All this feels strange and untrue

Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag - så gick ännu en vecka. Jag vill att det ska vara fredag, jag vill att Adam ska komma hem nu. Jag saknar honom, jättejättemycket. Kom hem!

Just nu sitter jag och är besviken. Besviken på hur det är. Eller snarare hur du är. Eller kanske på mina förväntningar om hur du är. Nej, jag har erfarenheter av hur du brukar vara , inte förväntningar, men du är inte så längre. Något hände. Och du kan gå nu. Du ska inte stanna kvar här. Gå. Och gå utan att säga hejdå, utan att se på mig. Bara gå din väg för det här leder inte längre än såhär. Jag älskar dig men gå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0