QueenofDawn

Jag vet inte vad jag ska skriva. Vad jag ska säga. Vad jag ska göra. Jag är arg och less. Jag är så trött. Så trött, trött, trött på det här. Och nu är det så lätt att bara skylla allt på dig. Att allt skulle vara ditt fel. Men det är inte så. Självklart inte. Men jag har velat så länge men du ignorerar det. Och det finns ju anledningar till varför jag har visat att jag velat. Så kan du nu berätta för mig varför jag ska fortsätta? Jag vill ju men du förstår inte hur mycket energi det tar. Hur mycket jag verkligen saknar dig ibland. Som idag - jag grät för att jag saknade dig och jag vet inte varför. Vad är det som jag saknar? Vi träffas inte ofta. Vi pratar varje dag. Men vad saknar jag? Vad finns det att sakna? Man kan inte sakna något som aldrig har funnits. Och nu faller tårarna, igen. Jag blir så frustrerad. Jag vet ingenting. Jag blir så förvirrad.