QueenofDawn

Man glömmer så fort vad man har skrivit. Som nu när jag läser min egna blogg så inser jag verkligen hur mycket man glömmer. Bara namnet "J with Love" hade jag glömt. Hur länge sedan var det jag skrev det? Å andra sidan kan det bero på att jag förmodligen bestämde mig för att inga inlägg någonsin skulle handla om honom igen. Förmodligen ett mycket dumt beslut, precis som många andra beslut jag fattat. Eller som alla dikter som jag skrivit. Vissa är ju faktiskt bra och det kommer jag på nu, några månader efter att jag skrivit dem. Eller som att jag faktiskt en gång i tiden skrev "riktiga" inlägg. Jag skäms för att jag inte gör det just nu men jag är så trött, både psykiskt och fysiskt. Jag orkar helt enkelt inte. Jag vill, men har nog inte tillräckligt med vilja och ork för tillfället.

Om 14 dagar sitter jag just nu på ett flygplan. Det ska bli skönt att få åka iväg. Ingen kommer kunna kontakta mig och jag kommer inte heller kunna kontakta någon annan under 14 hela dagar. Jag vill inte det heller. Jag behöver få koppla bort Sverige. Jag är bara orolig för att jag kommer vilja fortsätta att koppla bort det föralltid. Men kanske laddas mina batterier upp under tiden jag är borta och kanske vill jag då komma hem igen. Det låter verkligen som om allt är åt skogen. Det är inte så, jag är bara trött och less på väldigt mycket just nu. Som om jag aldrig känner att jag lever för mig själv. Ibland känns det verkligen som om jag lever för alla andra. Helt fel enligt mig. Jag ska leva för mig själv. För att jag vill det och för att jag känner att det är roligt. Kanske hittar jag den där livsglädjen igen. Om inte annat är jag åtminstone brun när jag kommer hem, det är ju alltid något positivt.

Jag har inte så mycket mer att skriva nu känner jag. Det mesta jag skriver just nu känns som crap men jag skriver ju för att må bättre. För att "lätta på trycket". Alla känslor som finns inom mig. Ikväll blir det en glädjekväll. Hoppas ni andra också får det.

Kiss & Hug, Pearl with Love