QueenofDawn

Saker är inte komplicerade och svåra förrän man gör dem komplicerade och svåra. Jag tror att jag går snart, tackar för mig, stänger igen dörren och låser. Jag vill förmodligen aldrig komma tillbaka "till dig". Vi kan inte vara vänner längre. Åtminstone inte just nu. Ingenting jag gör räcker till längre. Jag får aldrig någon respons. Ingenting. Du är som ett enda stort svart hål för mig just nu. Du bara suger åt dig min energi utan att någonsin ge någon tillbaka. Du verkar så rädd för känslor i alla dess former och jag har inte ork nog att försöka ordna upp det längre. Jag vet bara att jag inte kan leva med känslolösa vrak.