Och jag somnade den natten i tron på att allt var en del i en kärlekshistoria men det visade sig dagen därpå att jag hade gjort fel

Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om

5 januari 2009. Jag erkänner för mig själv att jag längtar tills den dagen jag flyttar härifrån och slipper se dig. Hur kan du vara så liten, så dum, trångsynt, omogen? Hur fort bytte du den gamla stilen till det som finns nu? Och jag sa ju att jag inte trodde på det du sa, för du känner mig inte tillräckligt för att kunna säga något liknande, men du sa det och stod fast vid det oavsett hur många gånger jag sa emot. Jag sa att jag inte trodde på dig, för jag litar inte på vem som helst. Men på något sätt så litar jag ändå alltid på folk, hoppet inom mig övertygar mig att det är dags att tro på det som sägs, hur många gånger kan man ha fel? En typisk, klyven person. Det är du.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0