Egoismen är det finaste vi har när vi lärt oss att kontrollera den

Ska du jaga mig
tills blodet
rusar
i någon annans
 omlopp
Tills dårarna skriker
att du är galningen
som jagar
friheten
Tills du inser att
ingenting
var på riktigt
Ska du jaga
mig
tills du ger upp?



Lycka hit, lycka dit
Kärlek, äktenskap, barn, familj
Pengar, shopping, status, rykte
Hus, bil, high tec, prylar
Skönhet, utstrålning, personlighet


Ständigt sökandet efter lyckan. Lyckan som inte finns i det de flesta letar i. Den finns hela tiden i oss och vi väljer själva när vi vill ta fram den. Kroppen vet själv när vi är smarta nog, förtjänar det tillräckligt mycket och när vi som mest behöver och uppskattar lycka. Vi borde aldrig börjat leta efter den. Som vanligt skapade vi ett problem som inte fanns. Hur många har blivit deprimerade, tagit livet av sig, förstört sina liv för att de trott att det varit omöjligt och att de letat överallt efter lyckan, men aldrig funnit den? Hur mycket har vi förstört för oss själva genom att tro att letandet ska leda oss till det vi hela tiden har inom oss? Något som alla, även när allt känns skit, har i sig. Man är inte lycklig varje dag och det ska vara så. Det skulle vara hemskt att vara lycklig varje dag, att aldrig få känna sig nere, aldrig få känna sig det minsta missnöjd. Och utan olyckligheten skulle vi aldrig uppskatta lyckan. Utan vetskapen om det ena kan man inte uppskatta det andra fullt ut. Visste vi inte om döden, om vi inte hade kunskapen om att vi en dag dör, skulle vi nog inte uppskatta livet lika mycket.

Lyckan finns där hela tiden och när vi är dumma nog att tro att vi måste börja leta efter den, då blir det bara svårare att finna den. Den kommer till en när man som minst anar det och när man inte jagar den. Den måste själv få känna att tiden är rätt.


Nakna kroppar utan

känslor

men ändå fulla

av förtvivlan
och
rädsla

Ängslan och ångest

av tanken

ensamheten

som kan vänta bakom varje hörn


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0