QueenofDawn

Jag kan inte somna om. Det är så typiskt. Nog för att jag gick och lade mig tidigt igår men ändå. Jag är inte ens sådär att jag kan ligga kvar och bara vila. Jag är för pigg men jag är samtidigt inte klarvaken. Ironiskt nog hade jag fått sms bara en liten stund innan jag vaknade. Från en person som jag börjar tappa bort. En person som jag trodde att jag redan tappat bort. 
Kanske var det ödet att jag skulle vakna innan personen somnade. Kanske inte. Svarade gjorde personen i alla fall. Personen hade varit på rave och det var tydligen jätteroligt. Kul att man inte förlorar all update. Jag är inte van vid att få sms innan sju på morgonen så gissa om jag var förvånad över att mobilen blinkade blått. Och gissa då hur förvånad jag blev när jag såg numret det var ifrån. Första tanken var att det blivit något fel, jag vet ju hur många gånger jag själv råkat skicka sms till fel person, det är en klassiker just sådär på morgonen när man varit vaken hela natten. Men det var till mig. Kanske var jag den enda som var vaken, som svarade på det. Och kanske borde jag vara glad men jag ägnar mer tid åt att fundera på varför det helt plötsligt blev aktuellt att höra av sig. Har jag inte redan tappat bort Dig bland alla andra? Jag trodde att Du var borttappad föralltid, eller åtminstone för ett väldigt bra tag framöver. Jag kan ändå inte tro att vi hittar tillbaka. Inte som vi beter oss nu.