Ångest
Jag vet inte varför men ångesten kryper fram mer och mer. Jag vet varför, eller jag vet i alla fall anledningarna. Jag har inte pluggat till proven på tisdag och onsdag (hur ska jag då kunna få vg/mvg!?!?!), jag har inte tränat sedan vi åkte till Östersund, inte sprungit och så i alla fall och jag känner mig äcklig efter att jag ätit. Vill bara få upp allt men det går inte. Det största problemet som gör att jag har sån ångest är han. Den där personen som min kropp bara har gett sig fan på att den ska tycka om. Vad tycker jag om med honom? Jag förstår det inte ens själv men min kropp ser tydligen något som inte jag ser. Och jag har ångest för att min kropp inte tycks vilja göra som jag vill. jag vill sluta tycka om dig men det verkar vara omöjligt. Jag vill inte tycka om dig. Fan att du åtminstone inte kunde tycka om mig, det skulle kanske göra det här lättare. Jävla ångest.
Kom just hem från Stockholm förresten.
Puss & kram, Pärlan
