Du har så lätt för att stampa sönder när Du väl har fått in en fot
Tisdag. Jag kom just hem. Skolan slutade 15:00 och sedan dess har jag varit i stan med Matilda, Pytte och Zaila Cash. Vi väntade på att gå till Meeths och så ringer en kompis till Pytte och säger att det är inställt - självklart ska sista kvällen på ett tag bli inställt - och självklart just när vi väntat i två timmar.
Anyway, jag började åtta imorse igen, men idag med italienska vilket var riktigt roligt faktiskt. Gruppen är annorlunda sedan förra året men det gör ingenting, snarare tvärtom, jag tycker gruppen verkar skitbra.
Och nu känner jag en annan sak, eller ja jag har känt det hela dagen. Det är jobbigt, eller det känns märkligt, konstigt, fel, patetiskt att det är som det är i skolan. Ett halvmenat hej, ögonkontakt utan reaktion, inget leende eller någon form av bekräftelse på att jag ser dig eller att du ser mig. Ingenting. Nonchalerandet kommer från vadå? Vi om några borde väl kunna prata med varandra, eller har jag fel, är vår relation så komplicerad att vi känner varandra så bra på ett sätt att vi knappt kan prata med varandra eller vad är felet? Och jag lägger inte över någon skuld på dig, jag gör ju minst lika fel om inte ännu mer eftersom jag förmodligen svarar hej ganska drygt. Jag skulle inte bli förvånad om du känner att jag ignorerar dig. Men jag gör inte det, jag vet bara inte varför och det om något stör mig just nu, varför vi inte är "normala" eller som vi brukar vara mot varandra när vi är ensamma som när vi är i skolan. Båda verkar dock ha svårigheter med det så kanske borde jag inte ta tag i det, men eftersom det just nu känns lite tomt och eftersom jag saknar dig så gör jag det ändå
Nu måste jag göra engelskaläxan, ja jag skulle gjort den igår men jag läste i alla fall igenom texten! Och sen har jag spanskaglosor till imorgon bitti och ord i mötesteknik. Vad jag nu ska med dem till. . . Nej, säkert bra att ha, åtminstone om jag hamnar på ett möte i framtiden.
Puss!
Anyway, jag började åtta imorse igen, men idag med italienska vilket var riktigt roligt faktiskt. Gruppen är annorlunda sedan förra året men det gör ingenting, snarare tvärtom, jag tycker gruppen verkar skitbra.
Och nu känner jag en annan sak, eller ja jag har känt det hela dagen. Det är jobbigt, eller det känns märkligt, konstigt, fel, patetiskt att det är som det är i skolan. Ett halvmenat hej, ögonkontakt utan reaktion, inget leende eller någon form av bekräftelse på att jag ser dig eller att du ser mig. Ingenting. Nonchalerandet kommer från vadå? Vi om några borde väl kunna prata med varandra, eller har jag fel, är vår relation så komplicerad att vi känner varandra så bra på ett sätt att vi knappt kan prata med varandra eller vad är felet? Och jag lägger inte över någon skuld på dig, jag gör ju minst lika fel om inte ännu mer eftersom jag förmodligen svarar hej ganska drygt. Jag skulle inte bli förvånad om du känner att jag ignorerar dig. Men jag gör inte det, jag vet bara inte varför och det om något stör mig just nu, varför vi inte är "normala" eller som vi brukar vara mot varandra när vi är ensamma som när vi är i skolan. Båda verkar dock ha svårigheter med det så kanske borde jag inte ta tag i det, men eftersom det just nu känns lite tomt och eftersom jag saknar dig så gör jag det ändå
Nu måste jag göra engelskaläxan, ja jag skulle gjort den igår men jag läste i alla fall igenom texten! Och sen har jag spanskaglosor till imorgon bitti och ord i mötesteknik. Vad jag nu ska med dem till. . . Nej, säkert bra att ha, åtminstone om jag hamnar på ett möte i framtiden.
Puss!
Kommentarer
Trackback
