tjejkompisar i klassen som man snackar en massa skit med. En massa problem, killar, kärlek & sex. Det enda vi pratar om förutom utseende och personlighet förstås? Det känns bara så rätt idag. Så bra, så felfritt. Jag är så glad, glad, glad! Och ännu gladare blir jag. Och alla komplimanger idag. Hur sjutton gick det till? Sparades alla komplimanger till idag eller?

Så skönt. Idag har jag som sagt haft svenskaförhör om en del av medeltiden och grejer kring trubadurlyrik, poesi, kyrkan osv. Sen har jag varit duktig och gjort min labredogörelse + min redogörelse för hur det var och vad vi såg på observatoriet. Jag känner mig faktiskt riktigt duktig. Nu känner jag att jag kan kolla på tv med gott samvete! : )

Imorgon är det italienska, naturkunskap och idrott. Bra dag! Hoppas jag fick mvg på nk-provet. Nu ska jag njuta av min tillfälliga ledighet som förmodligen snart blir fullproppad med nytt plugg, ja precis jag hade rätt, kom precis på att jag har en bokrecension att skriva till nästa vecka. Boken är utläst för längesen, grymt bra. Jag läste Tyskungen av Camilla Läckberg. Sjukt bra tyckte i alla fall jag att den var. Nu ska jag duscha och sen bara slappa. Och som Samantha i Sex and the city säger, "Hey, you almost masturbated, he almost got it up, together you almost had sex".

God natt & sov så gott!
Puss & kram, Pärlan

He was searching for something new and exciting while I was standing there right in front of him saying hello.

Det här inlägget är tillägnat dig J.

Jag är inte en av de där du beskrev. En av de där paren. Jag har ingen. Ingen speciell. Och du faller för den mystiske killen. Hård på ytan mjuk på insidan. Frågan är, vilka killar är inte så? Det är inte många som verkar klara av att prata om känslor. Varför? Ja, inte vet jag.

Som sagt, du faller för den sortens killar. Vet du vilka jag faller för? Nej, det vet inte ens jag. Jag vet bara att jag ofta råkar ut för kärlek vid första ögonkastet. Du vet "Åååååh jag är så kär! Han är så extremt underbar!" Känner jag honom? Nej. Vet jag något om honom? Njaa, oftast inte. Det är det som gör det så svårt. När jag väl lär känna killen brukar jag bli besviken, han var inte som jag förväntade mig. Han var inte som jag hade fantiserat om att han var.

Den här gången är det ju annorlunda. Det vet du. Sättet jag är på, pratar på, beter mig på. Du vet att den här gången är det något som inte är som vanligt. Jag känner mig inte kär. Jag kan koncentrera mig på mitt och inte bara sitta och vara kär hela tiden. Jag tycker om honom, det vet du. Riktigt mycket, men kär? Det känns som ett så onödigt ord. Visst, jag gillar inte tanken på att han skulle vara med någon annan istället för mig, kanske blir jag ledsen, kanske frustrerad. Något inom mig vill ju ha honom, att han ska vara min, ingen annans. Kanske är det såhär man ska vara när man verkligen, verkligen innerst inne känner att det är rätt? Pirr i kroppen men ändå så mycket mer. Så mycket mer än bara yta. Så mycket mer än bara desperata försök att få slippa vara "ensam". Förstår du något av det jag skriver? Hur jag känner? Det är verkligen förvirrande, så fruktansvärt mycket som jag ibland tycker om honom så kan jag andra sekunden bara känna att gud vad jag älskar att ha någon som han som vän.
För han är ändå speciell för mig. Det är så töntigt men något inom mig fastnade för honom redan den kvällen då jag satt ute i regnet och grät. Jag förväntade mig inte att han skulle leta efter mig men han tyckte om mig. Eller gjorde han verkligen det? Hur lyckades han då sluta tycka om mig så fort? Jag ville ju inte att han skulle sluta tycka om mig. Tvärtom. Jag tog åt mig med sorgblandad glädje när han skrev "jag gillade dig".

J, du vet att jag finns här. Dygnet runt, året runt. Och jag kommer alltid "offra" tid för dig. Jag kommer inte göra som de andra av dina kompisar. Det vet du väl? Du betyder väldigt mycket det ska du veta. <3

Puss & kram, Pärlan

She's an extraordinary girl in an ordinary world and she can't seem to get away.

Hahaha, dagens poesi som skapades innan italienskan. I den ketchupröda himmelens sken värmer du mitt hjärta som en brödrost i en ugn.

