QueenofDawn

Och jag vet knappt vad jag tänker. Och jag vet knappt vad jag känner. Och jag vet knappt vad jag ser. Och jag vet knappt vad jag gör. Någon gång ibland vet jag vad jag säger.
Jag vet inte vad jag ständigt skrattar åt. Jag vet inte vem jag skulle kunna vara för Dig. Jag vet inte särskilt mycket.
Jag vet inte om jag vet eller inte vet.
Jag vet.
Jag vet inte.

What make the animal run, run away
What makes him stall, what makes him stand
And what shakes the elephant now
And what makes a man
I don't know, I don't know, I don't know
No I don't know you any more

Jag är trött. Kroppen vill vila så att den blir frisk. Jag vill bli frisk. Det är väl det enda jag faktiskt vet just nu. Eller nej, det finns en sak till. Jag skulle vilja vara någon annan för en dag eller två. Jag är så innerligt trött på hur jag är.
 Åtminstone idag. Just nu.
På hur jag skrattar, hur glad jag är, hur jag alltid hörs och syns.
Attention whore.
Utan mening. Det bara blir. Jag är sådan.
Jag syns, jag hörs, jag skrattar, jag är glad.
Det är inte för intet som de kallar mig skratt_mia.
Men ibland önskar jag att jag kunde stänga av. Vara tyst, sluta skratta, sluta visa denna glädje.
Att för en gångs skull få vara vad de flesta klassar som normal.
Normal och tråkig.
Inte det minsta jobbig.