QueenofDawn

Jag är trött. Åtminstone mitt huvud. Riktigt trött också. Men jag kan inte sova, jag har försökt men jag finner inte tillräckligt med ro för att somna. Och jag vet inte heller vad som är bäst; att somna nu och sedan somna sent i natt eller att vara vaken nu och somna tidigt. Ibland önskar jag att jag kunde sova hur länge som helst, men det är något jag är riktigt dålig på. Att sova är en av mina svagheter. Men ibland, ja när man har dåliga dagar t.ex., det är då jag önskar att jag kunde sova länge, bara få sova bort den dagen. Det låter riktigt sorgligt egentligen, speciellt när man tänker efter och inser hur många år av våra liv som vi faktiskt sover bort. Då är det så sorgligt att inse att man ibland önskar att man kunde sova bort ännu mer tid av livet. Men vissa dagar vill man bara inte gå upp. Vissa dagar känns obetydliga, som om dem inte ens hade behövt existera. Och jag kommer alltid fram till samma sak; man behöver det dåliga för att inse hur bra det bra verkligen är. Utan dåliga dagar skulle väl alla dagar upplevas som desamma och i slutänden skulle det bli tråkigt. Tristess. Man ska nog vara glad för att det är som det är och för de saker man har helt enkelt.