Det är väl tanken som räknas ändå?

Varför, varför, varför vaknar jag för andra dagen upp med världens jobbigaste känsla? Även om känslan går över när jag börjar göra mig i ordning så är det svinjobbigt. I natt vaknade jag dessutom flera gånger och jag skojar inte,jag var genomblöt av svett alla gångerna. Jag vet inte om jag helt plötsligt fick feber och därav feberdrömde och svettades - men det är jobbigt. Det är frustrerande att se fram emot att få sova ut när man inte får det, när man vaknar och känner att hela natten har underhållits av en massa mardrömmar.



Och som jag sa så går känslan över när jag gör mig i ordning. Och känslan försvinner fort när Adam skriver till mig så fort jag loggar in på msn. "Jag spyr på blotta tanken över att gå i skolan utan dig" Jag känner samma sak, verkligen. Att se sig själv på lektioner utan Adam, min Adam. Vi som överlevt vissa lektioner tack vare varandra, vi som haft så roligt, vi som använt vår fantasi mer än någon annan. Vi två ska inte gå i samma klass längre och det är rent av en pissig sanning. Du vet i alla fall Adam, att vad Du än väljer att göra så kommer jag alltid att stötta Dig och Ditt beslut. Oavsett vad det blir. Och som jag sa; Om du sitter i skolan imorgon eller någon annan dag och tycker att det känns åt helvete så tänk på att det finns en tjej i en klass som är helt främmande och att hon älskar dig mer än något annat!

Nu måste jag äta frukost och sen dra in till stan och fika. Tidigt, jag vet men jag har ju ansvarsfulla och duktiga kompisar som faktiskt arbetar på sitt sommarlov, t.o.m. sista lediga dagen. Galet om ni frågar mig.
Pussar och kramar, Pärlan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0