Fråga INTE varför eller hur jag kom på det där. Det började med brödrost i en ugn och sen flippade det ut totalt. Det blir så när jag är trött men attans så roligt vi hade åt det. Idag fick vi dessutom reda på italienskan att vi ska ha bullfest innan vi avslutar kursen. Av någon anledning fick jag och Anna skrattanfall, det var inte ett lätt anfall. Vi grät av skratt åt en så tråkig sak som "Vad blir det för bullar?!". Jag ska försöka sova tidigare idag så jag slipper lika konstiga saker imorgon ; )

She's the symbol of resistance and she's holding on my heart like a hand grenade. Is she dreaming what I'm thinking? Is she the mother of all bombs gonna detonate?

The feelings said yes but my head said "a big no no!"

Jag vet inte vilka som läser mina inlägg. Jag vet bara hur många. Jag vet inte vem den anonyma personen som känner igen sig i mina texter är. Jag borde kanske inte veta det heller. Kanske är det bättre att jag är ovetande, det blir ju garanterat mer spännande men till saken hör att jag blir nyfiken. Det blir jag alltid, speciellt när jag inte får veta. Och varför tycker jag egentligen att jag ska veta allt? Ingen vet allt om alla. Du vet inte vad jag känner för dig. Förmodligen, om du känner mig, så vet du om jag gillar dig eller inte, men du har ingen aning om resten. Vilka saker jag gillar, vad jag stör mig på osv. Och visst är det bra att du inte vet det för det enda du skulle göra om du visste allt det är att försöka dölja det "dåliga" och bara försöka vara så som jag tycker är bra. Och det vill jag inte. Jag vill känna dig. Inte en person som anpassat sig till mina åsikter.

Och eftersom alla inte vet allt om alla så undrar jag om jag ska berätta. Jag låg och funderade i natt. Känslor kan verkligen göra en förvirrad. Innan jag somnade tänkte jag på dig. På mig, och vad tusan mina känslor försöker säga. Jag kom fram till att jag tycker om dig. Det gör jag verkligen. Jag pratar jämt om dig, speciellt när någon frågar något om dig, då kan jag babbla i hundra år känns det som. Och nu när jag verkligen vet att jag tycker om dig, så känns det som att jag inte vågar berätta det för dig ändå, och nu när jag vet, så är jag rädd för att försäga mig. Vill jag att du ska veta hur jag känner för dig? Jag känner mig så extremt nära, men ändå så himla långt ifrån. Som om du vore 100 000 mil bort. Jag vet inte om du kommer läsa det här, det avgör väl ödet. Men saken är den att om du läser det här, kommer du då förstå vem jag skriver om? Och gör du det, kommer du då prata med mig om det? Om du förstår vem jag skriver om, då ber jag dig, snälla, säg något om det i alla fall, så att jag vet att du vet åtminstone.

Tjingeling, Pärlan

And when everything's supposed to be great it's all just falling apart

Och fan vad det här redan gått åt helvete. Det känns inget bra. Eller jo, ibland. Jag vet inte ens vad jag känner. Du får mig att bli glad men jag vet inte mer. Jag tvekar så mycket. Jag vill inte bli en i mängden. Inte igen. Och just nu känner jag mig som en i mängen. En jävla mängd. Just nu är jag bara gråtfärdig.
 
Ikväll blev det inte så tråkigt som jag trodde det skulle bli. Jag drog över till min granne och var med hans polare. Vi rökte vattenpipa, eller jag, Robin och Fidde rökte vattenpipa i fem minuter typ sen kom Adde över som var dragen men jävligt social. Vi kollade på Green Street Hooligans. Kan man inte gilla den filmen? Den är så underbar. Efter det drog vi hem. Mysig kväll. Och J, vi ska prata med varandra eftersom vi inte träffades idag! Du måste berätta om Mr Big så ska jag berätta för dig. Jag börjar svaja. Jag behöver ditt stöd.

God Natt & Sov Gott alla partynissar.
Puss & kram, Pärlan

Flower + power = flowerpower?

Lördag. Ljuvligt. Underbart. Perfekt. Men ändå så tråkigt. Jag har egentligen en massa saker som jag borde göra och varför gör jag dem inte? Jo, för jag orkar inte. Jag är jättelat. I alla fall med saker som jag tycker är tråkiga. Men just nu är det väl egentligen inte såå tråkigt, jag borde inte klaga. Jag har min dator, min mobil och min tv. Det borde räcka för att roa mig ikväll i alla fall. Dessutom har vi glass, jordgubbar och en massa annan frukt.

Eftersom pappa fyller 50 i höst så håller jag och mamma på att lura ut någonstans att resa i oktober. Pappa är inte särskilt engagerad och ja det är ju hans födelsedag så det är ju självklart jag och mamma som ska ordna hans present men han kan väl åtminstone säga vart han vill åka istället för "jag kan tänka mig att åka till de flesta ställena". Vi vet ju att han drömmer om Nya Zeeland men ingen av oss (inkl. pappa) orkar åka flyg så länge. Och som ni säkert redan vet så vill jag ju absolut åka till Maldiverna i år. Fråga mig inte varför just Maldiverna när det finns sjutusen andra ställen som ser ungefär likadana ut. Nu verkar det i alla fall som om Bahamas är det främsta resemålet. Och inte kan jag väl klaga. Ser minst lika vackert ut som Maldiverna och dessutom mer shopping(!) vilket självklart bara är ett jättestort plus!


