QueenofDawn

Tisdag, tror jag i alla fall. Jag är så vilsen på både tiden och dagarna. Ibland är det som om jag drabbas av en black out och glömmer bort allt. Det skulle lika gärna kunna vara klockan fyra på en söndageftermiddag som klockan 10 en tisdagmorgon, jag är helt lost. Men det är inte långt kvar nu, på fredag är det avslutning, det blir j u l l o v. Lovelylicous. Det enda som kvarstår nu är en historiaredovisning som jag innerst inne vill fly ifrån. Bara springa springa springa. Men jag vill inte ha en historiaredovisning som jagar mig heller. Usch.

Jag längtar fortfarande tillbaka till Curaçao. Jag kanske aldrig slutar sakna det? Det var som mitt lilla paradis mitt i höstmörkret. Åh, jag vill så gärna åka tillbaka. Hur var det nu Adam uttryckte sig, "Jag har fått en sådan boost i mitt kärleksliv!". Jag höll på att dö av skratt, men kanske var det så det var för mig med! En boost både i kärlekslivet och när det gäller självförtroendet. Och det är väl oundvikligt att sakna tillgången till det varma havet som dessutom var så blått att jag trodde det var oäkta. Ett oäkta hav som omringade mig i två underbara veckor. Det är tur att kameran finns så att man kan bevara minnen även på bild och inte bara i huvudet.

2½ men måste nog vara en av de bästa serierna i världen. Underhållning, kanske inte på så hög nivå men roligt är det! Det är bara lite trist nu när jag sett de flesta avsnitt 2 gånger. Men vad gör man inte för att slippa läsa skolböcker?

Vinterpussar & snökramar, Pärlan