She lived for her husband, never for her own happiness

Jag är jättetrött. Och just nu känner jag förändringen. Eller kan jag ens kalla det förändring? Jag skulle nog påstå att det handlar om förändringar. Jag har slutat sakna. Och känna för den delen också. Idag kände jag mina första känslor på fem dagar. Glädje och ilska. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Jag vill absolut inte bli/vara en känslokall person. Aldrig i livet! Känslorna ska tillbaka men i en måttlig mängd! Så det så.

Puss & kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0