The sadness in your eyes won't go away, it becomes you in a strange kind of way

Nu är fikandet med Adam slut. Det var mysigt och roligt tills vi stötte på en duva med en fot. Vi slapp regn i alla fall. Nu sitter jag och lyssnar på Anna Ternheim i brist på bättre saker att göra. Jag måste säga att hon är riktigt duktig den där Anna. Och ja där tog det slut på saker att skriva. Jag tror jag ska gå och äta middag istället för att försöka tvinga ur mig något "bra" att skriva.
Pusskalas och regnbågsglitter i mängder!

  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0