QueenofDawn

Var med några i min klass på något japanfagsgrej ikväll. Roligt. Underbara människor. Men det blev för mycket till slut för jag stängde av allt idag. På väg hem började jag gråta och helt plötsligt verkade alla på bussen tycka synd om mig. Jag ville inte gråta men det bara rann hejdlöst. Idag blev det bara för mycket. Men jag stannade kvar, jag gick inte även om jag blev tillfrågad om jag ville gå. Jag tvingade mig själv att lida en stund. Bara för att se att jag tål mer än vad jag tror. Livet är inte rättvist men allt som händer har någon sorts mening.