QueenofDawn

Så nära. Så fruktansvärt nära. Det är du. Ja, det är ni allihopa. Ni är runt mig hela tiden. Dagligen ser jag er, pratar med er, skrattar med er, mår bra med er. Men jag är så långt bort. Så ensam. Så fruktansvärt, läskigt ensam. Och jag vill inte be om hjälp. Jag försöker. Jag försöker få er att se, förstå hur jag mår men det går inte. Ni ser inte genom min fasad. Jag mår inte dåligt. Jag mår bra, jag är lycklig men jag är ensam. Jag känner mig så fruktansvärt ensam ibland och det är då jag vill ha närhet. Det är då jag ger närhet. Det är då jag vågar att både ge och ta.