    



Jag känner inte att jag har något mer att skriva just nu, kanske skriver mer ikväll. Toodles!

Pärlan

Still April

Och jag börjar ge upp. Jag som aldrig ger upp. Jag vet knappt varför jag fortfarande försöker.  Det leder ändå ingenstans. Inte den här gången. Inte med dig. Jag vill nog ha för mycket. För mycket av det goda. För mycket av allt det bra. Men det här är inte bra. Det är bara, energikrävande. Energi som egentligen skulle kunna läggas på saker som.... som behöver det. Det handlar om prioritering.
Jag prioriterar kanske fel?

Oh thank God it's Friday

Did not think I liked this city,
Thought I hated this city but
Gothenburg I came back to you
Now you be nice to me, then I´ll be nice to you
Gothenburg I thank you
You gave me someone to love, and I really owe you.


Oh, beautiful day

Kärlek, kärlek, kärleeek! Finns det något bättre? Att känna sig älskad, att älska andra och bara känna kärleken som alltid bubblar upp på våren? Man blir så töntigt glad, man är trevligare än vanligt och man vaknar på morgonen och längtar efter att få gå till skolan. Då är livet underbart. Det är så det ska vara året runt livet ut. Kärlek hit & kärlek dit.

Life has no exits. There is only one way to go.

You don't have to suffer anymore my dear.
It's not over, you just started something new.
Some day in the future we will meet again.
We may not be the same persons but
we'll know that we're the same persons inside.
Fly safe up there.
It's high above and you may fall.
Remember that and everything'll be okay.



Det känns så hemskt att säga det här men jag mår så bra. Det är så bra nu. Även om jag förlorat en person jag älskade högt så vet jag ändå att han har det bättre nu, så mycket bättre och därför är jag inte ledsen. Självklart kommer jag sakna honom, men inte nu. Varken jag eller han har tid att sakna varandra nu för just nu mår vi båda så sjukt bra eller hur morfar?

Jag vet inte ens vad det är. Vad det är som gör mig såhär. Förmodligen ingenting. Det här är nog den jag är. Glad. Levande. Och hur kan en så levande person ha varit så deprimerad, så livlös? Inte vet jag. Jag har inte facit på mina fel. Jag vet bara att livet har inga exit, inga nödutgångar. Jag har lärt mig att det finns bara en utgång i livet och det är döden. Den naturliga döden.

Nu ska jag slappa, glo på dumburken och njuta av att Elias ska ta bilder på Stockholm åt mig, snacka om lyckoträff. Sov gott allihopa.
Puss och kram, Pärlan


I'll miss you. You are the greatest grandpa I could ever get.

Jag vill inte att du dör. Inte nu. Men jag vet att det förmodligen är bäst så. Jag vill inte att du ska behöva bli ännu sjukare innan du ger dig av. Jag ser dig hellre dö någorlunda frisk. Men Du vill inte leva längre va? Två år utan mormor har tärt en del på dig. Du är inte alls densamme som du var när hon levde. Du var så glad, sådär som en morfar ska vara. Men jag förstår att du inte orkar vara det. Inte nu. Ditt livs kärlek är inte med dig och du är sjuk. Du ser hur din kropp förtinar och du verkar aldrig må bra. Du vet att du aldrig kommer bli frisk. Du vill till mormor nu inte sant? Hon är säkert med dig varenda dag bara det att du inte ser henne. Jag vet det, hon tar hand om dig och hon saknar dig förmodligen lika mycket som du saknar henne. Och jag är säker på att hon vill ta med dig dit hon lever nu. Jag förstår om du vill dö nu men du får inte dö och tro att jag inte kommer gråta och sakna dig. Jag kommer gråta floder och jag kommer aldrig sluta sakna dig. Du är ju den enda morfar jag har. Jag älskar dig och du är en väldigt viktig del i mitt liv, men jag vill inte se dig lida mer.
Hälsa mormor från mig, jag saknar henne.

