QueenofDawn

Det fungerar inte längre. Det gör bara inte det. Det fungerar ett tag, en vecka eller två, sedan kommer känsloattackerna. Det fungerar inte idag. Varför är det såhär? Varför är Du sådär? Du går aldrig runt och tänker på mig, saknar mig, tänker på något roligt vi gjort. Du funderar aldrig över mig. Jag är en idiot. Dagens sämsta idiot. Om en stund kommer det kännas bättre men det finns stunder då jag av någon anledning saknar Dig som en idiot. Något i mig är fäst vid Dig. Jag vet inte vad eller varför. Om jag säger det till Dig, eller om Du läser det här så, ja för det första, hej på Dig, för det andra, ta det inte som att jag är kär i Dig igen. Det är inte så. Men jag har blivit så van vid att ha Dig, det var ju så Du sa att jag skulle känna. Jag skulle känna att Du var min trots att Du inte var det. Jag har blivit så van vid att du finns där. Nu känns det så tomt. Konstigt. Jag har hört att något som man gör över 40 gånger blir en vana. Jag tror du har blivit en vana. Min vana. Min dåliga vana som jag inte kan sluta med just nu. Jag saknar dig, åtminstone just nu.
Dagens slutsats; jag är sämst