QueenofDawn

Hur var det tänkt att jag skulle känna?
En förvirrad tanke svävar förbi om evig frihet när jag tagit mig mod och flytt. Knastrande sand kittlar under fötterna när jag efter flera mil till slut vågar sätta mig en stund. Lättnaden över att äntligen vara fri - och ångesten som kröp upp för att jag insåg att ingenting var riktigt. Att du, den jag anförtrodde mig åt, skrattade och hånade mig inför hela universums stjärnbilder. Identitetskriserna verkade helt plötsligt som om de var självaste rymden. Oändliga och svarta. Och ingen visste vart det tog slut. Jag nöp mig i armen i brist på något annat att göra. I ett ryck insåg jag att fantasin för ett ögonblick hade övergått i verklighet och att allt jag fantiserat om bara var orealistiska drömmar.