Utan Dina Andetag
Jag är inte halv. Inte ens en liten bit av mig saknas men jag känner mig tillräckligt ledsen i vissa stunder ändå. Du var inte mitt liv, du var inte ens en stor del av det. Trots det låter jag mig själv må dåligt i vissa stunder för att just du inte är kvar. Men jag har inte glömt bort det viktigaste - att det var jag som gick. Det var jag som avslutade allt. Det var helt enkelt dags att vända blad, att avsluta kapitlet. Det fanns inget nytt att skriva och tristess är förmodligen det värsta jag vet. Och jag är ganska så säker på att det egentligen inte är dig jag saknar för du kan inte ge mig något som jag inte kan få av någon annan eller mig själv. Jag klarar mig bra trots att jag ibland låter mig själv vara lite ledsen.
Vad vore jag utan dina andetag?
Vad vore jag utan dina andetag?
Kommentarer
Trackback
