First girl I loved
Jag tror inte det finns ord för det här, för att beskriva känslan jag har. Jag går och lägger mig och vaknar med samma känsla av dåligt samvete och misslyckande. Jag drömmer mardrömmar och när jag vaknar tror jag att drömmarna är verklighet. Det känns som om jag har druckit något frätande som nu är i min kropp och steg för steg fräter sönder mig inifrån. Det börjar med hjärtat och till slut finns bara ett tomt skal kvar. Och när jag gråter, då fräter även tårarna.
Kommentarer
Trackback