Puss och kram


3 april 2008

Allt blir så fel men ändå så rätt. Jag hatar dig, det gör jag verkligen ibland. Du kommer aldrig förstå någonting av mig och jag kommer aldrig förstå någonting av dig. Jag låter dig försöka förstå, hjälpa mig, lyssna på hur jag mår. Jag har aldrig någonsin tillåtits göra något sådant för dig. Du ser det inte som ett problem men du förstår inte heller hur mycket sådant kan påverka. Att det är sådana saker som stärker vänskapen. Att riktiga vänner ser på varandra när de mår dåligt, är ledsna, glada osv. Att riktiga vänner bråkar och blir sams igen. Riktiga vänner kan konfrontera varandra utan att skapa ett tredje världskrig. Och de gånger jag konfronterar dig, då blir det inget tredje världskrig mellan oss, det blir snarare ett tredje världskrig där jag krigar mot mig själv för du säger ingenting. Du beter dig som om inget av det jag säger är något du förstår eller bryr dig om. Du får mig att tro att mina åsikter och att jag bryr mig om dig inte betyder något för dig. Du beter dig som om jag inte ens vore vatten värt för dig.

I miss you so much that it hurts inside. I think I might cry if I won't see you soon.

Jag saknar dig verkligen. Supermycket. Sådär mycket att det gör ont i mig. Jag saknar ditt skratt, hur vi fjantar oss ihop. Hur vi kan göra oss asfula och göra en massa grimaser och ha så extremt roligt åt det eller hur vi kan sminka oss i timmar. Jag saknar dig. Jag saknar att vara med dig. Även om vi bara sitter och glor på tv eller tråkar så är det ändå på något sätt alltid roligt med dig. Jag älskar dig Tezz, glöm aldrig det, hur tjurig och elak jag än kan vara så vet du att jag aldrig kommer sluta att älska dig. Du är verkligen en av de allra bästa och speciellaste vänner jag har haft <3

Beauty comes from the inside. And sometimes your beauty glows more than usual.

Jag tror inte du förstår. Att du förstår hur mycket det värmer att du säger vad du tänker och tycker. Det du sa till mig idag. Bara det att du frågade mig om jag mår bra nu. Det visar att du verkligen lyssnade när vi pratade. Att du bryr dig om mig. Och att veta det betyder väldigt mycket. Det skapar den där tryggheten som du pratade om. Och just det där ordet som du använde idag, jag vet att ingen är perfekt men just i det ögonblicket så kände jag mig i såna fall som ingen. Du sa att jag hade blivit klok och att jag hade börjat se saker ur ett klart perspektiv. "Du är helt perfekt som du är nu!" Den meningen värmde så otroligt mycket. Det gjorde min dag, och det var inte en dålig dag innan heller. Tack för att du sa vad du tycker.

What is it with you that makes my knees weak?

Och hur kan du göra mig så glad?
Utan att ens träffa dig blir jag glad,
utan att ens se dig blir jag glad.
Det är inte kärlek. Det kan det inte vara.
Jag har aldrig känt såhär förut.
Jag blir glad av tanken på dig, men det är inte p.g.a. de där kärlekstankarna som man brukar ha, eller som jag har haft förut. Det är något speciellt.
Hur gör du? Vet du ens själv vad du gör?
Eller är det bara jag som påverkas av "ingenting"?
Jag blir glad av dig i alla fall, och när jag känner mig
ledsen så blir jag glad av att tänka på dig.
Jag är inte kär så jag förstår inte vad
som händer. Varför jag blir glad av dig.

"Colour me blue,
I'm lost in you.
Don't know why
I'm still waiting.
Don't know why I'm
still searching"


Jag hoppas att det var värt det. Att det du skrev till mig verkligen var sant. "Jag har lärt mig en läxa, och om du var min så skulle jag aldrig göra om det jag gjorde."

Det du gjorde, det sårade så grymt mycket. Jag älskade verkligen dig. Du var min första riktiga kärlek. Du var en person jag såg upp till. Allt du sa, allt du gjorde. Jag trodde ju på det. Att det "alltid" skulle vara vi. Det var ju så vi båda sa och du var faktiskt den av oss två som planerade mest. Du såg fram emot framtiden mest, och du hade bestämt dig. Din framtid skulle vara med mig. Men vad hände egentligen? Tvekade du på att du älskade mig? Jag kommer aldrig få ett svar, jag kommer aldrig få några svar på mina frågor för du verkar undra lika mycket som jag. Vad hände egentligen? Hur kunde det sluta som det gjorde? Vi älskade ju varandra, det gjorde vi verkligen och vi hade det jättebra. Men du behövde det här för att inse hur mycket jag betydde för dig. Kanske var det meningen, ödet kanske hade bestämt att det skulle bli såhär. Visst tänker jag på oss ibland, eller snarare det som en gång var ett "oss". Alla saker vi gjorde, hur roligt vi hade ihop. Vi var verkligen oss själva med varandra. Men något gick snett. Det höll inte ihop. Du sårade mig och det höll på att sluta i tragedi. Jag har bara en människa att tacka för att jag fortfarande lever och den personen hade ingen som helst anledning till att bry sig om mig. Personen kände mig inte ens. Men jag lever fortfarande tack vare den personen och idag är det inte jag som saknar. Det är du. Det är du som saknar mig.


Puss & Kram, Pärlan


RSS 2.0