QueenofDawn

Jag har inte bloggat på hur länge som helst. Jag kommer inte ens ihåg vilken dag jag senast bloggade. Förra söndagen? Jag pluggar, tränar, äter och sover. Jag träffar inga människor förutom min familj och de jag träffar dagligen i veckorna i skolan (för att jag måste). Det låter verkligen supertråkigt och som om jag lika gärna skulle kunna spendera mitt liv i en isoleringscell, men from the bottom of my heart, det är så fruktansvärt skönt. Jag har en perfekt balans i mitt liv just nu och jag borde nog inte skriva så för då försvinner den väl på en gång!
 
Jag har inte hört av mina "bästa vänner" på säkert två veckor och förut hade jag vid det här laget haft små irritationsutbrott på alla andra för att mina två "bästa vänner" inte kan höra av sig, men just nu tycker jag bara att det är skönt. För första gången på länge har jag inte orkat höra av mig till dem heller. Jag bryr mig inte. Det låter så drygt och bitchigt "Men vadå, jag bryr mig inte?!". Men jag gör verkligen inte det och inte av några bitchanledningar! Jag fokuserar på det som verkligen är viktigt just nu, det som jag anser är viktigt för mig och det är inte alla vänner, shopping, tidningsläsande, fikande osv. Utan det är min psykiska och fysiska hälsa, skolarbetet och mina mål i livet.

Dessutom finns sanna vänner alltid kvar, eller i alla fall ett tag i livet. Man ska inte behöva prata med varandra varenda dag, varje vecka för att inte tappa kontakten. Jag har brytt mig om så mycket små skitsaker i mitt liv att jag knappt kan förstå det när jag ser tillbaka på allt. Det är verkligen små, små skitsaker som i princip ingen annan skulle bry sig om, men det har jag gjort och nu är det nog. Jag vaknade upp för någon vecka sen och kände verkligen att det var borta, den där "omtanken" för allt. Kanske har jag helt enkelt inte tid att bry mig om allt det där längre och kanske har jag äntligen förstått det också. Eller så är det bara så att jag förändrats så som vi människor gör lite då och då.