QueenofDawn

Borta bra men hemma bäst - ? Inte den här gången. Jag vill inte åka hem. Jag har trots det varit här sedan i torsdags. Men jag känner mig så hemma här. Jag känner så många här, jag kan stan, jag har levt här i 15 år trots allt. Det kommer alltid vara mitt hem - och det är inte så att jag inte trivs i Göteborg eller så - jag gillar Götet det gör jag! Jag trivs där, jag känner mig hemma där också, men det är inte samma sak. Mina bästa vänner bor dessutom inte där. Och det är jobbigt, oavsett vad någon annan säger, att bo 50 mil ifrån några som är som systrar för en. Att behöva prata på telefon istället för att helt spontant bara ses. Det blir ju inte direkt så att man åker till stan och tar en fika, pluggar ihop, sover över en natt eller umgås efter skolan. Det blir aldrig så - inte med dem - inte längre - inte nu. Det var så - och jag saknar det! Men det känns så skönt just nu, att få sova en natt med de två människor som trots allt värmer ens hjärta som mest - oavsett bråk, diskussioner, kärleksproblem osv. Det värmer alltid lite extra i hjärtat när vi ses alla tre tillsammans.

Och vad vet jag, kanske har jag inte något hem. Varken Stockholm eller Göteborg. Dessa två människor är nog mitt hem. Mitt hem är flexibelt och det är trots allt det jag blivit van vid och som jag älskar. Jag känner mig hemma vart jag än är, bara jag har dessa två i mitt liv.

Godnatt sockersöta, råkalla Stockholmsnatt