För ett ögonblick återupptäckte hon syftet med sitt liv

Om du bara slutade envisas med att hålla andan så fort jag är där.
Börja andas människa. Andas, andas, andas!

Inläggen blir allt fler. Inläggen om avslutet. The End of Nothing. Slutet. Inläggen är så många att det känns patetiskt att skriva ännu ett - men jag gör det ändå. Kan något som aldrig börjat avslutas? Nej. Men hur vet man om man påbörjat något eller inte? Det är precis som jag skrev igår, jobbigt. Det är jobbigt just nu. Svårt & hårt. Det är rent utsagt pissigt jobbigt att behöva tvinga sig själv till något som man egentligen inte tror sig vilja. Att tvinga sig själv att göra något för att man tror att det är bäst både för sig själv och för den andra. Den andra bryr sig inte i det här fallet. Den andra avslutade nog det icke påbörjade för länge sedan. Det är sig själv, alltså jag, som inte insett det och nu kommer de desperata försöken efter att få behålla värdigheten. De där paranoida tankarna och den där delen som inte vill förstå sanningen. Det är minst sagt jobbigt just nu men det beror nog mest på hur jag är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0