QueenofDawn

Just nu känns det som om jag skulle kunna leva ensam föralltid. Utan närhet eller kontakt med någon. Bara jag. Helt ensam. Jag är så trött på allt just nu. Allt och alla. Och ja, mest mig själv som vanligt. Och det är precis som du sa idag, du önskade att du förstod något av det jag berättade, förstår du då hur mycket jag önskar att jag förstod något av det jag berättade? Jag önskar verkligen att jag kunde förstå mig själv men det gör jag inte, inte jämt. Men det går framåt, det blir bättre. Men jag måste nog göra som jag sa, ta itu med mitt problem. Rädslan som finns samtidigt som behovet. Och det går inte att få ihop det både med rädsla och behov. För att tillfredsställa mitt behov måste jag våga och då kan inte rädslan finnas där. Den måste bort. Även om jag inte känner av den så finns den där.

And I act like a child
And I'm insecure
And I'm filled with doubt
And I'm immature
Sometimes it creeps up on me
And before I know it I'm lost at sea
But no matter how far I roam
I always find my way back home
But I don't know what I've been waiting for
But I know that I don't wanna wait anymore