QueenofDawn

Varmt. Jag tror jag avlider av värme snart. Men jag ska inte klaga! Det är väldigt skönt med sommar och jag har tjatat efter värme sedan i höstas och nu har jag fått som jag ville. Kom just in, har tränat - och ja, det gjorde det hela ännu varmare! Men jag kan inte säga annat än att det är väldigt skönt efter att man har tränat. Man känner sig töntigt duktig.

Medan jag tränade funderade jag väldigt mycket (skitbra taktik för då fokuserar man på något helt annat och glömmer hur satans tråkigt det är att träna). Och jag vet inte riktigt hur jag känner men jag tror jag är besviken. Jag förstår inte vad som hände riktigt. Redan första dagen i skolan började du och jag att prata med varandra och redan då fann vi något i varandra som vi fästes vid. Det var några månader nu på vårterminen som vi var som ihopväxta, man kunde knappt skilja oss åt och vi pratade hur ofta som helst. Men nu är det bara helt uppochned. Vi pratar knappt med varandra men när vi väl gör det så är det bara pinsamt. Vad hände? Hur blev det såhär och varför? Jag finner ingen anledning. Det är bara att hoppas på att ett sommarlov kan ordna upp det här. Förhoppningsvis behöver vi bara vara ifrån varandra ett tag för jag vill verkligen inte, och jag orkar inte att ha det såhär i två år till.

Och nu är jag lite småpiss på fågeln som bor på vår balkong. Den lilla ettriga saken ser så äckligt sur ut hela tiden. Den ska vara glad för att den får bo här, ibland funderar jag helt seriöst på att sno fågelns ägg och steka dem även om jag hatar ägg. Bara för att få hämnas på den extremt bortskämda surfågeln.

Nu ska jag sola!
Ciao, Pärlan